ELEKTRISKA TRANSFORMATORER tallen träder i funktion, uppstår i röret på gr. av hettan ett kraftigt drag, som underlättar släckningen av den uppstående ljusbågen. Rörsäkerhetsapparaten besitter den fördelen framför bultsäkerhetsapparaten, att smältmetallen kan utbytas, utan att de fasta kontakterna behöva göras spänningslösa. Med en därför avsedd tång (vid lågspänning med ett handgrepp) kan patronen näml, borttagas och åter insättas under spänning. Vid höga spänningar äro porslinsrören i regel fyllda med olja (o 1 j e s ä k e r-hetsappara-t e r, fig. 4). Själva smältmetallen, som är kort, är placerad i rörets övre del, och vid avsmältning dragés den nedre delen av metallen ned i oljan, varvid ljusbågen släckes. — I st. f. smältsäkerhetsappa-rater användas i viss utsträckning automatiska maximalströmbrytare (se Elektriska strömbrytare). Detta gäller särsk. när det är fråga om stor effekt el. hög spänning el. i fall, då kraftiga belastningsstötar återkomma ganska regelbundet och då utbyte av smältmetaller alltså skulle vålla onödig tidsutdräkt och stor kostnad. R. L-n. Elektriska transformatorer, apparater, varmed högspänd elektrisk växelström omformas till lågspänd växelström el. tvärtom. De bestå i regel av två från varandra isolerade, på en gemensam järnkärna anordnade lindning-ar, av vilka den ena, pri-märiindningen, matas med växelström av viss spänning och den andra, sekundärlindningen, avger växelström av annan spänning. På gr. av det magnetiska växelfältet uti järnkärnan induceras i de båda lind-ningarna elektromotoriska krafter Ei^ och Ei2, som äro proportionella mot antalet lindnings-varv Ni och N2. Den tillförda spänningen Ei (primärspänningen), som har att övervinna dels den inducerade spänningen Eii och dels spänningsfallet uti transformatorn, är i regel något högre än Eli, och den avgivna spän- Fig. 3. Rörsäkerhetsapparat (Asea). ningen E2 (sekundärspänningen), som vid tomgång är lika med Ei2, blir vid belastning något lägre än Ei2. Förhållandet mellan primär- och sekundärspänning kallas transformatorns o m-sättningsförhållande, och detta är, åtm. vid tomgång, praktiskt taget = förhållandet mellan antalet lindningsvarv. Då de tillförda och avgivna effekterna, bortsett från förlusterna i transformatorn (se nedan), äro lika, följer därav, atfr de primära och de sekundära strömmarna äro ganska nära omvänt proportionella mot antalet lindningsvarv. Järnkärnan utföres alltid till minskande av läckfältet sluten, och med avseende på kärnans anordning skiljer man på två huvudtyper av e. t., k är n transformatorer och manteltransformatorer. Hos de förra (fig. 1) är järnet anordnat som en kärna inuti lindningarna, hos de senare (fig. 2) omsluter järnet lindningarna som en mantel. I Sverige ha kärn-transformatorer kommit mest till användning. Båda slagen av e. t. kunna utföras ant. en-fasiga el. flerfasiga. För att minska virvel-strömsförlusterna uti järnkärnan utför man denna i regel av tunna järnbleck (0,3—0,5 mm.), sinsemellan isolerade medelst papper el. isoler-lack. Transformatorlindningarna kunna utföras ant. ss. cylinderlindningar el. s k i v-1 i n d n i n g a r. Det förra slaget användes i regel vid kärntransformatorer; de båda lindningarna bilda i detta fall 2 koncentriska cylindrar (fig. 1). Det senare slaget användes mest vid manteltransformatorer, och lindningarna äro här utförda i skivform (fig. 2). För att minska läckfältet vid belastning och för att underlätta avkylning och isolering uppdelar man ofta lindningarna, särsk. högspän-ningslindningen, i flera spolar (jfr fig. 5). I regel utföras numera e. t., i varje fall dylika för större effekter, ss. oljetransformatorer, d. v. s. kärna och lindningar nedsänkas i olja (transformatorolja). Härigenom ernås bättre isolering i elektriskt avseende och bättre avkylning. — Förlusterna i en e. t. utgöras dels av »järnförluster», dels av motståndsförluster (»kopparförluster»). De förra, som även benämnas tomgångsförluster, äro vid konstant primärspänning oberoende av belastningen (de förekomma alltså vid tomgång); de senare variera ung. med kvadraten på strömstyrkan. Verkningsgraden, förhållandet mellan avgiven och tillförd effekt, uppgår vid fullast och induk-tionsfri belastning för medelstora transformatorer till 96 å 97 %; för stora transformatorer kan den uppgå till över 98 %. Förlusterna omsätta sig i värme och åstadkomma uppvärmning av de olika transformatordelarna, ökning av temp. fortgår, till dess den tillförda värme- — 327 — — 328 — Fig. 4. Oljesäkerhetsapparat (Asea).