ELEKTRISK AXEL Värmeackumulerande elektrisk spis (Sevespis). Elektrisk varmvattenberedare (värmeackumulerande). sidor el. också såväl i bottnen som på sidorna; bakugnar med element icke blott i bottnen och på sidorna utan även i ugnens tak (utföras även i stora enheter för industriell drift); kaminer, utförda ss. genomström-ningsapparater, där den kalla luften tillföres kaminens nedre del och passerar genom el. utmed denna och uppvärmes, el. strål-ningsapparater, i vilka ett glödande värmeelement befinner sig i en reflektor, medelst vilken värmestrålningen kan diri geras i önskad riktning. Bland andra små hushållsapparater märkas strykjärn, brödrost, doppvärmare, cigarrtändare m. fl. — Mera komplicerade än dessa apparater äro elektriska spisar och varmvattenberedare. Elektriska spisar utföras ant. ss. direktverkande, då spisen består av en el. flera kokplattor samt bak- och stekugn med tillhörande strömbrytare, el. ss. värmeackumulerande. Den sistnämnda typen, som avser att tillvarataga den billigare energi, som elektricitetsverken i regel kunna leverera nattetid, är försedd med ett värmemagasin, vanl. av gjutjärn, vilket uppvärmes nattetid och som tack vare omsorgsfull värmeisolering kan behålla sin värme och avgiva den vid behov under dagen. Elektriska varmvattenberedare utföras ant. ss. [-genomströmningsappa-rater,-] {+genomströmningsappa- rater,+} i vilka vattnet uppvärmes, medan det rinner genom apparaten, el. oftare ss. värme ackumulerande, varvid vattnet tjänstgör som värmeackumulator. — E. v. utrustas ofta med temperaturregulatorer, som ha till uppgift att reglera temp. inom ett visst intervall. Regulatorerna bestå av en strömbrytare, kombinerad med en stav el. bimetallisk fjäder, vars längd el. form ändrar sig med temp., och den här igenom alstrade rörelsen överföres till och manövrerar strömbrytaren. — Se E 1 e k t r i s-ka ugnar, Ängpanna. R. L-n. Elektrisk axel, förbindelselinjen mellan de elektriska poler, som uppkomma, då en pyro-elektrisk kristall, t. ex. en turmalinkristall, uppvärmes el. avkyles (se Pyroelektricitet och Elektricitet). Elektrisk belysning är den ljusverkan, som framkallas av elektriska ljuskällor. De för praktiskt bruk viktigaste elektriska ljuskällorna äro glödlampor, båglampor, glimlampor, kvicksilverlampor och ädelgasrör. — Glödlamporna kunna indelas i 3 huvudtyper, näml, koltrådslampor, lufttomma och gasfyllda me-talltrådslampor (wolframlampor), vilka kategorier utvecklats i nu nämnd ordning. Den första praktiskt användbara k o It råds 1 am-p a n framställdes av Edison 1879. Största svårigheten var att finna en hållbar glödtråd; efter ihärdigt experimenterande fann han förkolnad bambufiber vara användbar härtill. Sedermera har man övergått till att framställa glödtråden i koltrådslamporna av en cellulosalösning, som pressas, genom fina hål och upphettas inpackad i kolpulver. Glödtråden, som har form av en ögla, fästes med sina båda ändar i ett par i en sockel av glas insmälta metalltrådar, varefter glassockel och glödtråd insättas i en glaskolv, ur vilken luften utpumpas. Glaskolven förses sedan med en vanl. gängad metallfattning (s. k. Edisonfattning), varvid glödtrådens båda ändar genom ovannämnda metalltrådar anslutas den ena till själva gängan och den andra till en från gängan isolerad s. k. bottenkontakt. Koltrådslampans effektförbrukning uppgår till c:a 3,5 watt pr normalljus, och den användes numera huvudsaki. ss. belastnmgsobjekt vid elektriska mätningar och någon gång för belysning på sådana platser, där lampan utsättes för stötar och skakningar. Koltrådslampans glödtråd är näml, relativt okänslig härför. — En förbättring inom glödlampstekniken gjordes av Nernst 1898 genom uppfinningen av den sk. N e r n stlam p a n. Glödtråden är i denna ersatt av en stavformig glödkropp av metailoxider, som emellertid först i varmt tillstånd leder den elektriska strömmen. Ett särsk. värmeelement måste därför inbyggas i lampan och användas för dess tändning. Nernstlampan förbrukade c:a 1,8 watt pr normalljus. På gr. av den invecklade tändningen har denna lamptyp försvunnit ur marknaden. — 1903 förde firman Siemens & Halske den första metalltråd s-lampan i marknaden. Denna benämndes tan-tallampan efter glödtrådens material, som utgjordes av dragen tantalmetall. Vidare fram — 339 — — 340 —