ELEKTRISK ENERGIDISTRIBUTION vari upptagas fordringar för erhållande av in-stallatörsbehörighet, och varigenom man syftade till bättre utbildning inom installatörs-facket och fullgoda elektriska anläggningar. För att vägleda allmänheten vid inköp av material till ledningar o. d. har Svenska elektriska materialprovningsanstalten inrättats, som med märke i form av ett S i en ring stämplar tillförlitligt material. De elektriska anläggningarnas utförande regleras i sista hand av de föreskrifter, som energileverantören uppställer för leveransens fullgörande. A. Hgm. Elektrisk dispersion [-Jo'n]. För all elektromagnetisk strålning är brytningen, d. v. s. riktningsändringen vid övergången från ett medium till ett annat, beroende av våglängden (se Vågrörelse). Om ett knippe, innehållande strålning av olika våglängder, brytes, kommer det därför att uppdelas i sina beståndsdelar. Denna uppdelning kallas e. d. Färgspridningen vid det synliga ljuset är ett ex. på dispersion. A. B. L. Elektrisk dubbelbrytning är ett fenomen, som kan inträffa, då en ljusstråle genomgår en genomskinlig isotrop kropp, som utsättes för inverkan av ett starkt elektriskt fält. Strålen uppdelas då i två, den ordinära och den extraordinära, med olika hastigheter och olika brytningsindex, polariserade vinkelrätt mot varandra (se Polarisation, optisk). Fenomenet upptäcktes av J. Kerr 1875. Jfr Elektrooptik. A. B. L. Elektrisk dynamo(maskin), se Elektriska maskiner. Elektrisk endosmos [-må's] är en rörelse, som en i ett kapillärrör innesluten vätska utför, då den genomgås av en elektrisk ström. Fenomenet upptäcktes av Reuss 1807 och undersöktes närmare av G. Wiedemann 1852. Enklast kan det demonstreras på följ. sätt. Ett U-for-migt böjt rör förses vid böjningen med en bomullspropp och fylles sedan till hälften med destillerat vatten. I de båda skänklarna införas platinatrådar, förbundna med polerna till en strömkälla. I bomullsproppen med dess många kapillärer tvingas då vattnet att röra sig mot den negativa elektroden, och man observerar vid denna skänkel en höjning av vattennivån samt en motsvarande sänkning vid den andra. Fenomenet kan även iakttagas vid andra vätskor. De flesta vätskor röra sig åt samma håll som vattnet. Undantag finnas dock. Vid kol-loidala lösningar samt vid vätskor med uppslammade partiklar kan man iakttaga en liknande förskjutning hos partiklarna på gr. av den elektriska strömmen. Här benämnes fenomenet stundom elektrisk katafores. — Förklaringen till e. e. har man sökt däri, att vid gränsytan mellan vätskan och rörväggen ett s. k. elektriskt dubbelskikt utbildar sig, varvid det ämne, som har den största dielektrici-tetskonstanten (se Dielektrikum), erhåller positiv laddning. Då vatten har mycket hög dielektricitetskonstant, kommer det att attraheras av den negativa elektroden. E. e. är beroende av strömstyrkan, vätskans ledningsförmåga och kapillärernas dimensioner. För en vägg av oglaserad lera med dess tättliggande och fina kapillärer äro några volts potentialdifferens tillräckliga för att påvisa e. e.; vid enstaka glaskapillärer måste man använda flera hundra volt. A. B. L. Elektrisk energidistribution [-fo'n]. Den elektriska energiens kanske största företräde framför andra former av energi ligger i den lätthet, varmed den kan överföras även på stora avstånd. I vattenkraftrika länder, vartill Sverige kan räknas, alstras i regel den elektriska energien i vattenkraftverk, mången gång långt avlägsna från användningsplatsen för energien. Vid kraftverket upptransformeras energien, vanl. i form av 50-periodig trefasström, till lämplig överföringsspänning, vid stora avstånd och energimängder ofta 100,000 volt och däröver. Om det gäller att förse ett större område med energi, utplaceras inom detta ett antal sekundärstationer, i vilka spänningen nedtrans-formeras till ett lägre värde, exempelvis 20,000 volt, och vilka sedan i sin tur mata tertiärstationer för ytterligare nedtransforme-ring till exempelvis 3,000 el. 1,500 volt. Större motorer anslutas till tertiärstalionens distribu-tionsspänning och övriga förbrukningsobjekt till en med orttransformatorer nedtransforme-rad spänning. I städerna användes ännu företrädesvis likström, varför omformare- el. lik-riktarestationer härvid måste anordnas för växelströmmens omformning. På senare tid ha emellertid även städerna i större utsträckning än förr börjat använda växelströmsdistribution. Ledningarna för energiöverföringen utföras ant. ss. luftledningar el. i jorden förlagda kablar, det senare huvudsakligen inom städerna. Luftledningarna, vanl. bestående av koppartråd (se Elektriska ledningar), uppbäras av isolatorer, anbragta på stolpar av järn, betong el. trä. Trästolparna impregneras numera nästan alltid mot röta, och dylika impregnerade stolpar användas icke blott för smärre linjer utan även för stora kraftöverföringar. Flertalet stolpar i en linje utföras som s. k. bärstolpar, medan vissa stolpar givas kraftigare konstruktion (spännstolpar, vinkelstolpar). De senare ha till uppgift att icke blott bära upp ledningarna utan jämväl upptaga dragning i linjeriktningen. För ledningarnas — 349 — — 350 —