ELEKTRISK BRANDFARA laddningar enl. principen för geisslerrör uppstå, då högspänd växelström tillföres de i rörens ändar befintliga elektroderna. Rören bli därvid intensivt lysande, och ljusets färg kan varieras genom användande av olika ädelgaser. Rören kunna formas efter behag till figurer och bokstäver och ha på senare tid fått stor användning för reklamändamål (ljusskyltar). För att ändamålsenligt kunna utnyttja den av ovannämnda ljuskällor alstrade ljusströmmen erfordras, att ljuskällorna infattas i armaturer. Detta gäller i sht glödlamporna, vilka genom sin anpasslighet kommit till användning för vitt skilda belysningsändamål. Armaturens ljustekniska huvuduppgifter äro att förhindra bländning från ljuskällan och att omforma lampans ljusström. Bländning förhindras ant. därigenom att lampan döljes i armaturen för direkt insyn, t. ex. vid helindirekt belysning, el. också genom att lampan omgives av diffust ljusspridande glas. Ljusströmmens omformning kan ske med tillhjälp av reflektorskärmar, olika form och genomsläppningsgrad för ljuset hos det omgivande glaset el. med prismatiskt glas, i vilket ljusstrålarna brytas. Fig. 2 och 3 visa, huru ljusfördelningen kan ändras med användande av olika glas i armaturens övre och undre del. I den i fig. 2 avbildade armaturen består överdelen av siden-matterat glas och underdelen av opalöverfång-glas; i armaturen enl. fig. 3 äro glasen ombytta. Kurvorna i polardiagrammen angiva ljusstyrkorna i olika riktningar. Endast diagrammets h. del är återgivet. Den v. delen utgör spegelbilden av den högra. Med användande av prismatiskt glas kan ljusfördelningen ändras icke blott i vertikal led utan även i horisontell, vilket framgår av fig. 4, som visar en »Disco»-dubbeldiopter-armatur avsedd för gatubelysning. Specialarmaturer tillverkas för olika ändamål, ss. för industribelysning i fabriker, skyltfönsterbelysning, fasad- och reklambelysning, strålkastarbelysning, gatubelysning m. m. Armaturen kan även ha till uppgift att skydda lampan för yttre åverkan, ss. mot fukt, syror, gaser och damm samt stötar och mekanisk åverkan i allm. R. L-n. Elektrisk brandfara. Den omläggning till elektrisk drift från andra belysnings- och arbetsmetoder, som ägt rum under de senaste årtiondena, har starkt inverkat på eldsvåde-frekvensen och brandskadornas omfattning. I början medförde utbytet av fotogenlampor och stearinljus mot elektrisk belysning i bostäder och likartade, icke särsk. brandfarliga lokaler en minskad eldsvådefrekvens. Inom industrien blevo erfarenheterna ej fullt lika goda. I fuktiga lokaler och sådana, som innehålla kemiskt angripande ångor, skadas småningom ledningarnas isolering. Därav följer lätt eldfarlig avledning av elektrisk ström. Följderna av en antändning bli också i en sådan fabrikslokal, där stora mängder eldfängda ämnen finnas hopade, gärna svårare, än vad de vanl. bli i en bostad. Ur brandsäkerhetssynpunkt verkligt besvärliga blevo emellertid en del elektriska installationer under kristiden. Behovet av belysning och behovet av drivkraft för tröskning tvingade oss då till en forcerad elektrifiering, utförd av otillräckligt utbildad personal och med underhaltig materiel. Följderna härav ute-blevo icke. De totala brandskadeersättningarna i landet hade 1914—16 utgjort c:a 14 mill. kr. pr år, de sprungo nu upp och kulminerade 1918—20 med 40—50 mill. kr. Genom brand-försäkringsanstalternas ingripande blevo kris-tidsinstallationerna under loppet av några få år nästan helt bortrensade från industriella verk, större varulager och lantgårdarnas ekonomibyggnader. Även inom största delen av bostäder ha de mindervärdiga installationerna nu utbytts mot säkra sådana. Efter 1920 ha brandskadeersättningarna i procent av den försäkrade egendomens värde sjunkit till ung. samma siffra, som gällde före 1915. E. b. härrör från 4 huvudgrupper av orsaker, näml, åskslag, överhettning av elektrisk värmeapparat, annat elektriskt fenomen i starkströmsanläggning och slutl. annat elektriskt fenomen i radio- el. svagströmsanlägg-ning. Beträffande den första huvudgruppen, åska, må påminnas om, att blixten kan tända såväl genom direkt nedslag i byggnad som genom att överspänning induceras i ledning. Sådana verkningar kan man ibland iakttaga i elektriska ledningar, som icke komma blixtens nedslagsställe närmare än % mil, beroende av åskmolnets utsträckning. Numera har man funnit, att det är möjligt att för en ringa kostnad skydda byggnader mot blixten (se Åskledare). En vanlig sommarvilla kan t. ex. med galvaniserad järnlina, som förbinder vindflöjeln med vattenledningen i jorden, utrustas med åskledare för några tiotal kr. Elektriska strykjärn, värmekuddar, värmeelement o. d. vålla brandskador för mer än mill. om året. De flesta av dessa skador härröra av slarv ocbr oförstånd. Även elektriska strykjärn, som äro försedda med tillförlitliga temp.-regleringsanordningar, måste handhavas med aktsamhet, enär järnen ofta för att över huvud taget kunna användas måste ha så hög temp., att de bli brandfarliga. Elektriska värmeapparater få aldrig täckas över. Ett vanligt värmeelement för ånga el. varmvatten kan man utan olägenhet täcka över t. ex. med klä- — 345 — — 346 —