ELEKTROMETER visat, att elektricitet i rörelse, d. v. s. elektrisk ström, kan alstra magnetism; Faradays upptäckt innebär, att en rörlig magnet kan alstra elektriska strömmar i angränsande strömkretsar. Induktionsström uppkommer i en ledare, om denna rör sig, så att den skär magnetiska kraftlinjer, el. i en sluten strömkrets, om det magnetiska kraftflödet genom den av ledaren omslutna ytan förändras. Riktningen kan erhållas ur »Lentz’ lag»: induktionsströmmen strävar alltid att motverka orsaken till sin uppkomst. Induktionsströmmarnas teoretiska betydelse ligger däri, att de bidrogo till Faradays kraftlinjeteori för det elektriska fältet, som fick sin matematiska form i Maxwells elektromagnetiska ljusteori (se Elektricitet och Elektromagnetisk strålning). Tekniskt värdefulla äro de, därför att de möjliggjort konstruktionen av de elektriska generatorerna och därigenom bilda grundvalen för vår tids mäktiga elektroteknik (se E 1 e k t r i s-k a m a s k i n e r). A. B. L. Elektrometallurgi', framställning och raffinering av metaller med direkt tillhjälp av elektrisk enegi. Elektrometallurgiska processer genomföras dels på våta vägen genom elektrolys i vattenlösning, dels på torra vägen, varvid den elektriska energien ant. tjänar enbart som värmekälla, elektrotermiska förfaranden, el. ock under samtidig elektrolysver kan, smältelektrolys. Elektrolys i vattenlösning användes inom metallurgien huvudsaki. för raffinering av metaller (se Elektrolytisk raffinering). För framställning av metaller ur malmer, elektrolytisk extraktion, är däremot dess användning starkt begränsad. Endast metallen zink framställes i större skala enl. denna metod. Vid elektrolytisk zinkframställning ros tas den huvudsaki. av zinkblände (ZnS) be stående malmen under riklig lufttillförsel, var vid sulfiden övergår till oxid. Rostprodukten lakas med svavelsyra, då zinken utlöses ss. zinksulfat. Efter omsorgsfull rening underkastas lösningen elektrolys, varvid zink utfäl-les på katoden. Liknande förfaranden ha utarbetats för framställning av andra tunga metaller, ss. kopper, silver, guld (vid cyanidmetoden), nickel och tenn, men de ha hittills icke med framgång kunnat tävla med andra tillverkningsmetoder. Den elektrolytiska extrak-tionsmetoden kräver, att metallmineralet är lättlösligt el. med enkla medel (röstning o. d.) kan bringas i lättlöslig form. Vidare vålla vissa föroreningar i malmen stora olägenheter, och slutl. kan metoden icke användas vid metaller, för vilkas utfällning kräves en högre spänning mellan elektroderna än den, vid vilken vätgas utvecklas vid katoden. Till denna grupp av metaller höra alkalimetallerna (K, Na) och jord-artsmetallerna (Mg, Al m. fl.). Man kan icke heller i industriell skala framställa dessa metaller genom reduktion av oxiderna. För deras framställning användes därför uteslutande den smältelektrolytiska metoden. Härvid underkastas ett salt av metallen elektrolys i smält tillstånd. Elektrolysen sker i ugnar med i smältan nedhängande elektroder el., vid aluminium, med en som katod tjänstgörande ugnsbotten av kol och en nedhängande anod. Metallen avskiljes vid katoden. Den för smältning och täckande av värmeförluster erforderliga värmetillförseln lämnas av den elektriska strömmen. Temperaturen, som hålles nära över smältpunkten, regleras genom ändring av elektrodavståndet. På detta sätt framställas aluminium av aluminiumoxid blandad med kryolit, kalium och natrium av alkalihydra-terna, magnesium, kalcium, barium, beryllium och cermetall m. fl. ur deras klorider. Metoden är ofta förenad med stora praktiska svårigheter, men är, ss. grundval för den moderna aluminiumindustrien, av utomordentlig teknisk och ekonomisk betydelse. Smältelektrolys användes icke för raffinering av metaller. — Vid de elektrotermiska processerna utnyttjas den elektriska energien endast som värmekälla, d. v. s. som ersättning för kolbränslen. Den är visserligen, räknat pr värmeenhet, i regel väsentligt dyrare än dessa, men denna olägenhet motväges därav, att värmetillförseln kan anordnas så, att den ger ett avsevärt bättre utbyte. Den elektriska värmealstringen har vidare en rad för metallurgiska ändamål beaktansvärda fördelar framför kolet. Man undviker förorening av metallen genom bränslet. En hög temp. kan utan svårighet ernås. Temp. och den tillförda värmemängden kunna lätt regleras och kontrolleras. Det är framför allt inom järnhanteringen, som dessa fördelar göra sig gällande, och metoden har där fått en särsk. under senare år hastigt stegrad användning för framställning av tackjärn, ferrolege-ringar och stål. Metoden användes även, om ock i ringa omfattning, för framställning av zink genom upphettning av zinkoxid med kol, varvid metallen avgår i gasform och samlas i en kondensator. Se vidare Elektriska ugnar, Elektrostål, Ferrolege-ringar. l. S. Elektrome'ter är ett inom elektrostatiken använt instrument för mätning av elektrisk potential (se d. o.). En mångfald konstruktionstyper finnas, som dock kunna indelas i två huvudgrupper. Vid absoluta elektrometrar kan den sökta potentialen direkt beräknas på grund — 393 — — 394 —