ELLIGBR guvernörstid ägde expeditionen mot Afganistan (1842) och annektionen av Sindh (1843) rum. Självrådig till sitt kynne, råkade E. snart i konflikt med Ostindiska kompaniets styrelse och återkallades redan 1844, varvid han dock samtidigt erhöll värdigheten av earl. 1846 blev E. sjöminister i Peels 3:e ministär och 1858 president för India Office i Lord Derbys ministär. Styvsint självrådighet och despotisk härsklystnad parade sig hos honom med utpräglad rättskänsla och starkt sinne för de svagares rätt (så uppträdde han t. ex. 1864 energiskt till förmån för Danmark), oböjlig konservatism med vidsynt frisinthet. E:s bestående insats i den angloindiska historien är den plan för nyordning av förhållandena i Indien, som han framlade 1852 och som i allt väsentligt kom att ligga till grund för reorganisationen i Indien efter 1858. Andra riktlinjer för den angloindiska politiken gav E. genom att energiskt fästa uppmärksamheten på det ryska framträngandet i Centralasien och starkt gynna den hinduistiska befolkningens intressen på bekostnad av muhammedanerna. C. F. E'llermann, Vilhelm, dansk läkare (1871 —1924), d:r med., prosektor vid Bispebjergs Hospital 1913, prof, i rättsmedicin vid Köpenhamns univ. 1914. E:s huvudinsats ligger på blodforskningens område. I sitt arbete »Experi-mentel Leukæmi hos Höns» (1908) visade han, att denna sjukdom är överförbar och beror på ett ultravisibelt, filtrer-bart virus. I ett se nare arbete »Undersögelser over den perni-ciöse Anæmis Histologi» lämnar han viktiga bidrag till kännedomen om benmärgscellernas natur. E. har också utarbetat förbättrade metoder för tuberkelbacillernas påvisande i upphostningar och för räkning av blodkroppar. T. H-n. Ellero [-e'rå], P i e t r o, italiensk kriminalist och sociolog (f. 1833), beklädde höga poster inom undervisningsväsendet (i Milano och Bo-logna) och rättsväsendet; rikssenator. E. verkade för dödsstraffets avskaffande, var en av de första, som påvisade de sociala problemens brännande natur, och kritiserade energiskt den bestående samhällsordningen: »Opuscoli crimi-nali» (1874), »Trattati criminali» (1875), »Scritti minori» (s. å.), »Scritti politici» (1876), »La tirannide borghese» (1879), »La riforma civile» (1879), »La vita dei populi» (1912) m. fl. L. L. Ellesmere [äTzmia], Francis E g e r t o n, Earl of E. (1846), engelsk politiker (1800—Ö7). 1822—46 led. av underhuset, där han tillhörde torypartiet, var han minister för Irland 1828 —30 och krigsminister en kortare period 1830. E. var även litterärt verksam. H. Bg. Ellesmereland [äTzmialänd], till storleken den tredje av Canadas arktiska öar, beläget v. om n. Grönland mellan 76°—83° n. br.; c:a 200,000 kvkm. Olika delar av E. äro från n. till s.: Grant land, Grinnell land, King Oscar land och North Lincoln land. Om sommaren är en stor del fri från is och snö. Medel-temp. för varmaste mån + 3°, för kallaste nära — 40°. E. har förr varit bebott av eskimåer. 1922 upprättades polisstation i Craig Harbour på s. ö. E. G. N. Elliceöarna [ä'lis-] el. L a g u n ö a r n a, brittisk ögrupp i Stilla oceanen, mellan Fidji- och Gilbertöarna, består av ett stort antal låga korallöar; 37 kvkm.; 3,582 inv. (1926). Klimatet är varmt och fuktigt. Export av kopra. E. annekterades av England 1892 och ingår sedan 1916 i Gilbert and Ellice islands colony. O. P. Elli'da, isländskt i saga och skaldepoesi förekommande fartygsnamn, särsk. känt som namn på Frithiofs skepp; eg. isl. ellida och ellidi, båt, en ombildning av ett slaviskt ord, som också uppträder i det sv. lånordet lodja (ett slags pråm). B. H. E'lliger. 1) O 11 m a r E., tysk-svensk målare (1633—79). E. anses vanl. vara f. i Göteborg. Fadern skall ha varit läkare i Antwer-pen, där E. blev elev hos D. Seghers. I sina figurscener visar han sig också påverkad av C. v. Polenburgh. En tid levde E. i Amsterdam, från 1666 i Hamburg. Är 1670 blev han kallad till hovmålare i Berlin, där han sedan var verksam. E:s eg. område är stillebenmåleriet, frukt- och blomsterstycken o. dyL; han målar med yttersta noggrannhet och även med en viss färgkänsla, men detaljerat och hårt. I tyska och sv. samlingar är han ganska rikt representerad, i Nationalmuseum, Stockholm, t. ex. med ett fruktstycke samt en »Vas och frukter», sign. resp. 1664 och 1670, i Göteborgs museum med 4 bilder; ett »Blomsterstycke», med en grupp figurer i mitten efter Rubens, är sign. 1656. I Finspångs samlingar fanns en »Badande kvinnor», sign. 1667. I preussiska slott finnas några porträtt av E. Han är f. ö. företrädd i gallerierna i Hamburg, Schwerin, Dresden m. fl. — Både en son (se E. 2) och en sonson Antoni E. (d. 1781) blevo målare; den sistn. var mera obetydlig. E. W. — 457 — — 458 —