ELLIPS »Just as I am» (intagen i Sionstoner, Ahnfelts sånger o. a.) c S. N. Elli'ps (grek. e'lleipsis, till ellei'pein, utelämna). Adj.: elliptisk. 1) Språkv., formellt ofullständigt språkligt uttryck med samma betydelse som det, varav det är förkortat, t. ex. ass. (assureras), välkommen (jag önskar dig välkommen), lycklig resal; även om själva den procedur, varigenom förkortningen sker. E. H. 2) Matem. En plan kurva, som erhålles, om en cylinder (el. en kon) skäres av ett plan. Är cylinderns axel lodrät och planet vågrätt, blir snittytan en cirkel; är däremot planet lutande, blir snittytan (eg. dennas omkrets) en e., desto mera avlång, ju mera lutande planet är: Tillämpning härav äro de elliptiska ljusfläckar, som ofta synas under träd, då solen lyser på lövverket. En systematisk härledning av e:s viktigaste egenskaper ur det nämnda alstrings-sättet är utförd av Apollonios från Perge (se denne). För att upprita en e. kan användas en tråd CSCi (se fig), vars ändpunkter fastbundits i två häftstift C och Ci, varefter tråden sträckes med en blyertsspets S. Föres sedan S omkring, så att tråden hela tiden är sträckt, uppritar S en e. Summan av avstånden från S till C och Ci blir = trådens längd och alltså hela tiden densamma. E. blir desto mera cir-kelliknande, ju mindre avståndet C Ci (= 2 c) är jämfört med trådens längd (= 2a). Värdet C av - kallas e:s excentricitet. Ex. på e. med i a allm. ringa excentricitet äro planeternas banor kring solen, varvid den senare befiner sig i en av punkterna C. A Ai, vars längd blir — 2 a, kallas e:s storaxel, den mot A Ai vinkelräta B Bi lillaxel. Roterar e. kring en av sina axlar, uppstår en s. k. rotationsellipsoid. Om speciellt en e. med liten excentricitet roterar kring sin lillaxel, uppstår en kropp av ung. jordens form. H. D. EllipsoFd, en kropp, vars skärning med ett plan alltid är en ellips. Ett specialfall är rota-tions-e. (se Ellips). Elliptiska funktioner är beteckningen för vissa dubbelperiodiska funktioner (se Periodisk). Namnet härrör därav, att de kunna erhållas genom s. k. inversion av vissa integraler, som bl. a. förekomma vid beräkning av ellipsens omkrets. E. upptäcktes samtidigt av Abel och Jacobi; deras teori har vidare utvecklats av framför allt Weierstrass. H. D. Elliptisk fjäder, vagnsfjäder, vars form på minner om en ellips. Typen, som allmänt brukas på hästvagnar, överfördes från dessa till automobilen, men förekommer där numera sällan. Halvelliptiska fjädrar, bestående av endast den undre ellipshalvan, äro däremot mycket vanliga, se A u t o m o b i I. v. S. Elliptisk polarisation, se Polarisation. Ellis (eg. Olson), Carl Elis Ludvig, skådespelare och teaterledare (f. 24/3 1879), var från 1897 anställd vid olika sällskap i landsorten, 1900—01 vid Folkteatern, 1901—05 och 1906—07 vid Södra teatern, 1905—06 vid Dramatiska teatern, ägnade sig sedan åt egna turnéer och gästspel, 1911—12 även i Amerika, och ledde 1929—30 Odeonteatern. E:s glansroller äro Sten Stensson Stéen och Charleys tant, i vilka han utvecklar hela sin komiska fantasi bch naturligt älskvärda jargong. Han har också verkat som filmregissör och vissångare. G. K-g. Ellis, William, engelsk missionär (1794— 1872), utgick 1816 i Londonmissionssällskapets tjänst till Sällskapsöarna och Sandwichöarna. E. blev sedan sällskapets sekreterare och företog som sådan resor till Madagaskar för att söka återupprätta den där av förföljelser hårt medtagna missionen. Hans skildring av martyrkyrkan på Madagaskar väckte på sin tid ett utomordentligt uppseende men skattar åt en osund missionsromantik och är historiskt täml. värdelös. G. W. L. Ellis, Alexander John, engelsk fone-tiker (1814—90), förf, till bl. a. »On early English pronunciation» (5 bd, 1869—89) och »Essentials of phonetics» (1898). E.H. Ellis island [ä'lis älTand], ö i New Yorks hamn, förr landstigningsplats för immigranter. Ellora [olä'ra], ind. Elura, en numera obetydlig ort i n. v. delen av brittiska vasallstaten Hyderabad, Främre Indien, 20 km. n. om Aurangabad, berömd för sina klipptempel uthuggna i en 2,4 km. lång bergås. De ha tillkommit dels under äldre buddistisk tid, dels senare. Även bramansk konst finnes här, t. ex. ett Vishnutempel med särdeles dramatiska reliefframställningar från 600-talet e. Kr. I de buddistiska templen finnas väldiga uthuggna Buddhabilder. Jämte de i klippan inhuggna helgedomarna märkas vid E. i fria luften uthuggna byggnader, tempel och eremitceller. Det förnämsta är Kailasatemplet, en av världens märkligaste monolitbyggnader; den väldiga tempelsalen vilar på massiva pelare med avrundade, bolsterartade kapitäl samt kraftiga stödarmar; en sagolik prakt gör sig gällande i den rika skulpturutsmyckningen, storslagna reliefer framträda med dramatiskt liv i ljusdunklet; särsk märkas scener ur Ramayana. E. W. — 463 — — 464 —