ELEKTRONRÖR riktare el. detektor. Det första av Fleming konstruerade e. hade endast anod och glödkatod. För ett dylikt 2-elektrodrör åskådliggöra kurvorna i fig. 2 grafiskt sambandet mellan anodströmmens styrka (emissions- Fig. 3. Schema för 3-elek-trodrör. strömstyrkan, Ia) och anodspänningen (Ea) vid olika temp. hos glödtråden. En sådan kurva kallas karakteristika för röret i fråga. Ss. av fig. framgår, ökas Ia, då Ea växer, men när anodspänningen nått en viss höjd, förblir Ia med växande Ea konstant. Man har då uppnått den s. k. mättningsström- Fig. 4. Karakteristiker för ett 3-elektrodrör vid olika anodspänningar. m e n. Alla från glödtråden utslungade elektroner komma fram till anoden. Att mätt-ningsströmmen uppnås först vid en relativt hög anodspänning, beror därpå, att de vandrande elektronerna mellan katoden och ano den giva upphov till en negativ rymdladdning, som påverkar de från glödtråden emitterade elektronerna i motsatt riktning mot det yttre fältet. Större praktisk betydelse erhöllo e. först sedan v. Lieben och de Forest infört en tredje elektrod, styrgittret, som placerades mellan katod och anod (fig. 3). Äskådlig-göres anodströmmens (Ia) beroende av gitter-spänningen (Ea)vid olika anodspänningar men oföränderlig glödtrådstemp., erhålles (fig. 4) en skara karakteristiker (ty. Kennlinien) för 3-elektrodröret. Av kurvorna kunna för röret i fråga viktiga data bestämmas, näml, brantheten, förhållandet mellan en liten stegring av anodströmstyrkan och motsvarande förändring av gitterspänningen vid oförändrad anodspänning, f örs t ä r k n i n g s-faktorn, förhållandet mellan en liten variation av anodspänningen och motsvarande variation av gitterspänningen vid konstant anod-ström, samt inre motståndet (växelströmsmotståndet) mellan anod och katod vid oföränderlig gitterspänning, Reciproka värdet av förstärkningsfaktorn kallas genomgreppet (ty. Durchgriff). Genom att införa ytterligare 1 el. 2 gitter (skärmgallerrör, pentoder) har man sökt öka rörens prestationsförmåga. Bland dem, som grundlagt och utvecklat teorien för e. och deras verkningssätt, må nämnas Barkhausen, Schottky och Rukop. — E. ha under de senaste åren erhållit mångsidig användning. Inom radiotekniken (se d. o.) användas de dels ss. detektorer (benämnas då audioner el. audionrör), dels ss. förstärkare av svaga svängningar och dels ss. generatorer för att erhålla odämpade hög-frekventa svängningar. E:s verkningssätt som förstärkare beror därpå, att svaga spänningsvariationer på gittret åstadkomma jämförelsevis starka ändringar av anodströmstyrkan; förhållandena böra då vara sådana, att man arbetar med den rätlinjiga delen av karakte-ristikan. Avses åter detektorverkan, utnyttjas den övre el. undre delen av densamma. Om i anodkretsen inkopplas en av kapacitet och självinduktion bestående svängningskrets (se Elektriska svängningar), i vilken på något sätt svängningar åstadkommas, som genom koppling överföra växelspänning på gittret, så erhållas i anodkretsen förstärkta svängningar, vilka i sin tur påverka gittret o. s. v. På denna princip grundar sig en användning av e. ss. generatorer i sändareanläggningar för radiovågor. E. ha i dessa anordningar nästan fullständigt undanträngt de äldre gnistsändarna. Ss. förstärkare ha e. fått stor användning inom grammofon- och Ijud-filmsindustrien. — För vetenskapliga ändamål — 399 — — 400 —