ELEKTRISKA MÄTINSTRUMENT vändas stundom induktionsinstru-m e n t. I dessa är en vridbart anordnad metallskiva placerad mellan polerna på en elekt-romagnet, vars spolar genomflytas av den ström, som skall uppmätas, och vars polytor delvis äro avskärmade av metallplattor. Genom elektromagneten induceras såväl i plattorna som i skivan strömmar, som åstadkomma ett vridmoment. — För direkt uppmätning av höga spänningar användas i vissa fall e 1 e k t-r o s t a t i s k a voltmetrar, vilkas konstruktion grundar sig på repulsion och attraktion mellan laddade skivor. De besitta den fördelen, att de icke förbruka någon energi. I fig. 6 visas det inre av ett dylikt instrument av A. E. G:s fabrikat. — Vid laboratorieundersök-ningar och andra särsk. noggranna mätningar använder man vid uppmätning av ström och spänning ofta elektrometrar, e lek t ro-dynamometrar och galvano metrar (se d. o.). De elektrodynamiska instrumenten kunna användas även ss. w a 11 m e t r a r. Om man näml, leder huvudströmmen genom den fasta spolen och ansluter spänningen (över lämpliga motstånd) till den rörliga spolen, kommer instrumentet att angiva produkten av strömstyrka och spänning el. effekten. Skalan på ett dylikt instrument, använt som wattmeter, blir i det närmaste likformig. Fig. 8 visar en wattmeter av precisionstyp med överdelen borttagen, och i fig. 7 angives ett kopplingsschema för ett instrument, som i fråga om strömstyrkan är utfört för 2 olika mätområden. Dessa erhållas genom parallellkoppling av de båda strömspolarna (stöpsel insättes i hålen 2 och 4) el. genom seriekoppling av desamma (stöpsel i 3). Genom insättning av stöpsel i 1 kunna strömspolarna kortslutas. Strömtillförseln sker genom kontakterna HH, och spänningen anslutes till Ni och Ni, resp. Na, varvid 2 olika mätområden för spänningen kunna erhållas. Visarens utslag ändrar sig icke, när strömriktningen i båda spolarna omkastas samtidigt, och instrumentet kan därför användas för såväl likström som växelström. De flesta av ovan beskrivna instrument utföras ant. ss. precisionsinstrument för noggrannare mätningar och givas då i regel den form, som framgår av fig. 2 och 8, el. också ss. tavel-instrument, varvid de i allm. utföras i någon av de former, som angivas i fig. 10, 11 och 12. Instrumenten kunna även göras registrerande, varvid visaren utrustas med en skrivanordning, som markerar utslaget på en av ett urverk frammatad pappersremsa (fig. 13). För uppmätning av periodtalet vid växelström användas frekvensmetrar. Dessa bestå av flera bredvid varandra anordnade ståltungor, som äro avstämda för olika sväng-ningstal och som magnetiseras genom en växelströmspole. Rådande periodtal markeras, genom att den tunga, vars svängningstal motsvarar periodtalet, vibrerar starkt på sätt som framgår av fig. 9. Effektfaktorvisaren el. c o s qp -m e-t e r n är ett elektromagnetiskt instrument, i vilket det rörliga systemet, som är fullt fritt upphängt utan motkraft, utgöres av 2 vinkelrätt mot varandra anordnade spolar. Dessa inställa sig i förhållande till den fasta spolen alltefter effektfaktorns variation. För uppmätning av elektrisk energi använder man dels ampèretimmemätare och dels kilowattimmemätare (elektrici-tetsmätare). De flesta typer av dessa instrument utgöras av ett ankare, som roterar med en mot belastningen proportionell hastighet och som står i förbindelse med ett räkneverk. —• Med ampèretimmemätarna, vilka användas blott för likström, uppmätes eg. elektricilets-mängden och icke energien. De graderas emellertid oftast i kwt, varvid man bortser från spänningens variation. Med någorlunda noggrannhet kunna de alltså användas som energimätare endast i sådana fall, då spänningen kan anses vara täml. konstant, t. ex. uti städernas likströmsnät. En enkel typ av ampèretimmemätare utgöres av ett mellan polerna på en permanent magnet roterande aluminiumankare, på vilket de strömförande spolarna äro fästa. Till sin konstruktion motsvarar denna mätare alltså vridspoleinstrumentet. —• En äldre typ av kilowattimmemätare, som kan användas både för växelström och likström, är Arons pendelmätare. Uti denna mätare påverka belastningsströmmen och spänningen ett par urpendlar på så sätt, att den ena kommer att svänga fortare och den andra långsammare, än när ingen belastning förefinnes. Skillnaden i pendlingarna registreras och anger den förbrukade energien. Denna typ har numera nästan helt och hållet undanträngts av motormätare och induktionsmätare. Motormätaren (fig. 14 och 15), som kan användas för såväl lik- som växelström, utgöres av ett ankare (ung. som ett litet lik-strömsmaskinankare utan järnkärna), vars lindning över förkopplingsmotstånd anslutes till polspänningen. Ankaret roterar i det av ett par fasta, av huvudströmmen genomflutna spolar alstrade fältet. Den erforderliga bromskraften erhålles genom en på ankaraxeln anordnad aluminiumskiva, som roterar mellan de båda polerna på en permanent magnet. Härvid uppstå virvelströmmar, som motverka rörelsen. — 313 — — 314 —