ELLIOTT Stockholm med prof:s titel. Han utgav flera skrifter inom förlossningslärans och kvinnosjukdomarnas område. E. L. Bn. 2) Hampus E., den föregåendes brorson, militär (1835—1905), underlöjtnant vid ingenjörkåren 1856, major 1873, överste 1884, generalmajor och chef för Fortifikationen 1891, generallöjtnant 1901, avsked 1903. E. företog 1869—70 en utländsk studieresa och var under sin tjänstetid ordf, och led. av ett flertal kommittéer. Under hans chefstid skedde ett omfattande ar bete för om- och nydaning av vårt lands land- och kustfästningar, varjämte en stor del av nuv. kaserner under denna tid byggdes. Efter avskedet var E. från 1903 ordf, i direktionen för arméns pensionskassa. E. Bz. 3) Johan Erik E., den föregåendes kusin, ämbetsman (1844—1927), kammarrättsråd 1877, expeditionschef i Lantförsvarsdep. 1881, justi-tiekansler 1886, led. av åtskilliga kommittéer ang. försvarsväsendet, president i Svea hovrätt 1899—1910; led. av A. k. majriksdagen 1887. E.K. 4) Erik Holger E., den föregåendes son, ämbetsman (f. 3/n 1887), assessor i Svea hovrätt 1919, hovrättsråd där 1926, revisionssekreterare 1929, suppleant för militieombudsmannen 1928, militieombudsman 1930. E. har biträtt inom dep. i frågor om krigslagstiftning och arbetarskydd. E. K. Elliot [äTjat]. 1) Hugh E., engelsk diplomat (1752—1830). Efter att ha uppfostrats i Frankrike, inträdde E. i engelsk diplomattjänst, var från 1773 sändebud i München, från 1777 i Berlin och 1782—90 i Köpenhamn. På sistnämnda post spelade han en betydande roll i de intriger, som bedrevos för att störta ministären Guldberg 1783—84. Han arbetade energiskt för Pitts politik att söka draga Danmark från Rysslands sida över till Englands men lyckades ej förmå det att förbli neutralt under Gustav HI:s ryska krig. Då den dansk-norska armén under prins Karl av Hessen på hösten 1788 inbröt i Bohuslän och hotade Göteborg, reste E. över till Sverige och förmådde prins Karl att gå med på en vapenvila, i det han hotade Danmark med krig. Hans mellankomst, som företagits utan egentligt bemyndigande från hans regering, räddade Gustav III i en svår situation. 1791—1803 var E. sändebud i Dresden men förflyttades 1803 till Neapel. Då han på eget bevåg sökte kvarhålla engelska trupper för att försvara bourbonerna mot fransmännen, blev han rappellerad 1806. Han användes sedermera i kolonialtjänst. — Litt.: E. Holm, »H. E.» (i dansk »Historisk Tidsskr.», R. 4, Bd 1, 1869—70). H. Bg. 2) Sir George E., den föregåendes brorson, amiral (1784—1863), deltog i sjöslagen vid S:t Vincent (1777), Abukir (1798) och Trafalgar (1805), sändes 1813 på en exp. mot Borneo för att stävja sjöröveriet, var 1834—35 amiralitets-sekreterare, blev 1837 konteramiral och befälhavare över sjöstridskrafterna i Kapkolonien, ledde under opiumkriget de sjömilitära operationerna vid Kina och blev 1853 amiral. C. F. 3) Charles E., son till E. 1), diplomat (1801—75), var engelska regeringens ombud i Kanton, när det 1839 kom till en engelskkinesisk kris med anledning av den olagliga engelska opiumsmugglingen. Tvingad att utlämna allt opium i engelsk ägo där, kallade E. alla engelsmän från Kanton, och de stationerade sig ombord på fartyg i Hongkong-bukten. Efter fruktlösa förhandlingar kom det till en brytning, som resulterade i det s. k. opiumkriget, i vilket E. spelade en framstående roll. B. K. Elliot [äTjat], Sir Henry Miers, engelsk historiker (1808—53), ämbetsman i Ostindiska kompaniet. Av E:s »Bibliographical index to the historians of Muhammedan India» utkom endast vol. 1 (1849). Postumt utgavs av J. Dow-son E:s för Indiens historia under muhammedanska perioden utomordentligt viktiga »The history of India as told by its own historians» (8 bd, 1867—77). Hans »Memoirs on the history, folklore and distribution of the races of North-Western provinces of India» utgavs 1869 av J. Beames (2 bd). E. Blp. Elliott [äTjat], Ebenezer, engelsk diktare (1781—1849), son till en järnarbetare i York-shire och själv först järngjutare, sedan järnhandlare. Han var en fanatisk motståndare till spannmålslagarna, vilka han ansåg vara skuld till arbetarklassens nöd. Det mesta av hans produktion är också av politisk art, i sht »Corn law rhymes» (1831) och »The splendid village» (3 bd, 1833—35). 1850 utgav han »More prose and verse by the Corn law writer» (2 bd). En reviderad uppl. av hans arbeten utkom 1876. — Litt.: G. S. Phillips, »Life, character, and genius of E. E.» (1850). E.L.R. Elliott [äTjat], Charlotte, engelsk författarinna (1789—1871). Av E:s talrika andliga sånger, präglade av lågkyrklig väckelsereligiositet, ha flera vunnit spridning även utanför England. Sv. övers, gjordes redan på 1850-talet, t. ex. av den mycket kända väckelsesången — 461 — — 462 —