ELMGREN Ellore [oläTo] el. E 1 u r, stad i n. delen av presidentskapet Madras, s. ö. Främre Indien, 400 km. n. om Madras, vid en kanal, som förenar floderna Godavari och Kristna; 45,062 inv. (1921). Tillverkning av mattor. O.P. Ellström, Clara Birgitta (Brita), målarinna (f. 29/8 1 8 7 3), har studerat vid Konstakad. 1894 —99 och varit Jenny Lind-stipendiat 1902—05. Sedan 1905 har E. varit verksam som illustratör av barnböcker. K. E. S. Ellwe, råoljemotor av A.-b. Svenska maskinverkens, Södertälje, tillverkning. Olika storlekar upp till c:a 120 hkr. bygges för såväl stationära som marina ändamål. v. S. Ellös, municipalsamhälle och fiskeläge i Mor-landa s:n, Bohuslän, i n. v. hörnet av Orust; 307 inv. (1930). Taxeringsvärde å fastighets-skattepliktig fastighet 455,000 kr., till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst 180,202 kr. (1929). J.C. Elman, M i s j a, rysk violinvirtuos (f. 1891), lärjunge till L. v. Auer, företager konsertresor sedan 1904, särsk. i U. S. A. och Australien. E. är även känd genom sina bearbetningar av smärre virtuosstycken. Han hör till den skara av glänsande virtuoser, som den v. Auerska skolan utbildade. H. M. Från Elloras grott-tempel. EImani'ster, portugisisk diktarskola, se M. du B o c a g e. Elmblad. 1) Per Magnus E., präst och skolman (1806—87), fil. d:r i Lund 1835, prästvigd s. å., lärare vid Barnängens uppfostringsanstalt i Stockholm 1840, lektor vid Stockholms gymnasium 1845. E. var en av förgrundsfigurerna i den religiösa rörelsen i Sverige i mitten av 1800-talet. Han tog verksam del i bildandet av Evangeliska fosterlandsstiftelsen (se d. o.) 1856 och var 1874—76 dess ordf. Ss. anhängare av den waldenströmska för-soningsläran (se Försoningsstriden) kom E. emellertid i en viss opposition till stiftelsens styrelse. E. var vidare nitisk kämpe för nykterhet och länge medl. av styrelserna för Stockholms stadsmission, Sv. missionssällskapet och Diakonissanstalten. I Bethlehemskyrkan i Stockholm utövade E. som predikant ett icke ringa religiöst inflytande. Han utgav tidskr. »Fridsbudbäraren», religiösa skrifter samt övers, av tyska och franska arbeten. N. J. N. 2) Johannes Wilhelm Samuel E., den föregåendes son, operasångare (bas) och regissör (1853—1910), elev av konservatoriet i Stockholm, J. Günther, F. Arlberg samt i utlandet av J. Stockhausen och Pauline Viardot-Garcia. Efter att först ha framträtt som konsertsångare flerstädes i Europa samt i Australien var E. 1879—97 bunden vid ett antal större tyska sångscener och uppträdde dessutom åtskilliga gånger vid festspelen i Bayreuth. 1897 -—1902 var han anställd som regissör och sångare vid operan i Stockholm och därefter intill 1906 som regissör i bl. a. New York. E. uppbar ett stort antal roller men torde med sin ovanligt glansfulla stämma och sin sällsynt dramatiska gestaltningsförmåga ha nått högst som tolkare av de mäktiga Wagnerska baspartierna. G. M. 3) Sigrid Agneta Sofia E., f. Pettersson, den föregåendes hustru, författarinna (1860— 1926), har under sign. Toivo utg. dikter och berättelser men främst framträtt som över-sättarinna av bl. a. flera av Wagners dramer (»Nibelungens ring», 1905) och förf, till en Jenny Lind-biografi (1920). G.M. Elme, glasbruk i Älmhult, Småland, ägare Nya a.-b. E. glasbruk (aktiekapital 50,000 kr.). E. har under senare åren nått en bemärkt plats som tillverkare av olika slag av konstindustrielit glas, särsk. graverat kristallglas av bl. a. konstnären E. Ollers (se denne), som till 1931 varit knuten till E. Antal anställda arbetare 140. Th.P. Elmgren, Sven Gabriel, finländsk biblio-teksman (1817—97), fil. mag. i Helsingfors 1840, amanuens vid univ.-bibl. 1848, v. bibliotekarie 1862—91, titulärprof. 1873, utgav bl. a. — 465 — — 466 —