ELFVING lier (se denne), som verkade även i Danmark och Sverige. Danmark fick med Magnus Berg (se denne) en betydande mästare i e. I Sverige blevo de arbeten, som tillskrevos Magnus Stenbock, berömda. Åtskilliga sammansatta svarv-apparater uppfunnos också för det konstfulla utförandet av e. — Efter 1700-talets mitt började e. avtaga — satt åt sidan av porslinet —, och en längre tid tillverkades mestadels blott smärre lyxvaror av elfenben. Mot 1800-talets slut gjordes, genom konung Leopolds av Belgien intresse för Kongostaten och elfenbenshandeln, nya försök att uppliva e., och även efter världskriget har den fått användning (särsk. i guldsmedsarbeten), men någon större betydelse för konsten har elfenbenet i våra dagar icke återvunnit. — Lill.: O. Pelka, »Elfenbein» (2 Aufl. 1923). För de gammalkris Ina och medeltida elfenbensverken i British museum se kataloger av O. M. Dallon (1909) samt för Berlin-museerna arbeten av W. F. Volbach (1916 och 1922). Vidare: C. Scherer, »Studien zur Elfen-beinplastik der Barockzeil» (1897), »Elfenbein-plastik seit der Renaissance» (1903); A. Gold-schmidt, »Die Elfenbeinskulpturen aus der Zeit der karolingischen und sächsischen Kaiser» (2 bd, 1914—18), »Die Elfenbeinskulpturen aus der romanischen Zeit» (2 bd, 1923—26); R. Koechlin, »Les ivoires gothiques fran^ais» (3 bd, 1924). E.W. Elfenbenssvart, elfenbenssvärta, se E b u r och B e n k o 1. Elfenbenstistel, växtart, se C h a m æ p e u c e. Elfforss. 1) Lars Erik E., skådespelare och teaterledare (1817—69), först anställd i landsorten och från 1842 vid Nya teatern, bildade 1844 eget sällskap, som snart fick utmärkt anseende och blev av stor betydelse för landsortens teaterliv. G. K-g. 2) Antoinelle T h é r è s e E., f. Öberg, den föregåendes hustru, skådespelerska och teater-direktris(1823—1905). E. var från 1837 elev vid Kungl. teatern, från 1842 anställd vid Nya teatern och sedan silt giftermål 1846 vid mannens sällskap, som hon 1869 —82 och 1886—89 med säker hand och strålande humör ledde. E. var 1882—84 anställd hos Aug. Lindberg, 1884—86 hos A. Ranft, vilka efter varandra övertagit »E:ska sällskapet», samt 1889—92 hos Lindberg, från 1890 i Göteborg. E. utmärkte sig i skådespe let för kraft och värme, i lustspelet för saft och humor, alltid för ursprunglighet, verklighetssinne och god smak. Bland hennes roller märkas Adrienne Lecouvreur, Lona Hessel i »Samhällets pelare» och änkan Silléry i »Nini-che». G. K-g. Elf Norrbo, sign, för förf. J. A. Törnblom (se denne). Elfstrand, Daniel, språkpedagog (f. ®/3 1858), fil. kand, i Uppsala 1888, lärare vid Gävle borgarskola (från 1910 kommunal mel-lanskola och högre handelsinst.) 1891—1923 Sedan sina tidigaste lärarår har E. varit en ivrig och framgångsrik förkämpe för den induk-tiv-imilaliva språkundervisningsmetoden. Sina resultat har han framlagt i »Moderna språk» 1915 och 1920. E. har utg. en mångfald läroböcker, som fått en vidsträckt användning i sv. skolor. N. C. Elfving, Anders, präst (1745—72), tjänstgjorde efter prästvigningen 1767 i olika församlingar av Kalmar stift, blev sedan huspredikant hos generalguvernören H. M. v. Liewen i Pommern och var från 1771 till sin död predikant vid Artillerikyrkan i Stockholm. Nitisk själasörjare och fängslande predikant, drog E. överallt till sig väldiga folkskaror. Ilan före trädde den äldre, lagiska pietismen, närmast i P. Murbecks (se denne) anda. Flera gånger anklagad hos kyrkliga myndigheter, behandlades han dock relativt milt. En samling af E:s predikningar, »Christlig huspostilla», utgavs 1854—56. — Litt.: H. Lylh, »Ropande röster» (1908); A. Thörn, »A. E.» (i »Växjö stifts hcm-bygdskalender», 1919). A. M-n. Elfving, Fredrik Emil Wolmar, finländsk botanist (f. 1854), fil. d:r 1880, docent 1881, prof, i botanik och föreståndare för botaniska trädgården i Helsingfors 1892, emeritus 1926. E. var v. ordf, i Societas pro fauna et flora fen-nica 1892—1911, har företagit utrikes studieresor till Tyskland, Danmark, Holland och Frankrike och i sin forskning varit verksam på skilda områden av botaniken. Särsk. må nämnas hans undersökningar över geotropism, fotolropism och galvanotropism, retbarheten hos Phycomyces, vattenledningen i veden, verkan av eter- och kloroformnarkos, des-midiacéer och blågröna alger, lavgonidierna och lavarnas utvecklingshistoria. E. har även — 421 — — 422 —