ELIOT ning, som Jahveuppenbarelsen i den ursprungliga Jobboken utgör. G. Bsm. ETim, en av israeliternas lägerplatser i öknen (2 Mos. 15:27 m. fl.) med vattenkällor och 70 palmträd. Namnet har ansetts som en plur. av hebr. ’ajil, »stort träd» (ek, palm), men troligare är det plural av ’èl (se d. o.), »gudar». E. synes ha varit en förnämlig kultplats, där man dyrkat källdemoner (’élim), och är möjl. identiskt med kultorten Phoinikon vid Röda havet vid de s. k. Mosekällorna (se A i n Musa) el. med Wadi Gharandel. G. Bsm. EIimine'ra (lat. elimina're, avlägsna, eg. driva över tröskeln, till limen, tröskel), avlägsna, utelämna, lämna åsido. —• Subst: Elimi-nation. Matem. E. avser vanl. att i ekvationer med flera obekanta bortskaffa en el. flera av de obekanta. Ex.: 2x2 + 3y2 =11; 3x2 — 5y2 = 7. Multipliceras den första ekvationen med 5 och den andra med 3 och adderas därefter, fås en ekvation utan y: 19x2 = 76. Allmänna metoder för att e. äro först angivna av Bézout (se denne). H.D. Elin av Skövde, helgon, se Helena. Eling, s:n i Barne hd, Skaraborgs län, s. om Vara; 20,07 kvkm., därav 20,05 land; 376 inv. (1930; 18 inv. pr kvkm.); 10,19 kvkm. åker (1927; 50,8 % av landarealen), 4,71 kvkm. skogsmark. — Pastorat: Bitterna, Laske-Vedum och E., Vånga kontrakt, Skara stift. J. C. Eli'o. 1) Francisco Javier E., spansk general (1767—1822), deltog med utmärkelse i kriget mot Frankrike 1793—95, därefter i sydamerikanska stridigheter. Hemkallad 1812, blev han en av den spanska reaktionens och kung Ferdinand VH:s skickligaste och kraftfullaste verktyg. Under de revolutionära rörelserna i Spaniqn föremål för det liberala partiets hat och beskyllningar, häktades E. 1820 och insattes på Valencias citadell. Vid ett upplopp 1823 föll han i de upproriskas händer och avrättades. B. 2) J o a q u i n E. y Ezpeleta, den föregåendes son, general (1806—76), anslöt sig vid Isabellas tronbestigning, sina konservativa släkttraditioner trogen, till Don Carlos. Misstänkt av denne för förrädiska tänkesätt, satt han 1837—39 fängslad, varefter han en tid vistades i Frankrike. 1860 gjorde han ett misslyckat försök att tillsammans med Ortegas (se denne) få en resning till stånd. E. deltog slutl. även med stor utmärkelse i karlistupproret 1873—74 och uppehöll sig efter dess krossande i Frankrike. Han var en av de dugligaste bland karlisternas anförare. B. ElFomys, ett släkte gnagare, se T r ä d-gårdssovare. Eliot [äTjat], Sir John, engelsk politiker (1592—1632). Redan 1614 medl. av underhuset, stod E. till att börja med i nära förbindelse med Buckingham (se denne), blev adlad och på dennes förord v. amiral för Devon. I parlamentet 1625 uppträdde han dock som en ivrig förfäktare av parlamentets privilegier, den forna vänskapen med Buckingham förbyttes i misstro och hat, och i parlamentet 1626 yrkade E. på hans ställande under åtal. E. sändes då till Towern, men Karl I nödgades nästan genast lösgiva honom, varpå han upplöste parlamentet. 1628 var E. åter en av ledarna för motståndet mot kronan och en av upphovsmännen till Petition of right (se d. o.). 1629 var det för alt underhuset skulle få tillfälle att antaga några av E. föreslagna punkter, som den av konungen befallda ajourneringcn t. v. hindrades ge nom talmannens fasthållande på ordförandeplatsen. E. häktades nu åter och dömdes för sammansvärjning i uppsåt att vägra lyda konungens order till böter och fängelse. Då han ej ville böja sig, hölls han fängslad till sin död. P. S. Eliot [äTjat], John, engelsk missionär (1604 —90), tillhörde de till Nya England i början på 1600-talet utvandrade puritanerna och verkade först som pastor i Roxbury (Boston). Han kom därvid i beröring med Massachusetts’ indianer och upptog från 1646 bland dem ett missionsarbete, som följdes av ganska betydande framgångar. De aldrig vilande stridigheterna mellan nybyggarna och indianerna ödeläde dock de flesta av E:s missionskolonier. E. har översatt bibeln till mohikanernas språk, och med anledning av hans verksamhet grundades 1649 Englands första missionssällskap, Society for the propagation of the gospel in New England. G. W. L. Eliot [äTjat], George (pseud. för Mary Ann Evans), engelsk författarinna (1819— 80), dotter till en godsförvallare i Warwick-shire. Hon uppfostrades i lantlig enkelhet men lyckades dels under skolgången i Coventry, dels på egen hand skaffa sig en förvånande mängd bokliga kunskaper. I den första ungdomen var hon en hängiven anhängare av evangelikalismen, men sedan fadern 1841 flyttat till Coventry, slöt hon där ett varmt vän — 433 — — 434 —