ELEKTROKEMISK INDUSTRI under värmeutveckling, som vid god isolation är tillräcklig för uppehållande av temperaturen, sedan reaktionen kommit i gång. Hithörande problem löstes först av Frank och Caro. Genom Fredrik Carlsons arbete framkom senare en kontinuerlig cyanamidugn. Ferrolegeringar, d. v. s. vid stålframställning (i sht specialstål) använda legeringar av järn med kisel, mangan, krom, vanadin m. fl. ämnen, framställas i ugnar av karbidugnstypen. Ur denna ugnstyp har senare även den elektriska masugnen utvecklats (Grön-wall, Lindblad och Stålhane; A. B. Elektrome-tall). Ugnens överdel består av ett schakt, liknande den vanliga masugnens. Nedtill befinner sig det utvidgade smältrummet, i vilket elektroderna införas snett uppifrån. Bl. a. här tillämpas en av Söderberg gjord viktig förbättring vid elektrodtillverkningen. Elektroderna formas på platsen av kolmassa och tjära samt brännas direkt i ugnen. På senare tid har den nya Flo-din-metoden för direkt utvinning av stål ur järnmalm i elektrisk ugn alltmera låtit tala om sig. Vid elektrotermisk framställning av zink, fosfor och kolsvavla användas speciella destil-lationsugnar, där den bildade produkten kondenseras i förlag. Zink erhålles genom reduktion av zinkmalm med kol, fosfor ulreduceras ur kalciumfosfat med kol vid närvaro av kvarts. Kolsvavla bildas genom reaktion mellan svavelånga och glödande kol. De elektriska induk-tionsugnarna äro utförda som ett slags transformatorer, där sekundärlindningen helt el. delvis utgöres av själva smältan, vilken uppvärmes genom strömvärmet. En speciell typ av dessa ugnar utgöra de s. k. högfrekvensiignarna, vilka arbeta med högfrekvent växelström. Vid Birkeland-Eydes metod för bindning av luftkväve användas ett slags ljusbågsugnar, där ljusbågen med tillhjälp av magneter utblåses till en stor skiva. Då luft passerar denna, bildas kväveoxid, av vilken sedan vidare framställas salpetersyra och nitrat. Detta sätt att binda kväve, såväl som cyanamidmetoden, har dock numera överträffats av Habers metod för framställning av ammoniak ur kväve och väte. Am-moniaken kan genom oxidation ge salpetersyra. En grundförutsättning för existensen av e. i. är tillgång till billig elektrisk energi. Då Sverige tack vara sina vattenfall flerstädes har tillgång till sådan, har en icke obetydlig e. i. uppvuxit på åtskilliga platser. Dock har förhoppningen att inom vårt på vattenkraft rikaste område, Norrland, få en blomstrande e. i. till stånd ännu icke blivit verklighet, detta huvudsaki. beroende på de höga transportkostnader för material, som en sådan industri måste räkna med. En stor del av Sveriges e. i. är belägen i och kring Trollhättan, där statens kraftverk lämnar energi. Här finnas anläggningar, tillhörande bl. a. Stockholms superfosfatfabriks a.-b., Vargöns a.-b. och Elektrokemiska a.-b. i Bohus. Bland produkter märkas karbid, ka-liumklorat, perklorater, kali- och natronhydrat, klorkalk, carborundum, alundum, fosfor, grafit, tackjärn, ferrolegeringar samt zink. Uddeholms a.-b. äger ett elektrolytverk vid Skoghall för tillverkning av alkalihydrat och klor. Fosfatbolaget driver e. i. utom i Trollhättan även i Alby och vid Ljunga verk. På förra stället tillverkas karbid, på senare stället kalkkväve, ammoniak och ammoniumsalter. Svenska tänd-sticksa.-b. tillverkar klorat vid Alby, Trollhättan och Månsbo. I Porjus drives med energi från statens kraftverk en numera obetydlig e. i. Här kan även nämnas det under byggnad varande elektrolytverket vid Skellefteå gruv-a.-b:s anläggningar å Rönnskär, där Boliden-malmen Detalj av elektrisk masugn vid Domnarvet. bearbetas. Här kommer att utom elektrolytkop-par framställas rent guld och silver. Inom den sv. järnindustrien ha de elektrotermiska processerna funnit användning i allt större utsträckning. Bl. a. äger Stora Kopparbergs bergslags a.-b. en större elektrisk masugnsanläggning i Domnarvet. Den förut omtalade Flodin-metoden har utexperimenterats i Hagfors och sedan vidare utformats vid Forsbacka och Långshy tian. Metoden gör det möjligt att i stor skala direkt ur järnmalm framställa stål, även rostfritt, samt mjukt järn. F. ö. användas inom den sv. stålindustrien allmera elektriska ugnar till förbättring av tidigare kända metoder för stålframställning, för smältning och gjutning, för värmebehandling m. m. Beträffande den sv. e. i. i dess helhet kan sägas, att den förtjänar all framgång, då den möjliggör tillverkning inom landet av viktiga produkter. Särsk. intresse erbjuda de elektrotermiska järn- och stålframställningsmetoderna, till vilka knytas den förhoppningen, att de Uppslagsbok. VIII. — 385 — 13 — 386 —