ELISIFS VISA J. Thorpe: Longford castle, byggt i Elisabet-stil 1591—1612. Nilsson (se denne), som mördades av tyskarna i Bergen 1455. E. och hennes barn förde från 1460-talet öppet krig med dessa och bedrevo ett omfattande kaperi mot deras handel. 1468 berövade Kristian I henne Ryfylks län, under motivering att han ej litade på hennes trohet; det synes, som om hon i likhet med flera andra inom norska stormanskretsar hyst föga sympati för det danska väldet över Norge. H. Bg. Elisifs visa behandlar ett föregivet nunnerov under 1300-talet ur Riseberga kloster i Närke. E. v. angiver sig själv vara förf, av biskop Ni-colaus Hermanni i Linköping (d. 1391) men är alldeles givet av mycket senare datum (omkr. el. efter 1700). Den utgavs första gången av trycket 1732 av N. G. Hallman (se denne). Ss. upphovsman till förfalskningen har man misstänkt denne och N. Rabenius (se denne). — Litt.: N. Ahnlund, »Nils Rabenius» (1927). B. Elision [-fo'n], elidering (till lat. eli'dere, utstöta), utelämnande av ett ljud el. en stavelse, t. ex. i fra., ital. el. vid skandering av lat. vers utstötande av slutvokalen framför ett ord, som börjar med vokal el. h (i fra. stumt sådant, t. ex. 1’homme för le homme). E. H. Eliska skolan, grekisk filosofskola under 4:e årh. f. Kr., med säte i staden Elis (se d. o.). Dess överhuvud var den eliske ädlingen F a i-d o n (se denne), vars romantiska livsöde och stora personliga skönhet förde honom i nära vänskaplig förbindelse med Sokrates. Efter mästarens död 399 f. Kr. samlade Faidon en lärjungekrets kring sig i fädernestaden och vinnläde sig företrädesvis om etiska och dialektiska undersökningar. Som skolans ledare efterträdde honom P 1 i s t a n o s. Med M e n e-demos (se denne) överflyttade skolan senare till Eretria och uppgick i den s. k. eretriska skolan (se d. o.), med vilken den vanl. också sammanföres under den gemensamma beteckningen elisk-eretriska skolan. A. N. EU't (fra. élite, till lat. eli'gere, utvälja), urval, de (t) bästa, utvald skara, kärntrupp. Elivågor (isl. Élivågar, till él, stormby o. d., motsvarande sv. il, och isl. vdgr, sjö, bukt), nord, myt., enl. Eddorna kalla älvar i Ginnungagap (se d. o.), vilka från Muspelhem medförde gift (»eitrdropar»), som tillfrös och gav upphov till den förste jätten, Ymer. 1 Hymiskvida nämnas E. ss. världens gräns. E. H. Elixi'r (av arab, al-iksir, i sin tur säkerl. från grek. xe'rion, sårpulver), enl. de arabiska alkemisterna ett ämne, som förvandlar smält metall till guld el. silver, om man kokar det tillsammans med den. Ordet upptogs på 1200-talet av Roger Bacon och Albertus Magnus från arabiska kemister, främst Ibn Sina, i formen alexir och elixir. Hos Bacon och trol. redan i hans arabiska källa är e. även ett medel att förlänga livet. — Tron på ett sådant ämne höll i sig till slutet av 1500-talet, men då ett dylikt ämne aldrig kunnat framställas, övergick benämningen på 1600-talet på läkemedel, som ansågos kunna befordra hälsan och förlänga livet. Från denna tid härstamma en del läkemedel, som dels förekomma under annan be — 451 — — 452 —