ELEMENTAR de oföränderliga »rötterna» till allt. Hos pyta-goréerna och Aristoteles tillkom som 5:e e. etern (se d. o.); denna fick också namnet quinta essentia (därav Kvintessens, se d. o.). De förra göra därjämte det första försöket att geometriskt förstå och konstruera dessa e., elden ur småkroppar av pyramidform, luften ur oktaedrar, jorden ur kuber, o. s. v.; ett uppslag som återvänder hos Platon i dialogen »Timaios» med dess lära om urtrianglarna och deras hopfogning enl. vissa enkla regelbundna stereometriska mönster. Däremot tänkte sig Aristoteles de hävdvunna 4 e. betingade av motsatsparen varmt—kallt, torrt—fuktigt, kombinerade på olika sätt, medan det 5:e, etern, gällde ss. oblandat. Härmed förband han läran om deras »naturliga orter», till vilka de i en uppåtgående el. nedåtgående rörelse ständigt tänktes sträva tillbaka. Deras region var i överensstämmelse därmed också den »sublu-nariska» världen, världen nedanför månen, växlingens och förgängelsens hemvist, under det att den oförgängliga eterns boning var världen ovanför månen, dess karakteristiska rörelseform var även kretsrörelsen ss. den mest fulländade rörelsen, och av etern tänktes också himlakropparna vara uppbyggda. — Denna Aristoteles’ e.-lära behärskade i huvudsak även medeltiden, tills med renässansen och Paracelsus nya e.-föreställningar trädde till och så slutl. med Boyle, Priestly och v. Scheele hela denna åldriga, ur den naiva iakttagelsen upptagna e.-lära sopades bort i kraft av de nya upptäckter och beräkningar, varigenom serien av de kemiska e. började fastställas. — Litt.: H. Diels, »Elementum» (1899); E. Sachs, »Die fünf platonischen Körper» (i »Philologi-sche Untersuchungen», 24, 1917). A.N. 3) Fys., se Galvaniskt element. 4) Kem., grundämne (se d. o. och Atom). 5) Psyk. Inom psykologien föreligga en mängd försök att återföra själslivet till vissa enkla, självständiga e., t. ex. förnimmelser, föreställningar, känslor etc., varav upplevelserna skulle vara sammansatta. Särsk. inom asso-ciationspsykologien (se d. o.) omhuldades en dylik uppfattning, som står i närmaste samband med den dekompositiva metoden men som av dess motståndare (R. Avenarius, W. James m. fl.) utdömes ss. »mosaikpsykologi» el. »atomistisk psykologi». Enl. H. Höffding betecknar termen e. endast »en viss sida el. beskaffenhet hos ett medvetenhetstillstånd el. ett medvetenhetsfenomen», och till dylika psykologiska e. hänför han förnimmelse, föreställning, lust och olust, vilja. Efter W. Wundt och H. Cornelius betraktas dessa föregivna själsliga e. numera rätt allmänt endast ss. resultat av en begreppsabstraktion. Jfr G e s t a 11 p s y k o-1 o g i. A.N. 6) Tekn., värmeelement, se Uppvärmning. EIementa'r-, som hör till elementen. Jfr E 1 e-m e n t ä r. Elementaranalys, fastställandet av de grundämnen, som ingå i en kemisk förening, se Analys. Elementarandar äro enl. magikernas tro demoniska väsen, förbundna med något av de fyra elementen. I senantik tid ansågos dessa till materien knutna väsen i stånd att tjäna den trolldomskunnige och förmedla förbindelse med gudarna. De Voro halvt immateriella väsen; enl. Porfyrios voro t. ex. eldandar synliga men icke gripbara. Tron på e. är säkert ett arv från Fornbabylonien. Redan hos Platon (i dialogen »Alkibiades») finnas antydningar om tron på i elementen levande demoner. Under grekisk påverkan skiljer Paracelsus mellan 4 klasser av e.: eldens (salamandrar), vattnets (undiner), luftens (sylfer) och jordens (gno-mer). Dessa e. ansågos kunna bringa mycket gott och blott vålla skada, om de retades. I europeisk kvasivetenskaplig vidskepelse har tron på e. fortlevat ända till tröskeln av modern livsuppfattning. En nöjsam skildring av tron på dessa väsen i det 18:e årh. ger Anatole France i »La rötisserie de la Reine Pédauque» (1893, sv. övers. »Drottning Gåsfot» 1899 och senare). Agr. Elementarart, biol., se Art. Elementarfärg, fys., äldre benämning på de rena spektralfärgerna, som ingå i ett spektrum. Elementarförsäkring, gemensam beteckning för alla försäkringar till skydd mot skador, framkallade genom »elementens raseri», d. v. s. genom eld, vatten, oväder, jordbävning o. d. Ren e. är sålunda brandförsäkring, skogsbrandförsäkring, översvämningsförsäkring, hagelska-deförsäkring, stormskadeförsäkring, försäkring mot skada genom åskslag och över huvud ovä-dersskadeförsäkring, jordbävningsförsäkring etc. Sjöförsäkring, transportförsäkring, kreatursför-säkring m. fl. äro kombinerade försäkringar av e. jämte andra element. Förslag väcktes på sin tid, att Nat. förb. skulle ordna en internationell försäkring mot katastrofer av större omfattning. Th. Dn. Elementarkvantum, elementarladdning, fys., den minsta, odelbara elektriska laddningen, varav alla laddningar äro uppbyggda. Se Elektron. Elementarläroverk el. elementarskola, skola, som avser dels att över ramen för folkskolans verksamhet meddela allmän medborgerlig bildr — 407 — - 408 —