ELEKTRISKA VÄRMEAPPARATER försvinner småningom. Kvar står endast katod-Ijuset, vilket, då trycket minskas, alltmera drager sig inåt rörets axel och skjuter ut från katoden som en rätlinjig stråle, »katodstrålen». Där strålen träffar motstående vägg, uppvärmes glaset starkt och utsänder ett gulgrönt fluorescensljus. Placeras i katodstrålens väg en metallplatta, antikatoden, uppstå röntgenstrålar (se d. o.). Till att börja med markeras katodstrålens väg av en rödviolett ljusemission, som emellertid alltmera bleknar, då trycket ytterligare minskas, för att slutl. helt försvinna. Katodstrålen ger sig då till känna endast genom fluorescensljuset från glasväggen. Katodstrålens natur och egenskaper ha undersökts av en stor mängd forskare, framför allt J. J. Thomson och Lenard. Den har befunnits bestå av en ström elektroner (se d. o.), smådelar av negativ elektricitet, fria från materia. De altras genom stötjonisation i gasskiktet omedelbart intill katoden (se vidare K a t o d-s trål ar). De positiva joner, som därvid bildas, dragas mot katoden. Genom kanaler i denna lät man jonstrålningen tränga in i ett undersökningsrum, ett förfarande, som gett anledning till namnet »kanalstrålar». Utforskandet av dessa strålar, framför allt genom Thomson, Wien och Aston, har gett synnerligen märkliga resultat (se vidare Kanalstrålar). Slutl. kunna nämnas »anodstrålar», upptäckta 1906 av Gehrcke och Reichenheim; de utgå Fig. 2. från anoden, om denna består av ett salt, som kan bringas att övergå i ångform (t. ex. bro-mider el. jodider av natrium el. litium). A. B. L. Elektriska ventiler, anordningar så beskaffade, att de erbjuda den elektriska strömmen i en viss riktning ett större motstånd än i den andra riktningen. Vid lika spänning genom-släppes av ventilen alltså mera ström i ena riktningen än i den andra. Denna egenskap, som kallas unipolaritet, uppträder aldrig i en isotrop kropp utan endast i gränserna mellan två sådana kroppar, uti vilka elektronerna el. jonerna vid strömgenomgång förhålla sig på olika sätt, t. ex. mellan metall—gas, metall—■ elektrolyt, gas—elektrolyt. — Uti de e. v., i vilka en elektrolyt ingår, användes i regel aluminium till den ena elektroden. När aluminiumplattan tjänstgör som anod, överdrages den med ett oxidskikt, som erbjuder stort motstånd mot den elektriska strömmen. Vid motsatt strömriktning (då aluminiumplattan tjänstgör som katod) är däremot motståndet obetydligt och ventilverkan har alltså ernåtts. En konstruktion av e. v., i vilken kombinationen metall—gas utnyttjas, är kvicksilverlik-riktaren, vilken kommit till stor användning i praktiken. I denna konstruktion använder man den egenskapen hos kvicksilvergas, att denna genomsläpper ström blott i den ena riktningen, från anoden till katoden, under det att den erbjuder praktiskt taget oändligt motstånd för ström i andra riktningen (se Elektriska 1 i k r i k t a r e). Till e. v. räknas även de olika slag av detektorer (se d. o.), som användas inom radiotekniken och vid trådlös telegrafi. B. L-n. Elektriska vågor, se Elektriska svängningar. Elektriska värmeapparater, i vilka elektrisk energi omsättes i värme, ha på senare år fått vidsträckt användning. Värmeapparaterna förses med ett el. flera element, bestående av mot-ståndstråd upplindad på eldfast och elektriskt oledande material ss. glimmer, chamotte el. dyl. Motståndstråden utföres vanl. av nikrom, en legering av nickel, krom och järn. Elementen uppdelas ofta i 2 hälfter, så att man med tillhjälp av en regleringsströmställare el. medelst 3 kontaktstift på värmeapparaten kan ant. pa-rallellkoppla dem el. inkoppla endast den ena hälften el. seriekoppla de båda hälfterna, varigenom värmealstringen kan regleras i förhållandena Vi, ^2 och V». — Bland mindre apparater för hushållsbehov må nämnas: kokplattor, som ant. utföras med helt inbyggda element och planslipad häll el. med öppna element, från vilka värmen genom strålning överföres till kokkärlet; kastruller med elementet placerat i kärlets botten el. på dess — 337 — — 338 —