ELIOT skapsförbund med den filosofiskt intresserade fabrikören Chailes Bray och hans familj, vilka voro kritiskt inställda mot den dogmatiska kristendomen. E. genomgick en kris och övergav sin ungdoms religiösa ståndpunkt. Genom Brays förmedling åtog hon sig översättningen av D. F. Strauss’ »Das Leben Jesu», ett kraftprov för en ung självlärd flicka i 20-årsåldern. Efter faderns död bosatte hon sig som självförsörjande 1851 i London, blev redaktions- George Eliot. sekreterare och medarbetare i »Westminster review» och kom att tillhöra huvudstadens ra dikala, intellektuella elit. Herbert Spencer, som blev hennes vän för livet, sammanförde henne med förf. G. H. Lewes. Med denne, som, sedan hans hustru övergivit honom, levt ett olyckligt bohemliv, lämnade E. landet 1854 och kallade sig därefter Mrs Lewes. En skilsmässoprocess i dåtidens England kostade enorma summor. Omöjligheten för Lewes att anskaffa dessa var anledningen till att han ej lagligen skilde sig från sin förlupna hustiu. Efter en tids utlandsvistelse slog paret Lewes sig ned i London och försörjde sig med skriftställen, men deras förhållande väckte anstöt även hos flera av deras radikala vänner. På Lewes’ inrådan började E. vid sidan av journalistiken sitt skönlitterära författarskap med »Scenes of clerical life»(1857), vilken uppskattades av den litterära kritiken. Därpå följde »Adam Bede» (1859), som blev en publiksuccé, »The mill on the Floss» (1860), »Silas Marner» (1861), »Romola» (1863), »Felix Holt» (1866), »Middlemarch» (1871—72), »Daniel Deronda» (1876). Hon uppträdde även som poet (»The Spanish Gypsy»), men med mindre framgång. De tre första böckerna bygga på minnen och intryck från barndomen; »The mill on the Floss» är till stor del självbiografisk. Även i den älskliga lilla berättelsen »Silas Marner» och i den breda småstadsskildringen »Middlemarch» håller hon sig till en miljö, som var henne välkänd sedan barndomen. I »Romola» skildras Florens på Savonarolas tid, i »Daniel Deronda» ställes judiskt fromhets-och familjeliv i kontrast till engelskt societets-liv. E:s romaner mottogos med hänförelse av hela den bildade världen och gjorde henne till en europeisk ryktbarhet. De äro realistiska, fint psykologiska skildringar, starkt färgade av hennes egen personliga inställning till tidens problem. I den intensiva kamp för en enhetlig livsåskådning, i vilken så många av hennes samtida, liksom hon själv, voro engagerade, hänvisar hon alltid till en praktisk lösning. Kärlek till nästan, förståelse, pietet, tacksamhet och puritansk självbehärskning äro buden i hennes moralkodex; de ge också för individen livet dess värde. Under 1860—70-taIen intresserade sig E. för A. Comte och den religiösa positivismen men fastnade aldrig helt i något system. I hennes »salong» möttes den vittra världen; dock undveks hon och klandrades av de mera konservativa bland sin viktorianska samtid på gr. av sitt samvetsäktenskap med Lewes. Efter dennes död gifte hon sig 1880 med den 20 år yngre John Cross men dog efter endast några månaders äktenskap. I sv. övers, finnas av E. »Romaner» (5 bd, 1887— 90: »Romola», »Silas Marner», »Bilder ur engelska presters lif», »Ur landsortslifvet (Middlemarch)», »Qvarnen vid Floss»). — Litt.: J. W. Cross, »G. E:s life as related in her letters and journals» (3 bd, 1885); O. Browning, »Life of G. E.» (1892); L. Stephen, »G. E.» (1902); I. Tegnér, »G. E.» (1929). l.T-r. Eliot [äTjat], Charles William, nordamerikansk pedagog (1834—1926), lärare vid Harvard univ., Cambridge-Boston, 1854—1926, president där 1869—1909. E. företog en betydelsefull omorganisation av denna undervisningsanstalt, som under hans ledning blev ett av U. S. A:s förnämsta univ., och verkade även för en mera praktisk inriktning av U. S. A:s skolväsen. E. har utg. flera skrifter i religion, politik m. m. N. Lhl. Eliot [äTjat], John, engelsk meteorolog och matematiker i Indien (1839—1908), prof, i matematik i Boorkee engineering college 1869 — 435 — — 436 —