ELIASON av nationella gränser, rättens och rättfärdighetens gud (1 Kon. 21). Konsekvensen blir mo-nolatri (se d. o.): blott Jahve är värd dyrkan, Baalskulten är avfall. Den sedliga monoteismen är på väg att bana sig fram, ehuru den ännu ej är teoretiskt utformad. — Enl. senare judisk eskatologi (se d. o.) skall E. återvända som förelöpare till Messias (Mal. 4:5, Matt. 11:14; 17:3 m. fl.). — Litt.: H. Gunkel, »Elias, Jahve und Baal» (i »Religionsgeschichtliche Volks-bücher», 2:8, 1906). G. Bsm. Eli'æ, Paulus, dansk teologisk och historisk förf., se Poul H e 1 g e s e n. Eli'a Levi'ta, eg. Elia ben Ascher h a-L e v i, italiensk-judisk språkforskare (1469 —1549), undervisade flera katolska och protestantiska lärde i hebreiska och kan sägas vara grundläggare av detta språks studium inom kristenheten. E. utgav på hebreiska flera betydelsefulla grammatiska skrifter, i latinsk övers, av S. Münstcr 1536. C. V.J. Eli'as av Cortona [-tå'na], eg. Elias B om-bar o n e, italiensk franciskanmunk (o. 1180— 1253). Tidigt en av Franciskus’ lärjungar, verkade E. med framgång i det av Franciskus igångsatta missionsarbetet i Syrien, var ordcns-vikarie 1221—27, ordensgeneral 1232—39. E. Elias himmelsfärd. Målning av Albert målare. Härkeberga kyrka. följde den av kardinal Ugolino (påve Gregorius IX) inledda utvecklingen i riktning mot fastare ordensformer, mildrad askes (särsk. ang. fattigdomslöftet), studieverksamhet inom orden m. m., vilket allt ledde till konflikter med den strängare riktningen (observanterna) och medförde E:s fall 1239. Då han tog sin tillflykt till kejsar Fredrik II, blev han bannlyst och utstött ur orden. Vid sin död gjorde han avbön och erhöll kyrkans sakrament. E. har låtit uppföra den praktfulla gravkyrkan över Franciskus i Assisi, och det är från honom, som vi ha det äldsta vittnesbördet om Franciskus’ stigmalisering. S. N. Eli'as (eg. Elias z. Pickenoy), N i c o-1 a e s, holländsk porträttmålare (o. 1590— o. 1655), verksam i Amsterdam, i vars målarkonst han intar en plats mellan 1500-talets enkla framställningssätt av gruppbilder med figurerna uppställda i stela rader och 1600-(alcts höga blomstring under Rembrandt och v. d. Helst; den senare var E:s’ lärjunge. E. målar saftigt och solitt och söker i gruppkompositionerna införa rörelse och omväxling; han liknar häri de Keyser, med vars tavlor E:s’ ofta förväxlats. 2 stora »skyttegillen» av E. finnas i Rijksmuseum, Amsterdam. I konstsamlingen å Vanås (Skåne) märkas 2 knästycken av E. (herre och dam, pendanger); i Kunst-museet, Köpenhamn, 3 porträtt, de 2 daterade 1621, det 3:e (vars pendang finnes i privatägo) 1635. E. W. Eliasapokalypsen. Enl. Origenes slammar citatet i 1 Kor. 2:9 — enl. Epifanios (se denne) även Ef. 5:14 — ur en E. En kristen överar-betning av en judisk E. finnes enl. den tyske egyplologen G. Steindorff bevarad i ett kop-liskt fragment, vilket i underskriften är betecknat som E. Även en hebreisk E. existerar, men ovisshet råder om dess ålder. Slutl. har man funnit ett längre citat ur en E. i en apokryfisk skrift »Epistola Titi discipuli Pauli». G. Bsm. Eliasberg, Alexander, rysk-judisk skriftställare (1878—1924), bosatt i Tyskland, där han genom talrika övers, av ryska och jid-diska romaner och dikter samt genom flera arbeten om rysk och östjudisk konst och litteratur blev en viktig kulturförmedlare. C. V. J. Eliaseld, se E 1 m s e 1 d. Eliaskedjan, geogr., se S a i n t Elias r a n g e. Eliason, Anders Oscar Wilhelm, skådespelare (1863—1907), var 1883—84 och 1888—92 anställd hos Aug. Lindberg (från 1890 i Göteborg), 1884—85 och från 1892 hos A. Ranft (1893—95 i Göteborg och från 1895 i Stockholm), 1885—86 i Göteborg, 1886—87 hos W. Engelbrecht och 1887—88 vid Vasateatern. Från — 429 — — 430 —