ELEKTROTEKNIK för framställningen av högvärdigt specialstål, de större för tillverkning av prima konstruk-tionsstål o. d. Ugnarna äro i regel stjälpbara. Energiförbrukningen vid smältning med kall insats (skrot) utgör vid en stor Héroultugn c:a 500—600 kwt pr ton stål. Produktionen av e. har under senare år särsk. i Sverige undergått en stark utveckling, och många skäl tala för, att denna utveckling skall fortgå. 1929 tillverkades i Sverige c:a 110,000 ton e., motsvarande c:a 17 % av den totala stålproduktionen. Världsproduktionen av e. under s. å. kan uppskattas till c:a 1 mill. ton, motsvarande endast c:a 1 % av världens totala stålproduktion. I. S. Elektrotekni'k, den del av tekniken, som behandlar de praktiska tillämpningarna av elektriska fenomen. E. omfattar dels stark-strömsteknik, vartill räknas de delar av e., som behandla anordningar, där elektriciteten förekommer i förhållandevis stora mängder, t. ex. elektrisk belysnings-, maskin-och kraftöverföringsteknik, och dels s v a g-strömsteknik, vartill höra de områden, inom vilka blott små kvantiteter elektricitet ifrågakomma, ss. telegraf-, telefon- och radioteknik. R- L-n. Elektrote'kniker, tekniskt utbildad person, som sysslar med elektroteknik (se d. o.). Elektroteknisk industri, fabriksmässig tillverkning av elektriska maskiner, apparater el. ledningar, kan anses räkna sitt ursprung från slutet av 1840-talet, då fabriker för tillverkning av telegrafapparater började byggas. Industrien utvecklades under de närmast följ, årtiondena nästan uteslutande på svagströmsteknikens område, men i och med de stora framsteg, som under 1870—80-talen gjordes inom elektrotekniken, främst genom Siemens’ upptäckt av den dynamoelektriska principen (se Elektriska maskiner) och Edisons uppfinning av den elektriska glödlampan, kom e. i. att omfatta även starkströmsteknik. Tack vare de landvinningar, som elektriciteten gjort på snart sagt alla områden, har e. i. alltmera utvecklats och innefattar nu ett mycket stort antal större och mindre industriföretag. — I Sverige representeras starkströmstekniken i främsta rummet av Allmänna svenska elektriska a.-b., Västerås, Luth & Roséns elektriska a.-b., Stockholm och Sv. Elektromekaniska industri-a.-b., Hälsingborg, och svagströmstekniken av Telefon-a.-b. L. M. Ericsson, Stockholm. En framstående representant spec. för den elektriska kabelindustrien är vidare Max Siewerts kabelverk, Sundbyberg. — De flesta kulturländer ha en betydande inhemsk e. i., och särsk. gäller detta U. S. A., Tyskland och Schweiz. Bland de främsta representanterna på världsmark naden må här nämnas General electric co. och Westinghouse electric and manufacturing co. i U. S. A., Siemens-Schuckert-Werke och Allgemeine Elektrizitäts-Gesellschaft (AEG) i Tyskland samt Brown, Boveri & Co i Schweiz (se d. o.). R. L-n. Elektroterapi', i vidsträckt bemärkelse all användning av elektricitet för sjukbehandling, i allm. dock endast beteckning för sådana metoder, där en biologisk verkan av elektriciteten förmenas spela huvudrollen, med uteslutande således av alla som bygga på tillämpning av elektricitetens rent fysikaliska verkningar: värme, ss. elektriskt ljusbad, diatermi, galvano-kaustik, elektrokoagulation (se T e r m o t e-r a p i) el. elektrolys (se G a 1 v a n o p u n k-tur). Bortser man från försöken på 1700-talet med friktionselektricitet från dåtidens elektri-citetsmaskiner, var det först efter Galvanis experiment med grodmuskulatur (1789) och uppfinningen av Voltas stapel (1800), som ett mera målmedvetet användande av elektricitet i kurativt syfte vidtog. Metodiken med den rätt inkonstanta Voltastapeln och dess svaga strömmar var dock allt för komplicerad för allmän-praktiskt bruk, och först efter induktions-elektricitetens upptäckt av Faraday (1831) och konstruktionen av de lätthanterliga magneto-elektriska (1832) och framförallt galvano-elekt-riska induktionsapparaterna (1846) tillvann sig e. med användande av faradiska strömmar verkligt praktiskt beaktande inom läkekonsten. — En strängare vetenskaplig bearbetning kom först, sedan genom fysiologernas (Du Bois-Reymonds och framförallt Pflügers) undersökningar över den galvaniska strömmens verkningar på nerver en teoretisk fysiologisk grundval lagts. Den konstanta strömmen blev nu med bättre apparater återupptagen i e., och denna allt vidare teoretiskt och praktiskt utformad av klinici (ss. Ziemsen, Erb, E. Remak m. fl.). I samband med vår tids högt utbildade elektroteknik ha alltmer fulländade elektro-terapeutiska apparater och många nya metoder sett dagen. Apparater för kombinerad användning av konstant och faradisk ström ha konstruerats, där genom ett enkelt handgrepp den ena el. andra inkopplas, där vid användning av konstant ström dennas styrka medelst reostat finkänsligt regleras och avläses direkt å galvanometer samt dess riktning genom en omvändare lätt kan omkastas. I allm. till- och avföras strömmarna medelst på huden placerade elektroder i form av metallplattor el. pelotter, överdragna av fuktat tyg, el. också sättas en el. båda elektroderna i förbindelse med vattenbad, vari större el. mindre delar av kroppen placeras (se Hydroelektriska — 403 — — 404 —