ELM1NA Kristallskålar från Elme glasbruk. »öfversikt af Finlands litteratur 1542—1863» (1861—65), »Fornskrifter», 1—3 (1868, däri det uppseendeväckande fyndet av fragment av »Om konunga styrilsi och höfdinga») samt uppsatser i personhistoria, genealogi m. m. W. N. Elmina [älmi'na], hamnstad i brittiska Gold nast colony, v. om Cape coast castle; 5,262 .nv. (1921). E., som var den första permanenta ■europeiska kolonin på Guldkusten, grundades av portugiserna 1481; blev engelsk 1872. Förr var exporten av guld från E. stor, men denna -går nu över Sekondi. O. P. Elmira [älmäFara], industristad i staten New York, U. S. A., s. ö. om Buffalo nära gränsen mot Pennsylvania; 47,397 inv. (1930). I E. tillverkas över 90 % av alla i U. S. A. förbrukade mjölkflaskor. Stadens industri sysselsatte 1919 8,200 arbetare med ett produktionsvärde av 33 mill. $. — I E. öppnades 1876 under ledning av Zebulon R. Brockway (1827—1920) en anstalt för omhändertagande av förstagångs-förbrytare om högst 30 års ålder; fångarna intagas på obestämd tid (efter s.k. obestämd straffdom), men lagens maximitid för ifrågavarande brott får icke under anstaltvistelsen ■överskridas. De hållas till ansträngande kroppsövningar, arbeta i hantverk el. jordbruk samt få, om de äro därför lämpade, undervisning, även högre sådan. Föredrag, aftonunderhållningar anordnas. Allt efter flit och framsteg i arbete, kunskaper och uppförande indelas fångarna i 3 klasser. Oförbätterliga kunna sändas till vanliga fängelser. Anstalten har plats för 1,700 fångar, men endast halva utrymmet är belagt. O. 15 % dömes efter frigivning från E. på nytt, medan i vanliga fall återfallspro-centen är 40 å 50 %. Systemet i E., kallat E. reformatory, har efterliknats i åtskilliga stater, men som allmän princip ha de obestämda straffdomarna ej slagit igenom. J.C.;E.K. Elmlund, Axel Wilhelm Julius, skådespelare (1838—1901), 1858—91 anställd vid de kungl. teatrarna. Romantisk flykt och manlig kraft utmärkte E:s av ståtliga yttre medel understödda konst. Bland hans roller märkas Coriolanus, Antonius i »Antonius och Kleopatra», Leontes i »En vintersaga», Othello, Torquato Tasso, Karl Moor i »Rövarbandet», Max Piccolomini i »Wallensteins död», Hernani, Richard Sheridan, Thumelicus i »Fäktaren i Ravenna», Cajus Graccus, Stephenson i »En arbetare», Bengt Lagman i »Bröllopet på Ulfåsa», Sigurd i »Kämparna på Helgeland», Nils Lykke i »Fru Inger till östråt», Rank i »Ett dockhem», Manders i »Gengångare», Wangel i »Frun från havet» och Bothwell i »Maria Stuart» (Björnson). G.K-g. Elmores malmkoncentrationsmetod [äTmäs], se Flotation. Elmquist, Karl Hugo Magnus, bildhuggare (1862—1931). E:s studier gällde först konsthantverk, senare studerade han vid Konsthögsk. (1888—92) samt utomlands. Han har utfört en rad genreartade skulpturer, ss. »Ragnar Lod-brok» (Skansen), »Ålderdomen» samt »Gryning» (Nationalmuseum). Men hans bästa insats tillhör småkonsten. Särsk. märkas känsligt formade och rikt patinerade vaser med naturalistisk dekor av växtslingor och djur. E. begagnar en av honom själv utexperimenterad och efter honom uppkallad gjutmetod (se B r o n s g j u t n i n g), som ovanligt känsligt återger modellen. E. har under senare år varit bosatt i Italien. Jkr. Elmquist, Gustaf Henning, ämbetsman (f. 6/i2 1871), fil. kand, i Uppsala 1891, amanuens vid Uppsala univ.-bibl. 1892—94, fil. lic. 1895, riks-dagsstenograf 1895— 1906, amanuens i Kommerskollegium 1896 och ledare av dess avd. för arbets-statistik 1898, fil. d:r i Lund 1900 (»Arbets-statistiska studier rörande den sv. tobaks-industrien», 1899), l:e aktuarie i Kommers kollegium 1902, byråchef 1908, chef för Socialstyrelsen från dess inrättande 1912, generaldirektör 1914, ordf, i Arbetsrådet 1919, socialminister i De Geers och v. Sydows regeringar 1920—21, envoyé i Helsingfors 1921, landshövding i Örebro län 1925, överståthållare i Stockholm sedan 1928. Utom för dessa ämbeten har E. på gr. av sin utomordentliga energi, arbetskraft och organisationsförmåga tagits i anspråk för en stor mängd utrednings- och administrativa uppgifter. Han var sålunda sekreterare i kommittén för Sveriges deltagande i Parisutst. 1900 (1897—1903), — 467 — — 468 —