ELEPHANTIASIS ning, dels att förbereda till studier vid univ. el. högre speciallärov. Elementarniagnet, benämning på de små-magneter, av vilka, enl. en tidig teori, man ansåg alla magneter uppbyggda. Se M a g n e-t i s m. Elementartanke (ty. Elementargedanke, Völ-kergedanke), en av den tyske etnologen A. Bastian (se denne) införd term för sådana tankegångar, som på gr. av alla folks och rasers likartade psykiska beskaffenhet under i övrigt likartade förhållanden kunna självständigt framkomma hos vilket folk som helst. En mängd överensstämmelser mellan olika folks sedvänjor, föreställningar och diktning, vilka tidigare ensidigt tolkats ss. inbördes kulturlån, förklaras av Bastians skola ss. grundade på e., varigenom vandringsteorien naturligtvis dock ej blivit överflödig. Samma förklaring har tidigare använts av E. Tylor (se denne) och hans skola, ehuru de ej haft termen e. — Litt.: A. Bastian, »Der Völkergedanke im Aufbau einer Wissenschaft vom Menschen» (1881), »Der Menschheitsge-danke durch Raum und Zeit» (1901). v. S-w. Elementä'r (fra. élémentaire), ursprunglig, osammansatt, med en naturkrafts styrka; som utmärker nybörjarsladiet, förberedande, enkel. ETemi, kollektivnamn för ett stort antal hartser, som vinnas från träd av fam. Burse-ra'ceæ och karakteriseras av vissa gemensamma beståndsdelar. Det i marknaden vanligast förekommande är Manila-e. från Cana'rium luzo'nicum på Filippinerna. Hartset, som utgöres av gulvita mjuka el. gråvita fasta, av växtdelar förorenade stycken med om citron och fänkål erinrande lukt, vinnes på så sätt, att infödingarna två gånger om året såra stammarna och tända bål i närheten av trädet, varigenom hartset lättare flyter ut. Beståndsdelarna äro amyrin (20—25 %), flyktig olja (7—30 %), elemisyra, 30—35 % oförtvålbara beståndsdelar (eleresiner), Användes i plåster som retande beståndsdel. E.-salva, även benämnd arceibalsam, Ungue'ntum e'lemi, beredd av svinister, talg, venetiansk terpentin och e.-harts, var fordom mycket använd som sårsalva. E. har teknisk användning till fernissor. Chibouharts (Cachibouharts) vinnes från Bu'rsera sima'ruba. Andra e.-slag äro: ostindisk e. från Cana'rium zephyri'num, afrikansk e. från Cana'rium Schiveinfu'rthii, brasiliansk e. från Pro'tium heptaphy'llum, Yuca-tan-e. från A'myris Plumie'ri och A. elemi'-fera. J. H. EIe'nchus (lat.; av grek. e'lenchos), log., mot-bevis, vederläggning. Aristoteles har riktat en skrift »De sophist. elenchis», mot sofisternas falska och spetsfundiga slutledningar. — Igno- ra'tio ele'nchi (lat., eg. okunnighet om vad som skulle bevisas) är enl. logiken felet att bevisa något annat än det, som urspr. avsågs. A. N. EleoIFt, miner., se N e f e 1 i n. Eleoli'tsyeni't, miner., se Nefelinsyenit. Eleonora av Akvitanien, fransk och engelsk drottning (1122—1204). Dotter och arvtagare till den siste hertigen av Guienne, blev hon 1137 gift med Ludvig VII av Frankrike men skildes 1152 och gifte s. å. om sig med Henrik Plantagenet, från 1154 konung av England, varigenom hennes franska arvländer (Akvitanien och Poitou) kommo i engelsk besittning. Hon var en intrigant dam, som ivrigt deltog i sina söners stämplingar mot sin gemål; under sonen Richard Lejonhjärtas korståg och fångenskap förde hon styrelsen i England. H.Bg. Eleonora Katarina, pfalzgrevinna (1626—92). Syster till sedermera Karl X Gustav, uppfostrades E. tillsammans med drottning Kristina och blev genom hennes ingripande vid 17 års ålder, trots faderns motstånd, förlovad med lantgreve Fredrik av Hessen. Först 1646 ägde dock giftermålet rum, och under mellantiden hade E. inlåtit sig i ett kärleksförhållande med en fransk komiker, Beschon. Lantgreven förlät sin gemål hennes felsteg, men äktenskapet blev föga lyckligt. P. S. Eleopla'ster, elaioplaster, o 1 j e b i 1-d a r e, äro protoplasmatiska kroppar i växt-celler, vilka bilda och innehålla droppar av olja. Med eleosfärer (elaiosfärer) betecknar man i cellerna förekommande olje-och fettkroppar, som i regel äro omgivna av ett tunt protoplasmaskikt. O. Gz. Eleosa'ccharum, se Elæosaccharum. Eleosfärer, se E le o p 1 a s t e r. Eleoso'mer, elaiosomer, kallas de olje-lika bihang hos fröna, vilka myrorna förtära och därigenom sprida fröna. Se Myrväxter. Elephanta, geogr., se Elefant a. Elephanti'asis, elefantsjuka, B a r b a-d o s s j u ka, består i en uppdrivning el. ibland en oformlig förstoring av vissa kroppsdelar, beroende på en förtjockning av huden och underhudsvävnaden, framkallad av en kronisk inflammation med förstöring av lymfkärlen och stockning av vävnadssaften (lymfa, se d. o.). Alla långvariga inflammationstillstånd el. cirkulationsrubbningar i huden, svullnad el. ödem (se d. o.) kunna framkalla e. Kroniska eksem, ofta återkommande akula inflammationer i huden, ss. erysipelas (se Rosfeber), lymf-kärlsinflammation (lymfangit) el. veninflammationer (tromboflebit), kunna leda till e. Dessutom kan operativ överskärning el. annan förstöring av lymfkärl, varig nedsmältning el — 409 — — 410 —