ELEKTRISKA ORGAN en voltmeter parallellt med densamma, och ur Ohms lag kan sedan motståndet beräknas. Oftare mäter man ett motstånd genom Fig. 2. att utbyta det mot ett bekant motstånd, som väljes så, att strömstyrkan i kretsen förblir oförändrad. Som bekant motstånd användes en reostat, innehållande en serie bifilärt lindade trådrullar med känt ohmtal, vilka kunna efter behag in- och utkopplas. Fig. 2 visar en sådan reostat. Vidare bör nämnas Wheatstones brygga, vars koppling framgår av fig. 3. Den möjliggör en noggrann jämförelse mellan två motstånd, x, det obekanta motståndet, och R, ett noggrant känt normalmotstånd. Ett sådant visas i fig. 4 och utgöres av en manganintråd, nedsänkt i ett oljebad. Mellan de båda paral-lellkopplade ledningarna (fig. 3) ABC och ADC går själva »bryggan*BGD, där G är en galvanometer och D en glidkontakt. D instäl-les så, att galvanometerns utslag försvinner. Då gäller relationen x = R . —-— , där l av- 1000-Z läses på en mm.-skala längs tråden. Denna metod kan användas för motstånd mellan de ungefärliga gränserna 0,i ohm till 100,000 ohm. För mindre motstånd, ned till O.oooooi ohm, användes en ändrad koppling, den s. k. Thom- Fig. 3. sonska dubbelbryggan. Vid undersökning av isoleringsmaterial behöver man kunna mäta motstånd upp till 1 billion ohm. Man jämför då de strömstyrkor, som ett högspänningsbat-teri kan sända genom det obekanta motståndet och ett bekant, stort motstånd. Strömstyrkorna förhålla sig omvänt som motstånden. Wheatstones brygga kan också användas för mätning av ledningsförmågan hos e 1 e k t r o-1 y t e r. För att undvika polarisation använder man växelström från ett litet induktorium. Galvanometern ersättes med en telefon, och glidkontakten inställes så, att ljudet i telefonen försvinner. — Elektricitetsmängd mä-tes vanl. därigenom, att den laddade kroppen urladdas genom en ballistisk galvanometer (se d. o.), vars utslag, åtm. för små utslagsvinklar, är proportionellt mot elektricitetsmängden. — Kapacitet mätes genom jämförelse med en normalkapacitet av känd storlek. Jämförelsen kan ske på olika sätt. De båda kapaciteterna kunna uppladdas till samma potential och urladdas genom en ballistisk galvanometer, varvid utslagen förhålla sig till varandra som kapaciteterna, el. också kunna de inkopplas på samma sätt som de båda motstånden i en Wheatstones brygga. — Dielektri-citetskonstant för en isolator bestämmes genom två [-kapacitetsmätning-ar,-] {+kapacitetsmätning- ar,+} ena gången med isolatorn i fråga anbragt mellan kondensatorns plattor, andra gången med luft dem emellan. Dielektricitetskonstanten erhålles sedan som förhållandet mellan dessa kapacitetsvärden. — Självinduktion mätes oftast genom jämförelse i Wheatstones brygga med en känd självinduktionsnormal. A. B. L. Elektriska organ, som finnas hos de s. k. elektriska fiskarna (darrmal, darrockor och darrål, se d. o.), äro vanl. omdanad tvärstrim-mig muskulatur, hos darrmalen omdanade hudkörtlar. E. o. bestå av en stor mängd fina geléartade plattor, vardera stående i förbindelse med en nervtråd. Dessa plattor ligga intill varandra, ordnade i pelare, som ant. stå i kroppens längdriktning el. ock ss. hos darrockorna dorsiventralt. Hos skilda arter av de elektriska fiskarna äro e. o. belägna i olika delar av kroppen (se nämnda fiskar), och deras elektro-motoriska kraft är mycket olika, beroende på det antal elektriska plattor, de innehålla. Darrålen har det största antalet och besitter därmed även de kraftigaste batterierna med en spänning av o. 450 volt. Hos darrockorna är spänningen endast o. 30 volt. — Till e. o. gå — 317 — — 318 — Fig. 4.