ELISABET av Sverige. För att knyta banden mellan England och de tyska protestanterna fastare förmälde Jakob henne 1613 med Fredrik V av Pfalz. Vid sitt försök att vinna Böhmens krona lämnades Fredrik dock i sticket av svärfadern, och E. fick bära den blott en vinter. I olyckan visade hon ett stort mod, men hon måste tillbringa nästan hela sitt återstående liv i landsflykt, ofta under mycket svåra ekonomiska förhållanden. Först 1661 återvände hon till England. Genom sin dotter Sofia är E. stammoder till Englands nu regerande konungahus. P. S. 2) E. (1618—80), den föregåendes dotter, 1667 abbedissa i benediktinklostret Herford i Westfalen, vilket bibehållits även sedan reformationen på 1500-talet där genomfördes. E. är känd som en av sin tids lärdaste kvinnor, lärjunge till Descartes. Med en för tiden ovanlig religiös tolerans tog hon såväl labadis-ter som kväkare (se d. o.) i sitt beskydd. S. N. Preussen. 1) E. Kristina, drottning (1715—97), dotter till hertig Ferdinand av Braunschweig-Wolfenbüttel, 1733 g. m. kronprins Fredrik, levde efter dennes tronbesligning 1740 (som Fredrik II), skild från honom i Schönhausen. [B.] 2) E. Ludovika, drottning (1801—73), dotter till Maximilian I Josef av Bayern, 1823 förmäld med kronprins Fredrik Vilhelm av Preussen (senare konung Fredrik Vilhelm IV). [B.] Rumänien. E. Ottilie Luise, drottning (1843—1916), dotter till furst Hermann av Wied-Neuwied, förmäld 1869 med dåv. fursten, sedermera konung Karl I av Rumänien. I sitt nya fosterland gjorde E. vackra insatser, särsk. på folkupplysningens och filantropiens område. Ss. förf, vann hon, under pseud. Carmen Sylva, en viss uppmärksamhet med en rad dik ter, noveller och sagor. Genom sitt skrift-ställarskap bidrog hon i icke ringa mån att rikta Europas intresse på Rumänien. Bland hennes skrifter märkas »Leidens Erdengang» Elisabet, kejsarinna av Ryssland. Stick av G. Fr. Schmidt efter målning av L. Tocqué. (1882; sv. övers. »Lidandets pilgrimsfärd», 1892) och operalibretton »Neaga» (tonsatt av I. Hallström, uppförd i Stockholm 1885), »Märchen einer Königin» (1901; i sv. övers, finnas härav »Nio sagor», 1913, och »Från Carmen Sylvas kungarike», 1916), »Mein Pena-tenwinkel», memoarer (1908). — Litt.: M. Krem-nitz, »Carmen Sylva» (1903); F. Ekenstierna, »Carmen Sylva» (1916). A. Bd. Ryssland. E. Petrovna, kejsarinna (1709 —62), dotter till Peter den store och hans älskarinna, senare Katarina I. Flera gånger förbigången vid tronens besättande, förde E. länge en ganska obemärkt tillvaro, delande sin tid mellan andaktsövningar och simpla nöjen; under »den tyska perioden» 1730—40 blev hon alltmera den nationella oppositionens medelpunkt, och efter E. J. Birons (se denne) fall mognade planerna på hennes upphöjelse till regentinna. Obildad, trög och ansvarsrädd, kunde hon dock endast under stark påtryckning av andra, främst livläkaren J. H. Lestocq och franske ambassadören de la Chétardie (se dessa), förmås att spela den tilltänkta rollen och var knappast mer än ett verktyg i deras hand. Begagnande sig av den förvirring, som det genom lösa löften om ryska landavträdelser framlockade svenska anfallet på Ryssland åstadkom i Petersburg, lyckades man natten till 8/i2 1741 utföra den väl förberedda statskuppen. Med de — 445 — — 446 —