ELEKTRISKA SVÄNGNINGAR tillhjälp av en förgasad ledande vätska. — Till-och frånkoppling av e. s. sker i regel för hand, men i vissa fall anordnas elektrisk manövrering (fig. 8), varvid manöverorganet utgöres ant. av elektromagneter el. av en motordriven anordning. Automatisk frånslag-ning användes i mycket stor utsträckning. Sålunda konstrueras e. s. för utlösning, när strömstyrkan uppnår ett visst högt värde (maximalutlösning), när strömstyrkan nedgår till ett visst lågt värde (minimalutlösning), när strömmen går i motsatt riktning mot den normala (bakströmsutlösning) el. när spänningen försvinner (nollspänningsutlösning). Maximalutlösningsanordningen utföres oftast så, att den icke fungerar förrän viss tid förflutit, efter det att strömstyrkan uppnått det kritiska värdet, och alltså icke för kortvariga strömstötar. R. L-n. Elektriska svängningar el. elektromagnetiska svängningar kallas ett under vissa betingelser uppträdande fenomen, karakteriserat av ett periodiskt pendlande av energi mellan elektrostatisk och elektromagnetisk fältenergi. Om en elektriskt laddad kondensator (t. ex. en leidenflaska) urladdas genom en ledare (t.ex. en trådspole), kunna växelströmmar uppkomma. W. Thomson (Lord Kelvin) var den förste, som studerade kondensator-urladdningar och uppställde de teoretiska betingelserna, för att urladdningen skulle antaga oscillatorisk karaktär (1853). En av kondensator (kapacitet C) och trådspole (självinduktion L) bestående svängningskrets (se fig. 1) kallas en Thomsonkrets. Om R är kret- Fig. 1. Thomsonkrets. L självinduktion, C kapacitet. sens ledningsmotstånd, bestämmes oscillatio-nernas period (svängningstid) T av uttrycket 2 71 T — —. =. Villkoret för att periodisk i/jL — 3L K CL ^L2 urladdning verkligen skall erhållas är, att R2 < —; är däremot R2 > —, uppkomma inga växelströmmar: urladdningen är aperiodisk. Om kretsens motstånd är försvinnande litet, fås för svängningstiden det enkla uttrycket T = 2^7iLC (Thomsons formel). Fig. 2 ger en grafisk bild av svängningsförloppet vid en oscillatorisk urladdning (kretsens egensvängningar), vilken upptagits med Brauns rör (se K a t o d s t r å 1 a r). Ss. av fig. framgår, äro Fig. 2. Dämpad elektrisk svängning, svängningarna dämpade (se Dämpning). Energien övercår i motståndet i Jouleskt värme, en mindre del bortgår genom utstrålning. Det fysikaliska förloppet av en dylik kondensatorurladdning kan jämföras med förhållandena vid ett svängande mekaniskt system (t. ex. en pendel). Liksom vid detta äger vid e. s. en periodisk energiomsättning rum. I ett ögonblick, då spänningsdifferensen mellan kondensatorplattorna är maximal, flyter ingen ström genom ledningen, och hela energien befinner sig i form av elektrostatisk fältenergi (potentiell energi; jfr pendeln vid dess maximala utslag). Potentialdifferensen utjämnas därpå av en ström genom spolen, och efter förloppet av M period har strömstyrkan uppnått sitt största värde. Ingen spännings-skillnad mellan kondensatorplattorna är då förhanden, och all energi förefinnes i form av magnetisk (elektrokinetisk) energi (jfr pendeln, då den passerar sitt jämviktsläge). Från detta ögonblick avtar strömstyrkan, varvid i spolen induceras en elektromotorisk kraft, som ånyo uppladdar kondensatorn men med laddningar av motsatt tecken. Kompenserar man genom energitillförsel de alltid förhandenvarande energiförlusterna, kunna (liksom vid en svängande pendel) odämpade svängningar erhållas. — Att direkt experimentellt påvisa e. s. lyckades först W. Feddersen (1857). Han införde på ett ställe i svängningskretsen ett avbrott (gniststräcka) och fotograferade de vid urladdningen uppkommande gnistornas bilder i en snabbt roterande spegel, varvid gnistbilden upplöstes i en serie ekvidistanta bilder med avtagande intensitet. Med kännedom om spegelns rotationshastighet var det möjligt att bestämma svängningstiden. Andra undersökningsmetoder grunda sig på användningen av Helmholtz’ pendelavbrytare el. Brauns rör. — Finnas e. s. i en Thomsonkrets, kunna sådana även uppkomma i en annan svängningskrets, om de båda kretsarna äro elektriskt el. magnetiskt — 323 — — 324 —