ELEKTRISKA SÄKERHETSAPPARATER kopplade, d. v. s. om de genom elektrisk influens, resp, elektromagnetisk induktion ömsesidigt påverka varandra. Alltefter graden av denna påverkan talar man om fastare el. lösare koppling. Kraftigast bli svängningarna i den sekundära kretsen, om de båda kretsarnas egenperioder äro lika. Enl. Thomsons formel bör alltså produkten av kapacitet och självin-duktion för ena kretsen vara = samma produkt för den andra (avstämda kretsar). Då sägas svängningskretsarna vara i resonans (se d. o.). Ang. användning av de e. s:s resonans för att åstadkomma ytterligt högspända strömmar se Teslaströmmar. Vi ha ovan behandlat slutna svängnings-kretsar. Den enklaste formen av en öppen svängningskrets är en rak stång av en ledare. Ästadkommes på något sätt en ojämn laddningsfördelning på denna, kunna e. s. uppkomma i densamma. Utmärkande för den öppna oscillatorn är framför allt dess förmåga att utstråla energi i form av s. k. elektriska el. elektromagnetiska vågor. Dessa upptäcktes 1887 av H. Hertz, vilken även ingående studerade deras egenskaper. Hertz använde en oscillator, bestående av en rak ledare, på mitten avbruten av ett gnistgap, vars båda ändar förbundos med polerna av en gnistinduktor. De utstrålade vågorna påvisades med en resonator, som utgjordes av en metalltrådsram med ett gnistmellanrum. Hertz fann, att vågorna i likhet med ljusvågorna kunde undergå reflektion, brytning och böjning, kunde interferera, polariseras o. s. v. Deras utbredningshastighet befanns vara lika stor som ljusets (300,000 km./sek. i vakuum). Mellan ljusvågorna och de s. k. Hertzska vågorna tycktes ingen artskillnad finnas, och härmed gav Hertz det första viktiga experimentella stödet åt den något tidigare uppställda Maxwellska elektromagnetiska ljusteorien (se Ljus). Vad som skiljer de båda strålningsslagen är endast våglängden el. det därmed sammanhängande svängningstalet (frekvensen; se Vågrörelse). Medan våglängden för det synliga ljuset omfattar intervallet 40—75 . 10 8 cm., kunna de Hertzska vågorna ha våglängder på mellan 2 mm. och tusentals m. Radiotekniken arbetar f. n. mestadels med vågor inom området för de långvågiga Hertzska vågorna. — Litt.: J. Zenneck och H. Rukop, »Lehrbuch der draht-losen Telegraphie» (5 Aufl. 1925); H. Rohmann, »Elektrische Schwingungen» (2bd, 1914). N.R-e. Elektriska säkerhetsapparater anbringas i elektriska ledningar för att skydda dessa el. till dem anslutna maskiner el. apparater för överbelastning och för skador, som därigenom kunna uppstå. De utgöras i regel av i förhål- Fig. 1. Proppsäkerhetsapparat. a. propphuvud, b. smältpatron, c. bottenkontakt, d. porslinssockel. lande till ledningsarean klena trådar el. plåtremsor av silver, nysilver el. aluminium, som avsmälta, när strömstyrkan överskrider ett visst värde (smältsäker-hetsapparater). — Vid spänningar av högst 750 volt användas numera för strömstyrkor under 60 amp. nästan uteslutande [-proppsäkerhetsapparater-] {+proppsäkerhets- apparater+} (fig. 1). Denna typ, som utföres även för större strömstyrkor ( upp till 350 amp.), utgöres dels av en sockel av porslin med gänghylsa och bottenkontakt, vilka anslutas till resp, utgående och inkommande ledning, och dels av en propp, bestående av tvådelar, propphuvud och smältpatron. Patronen utgöres av ett kraftigt porslinsrör, i vilket smälttråden är anordnad. Bottenkontakten och den nedre delen av patronen äro så avpassade i förhållande till var andra, att propp för högre strömstyrka än den, för vilken bottenkontakten är avsedd, icke kan insättas i apparaten. Den numera vanligaste typen av proppsäkerhetsapparat är den s. k. diazed-apparaten. — För strömstyrkor över 60 amp. förekomma bultsäkerhets-apparater (fig. 2), vilka bestå av en mellan ett par kontaktbultar infäst smältmetall. För att förhindra metallstänk vid avsmält- Fig. 2. Bultsäkerhetsapparat (Asea). ningen omger man i regel apparaten med en kåpa av obrännbart material. — Bultsäkerhets-apparaterna ha numera i stor utsträckning undanträngts av rörsäkerhetsapparater (fig. 3), vilka kunna användas även vid högspänning. De bestå av ett porslinsrör (patron), i vilket smältmetallen är insatt och som är försett med knivliknande kontaktdelar, som passas in i de fasta kontakterna. När smältme — 325 — — 326 —