ELSSHOL(T)ZIA lidelserna i Frankrike. På initiativ av ståthållaren Wedel gav man äntligen E.-L. en friare ställning genom författningen av 81/o 1911. Rikslandet fick 3 beslutande röster i Bundesrat (se d. o.), och dess ombud i detta råd skulle utnämnas och instrueras av ståthållaren. En lantdag på 2 kamrar — den ena utsågs genom allm. rösträtt — trädde i stället för landsutskottet och erhöll större befogenheter än detta. I rikslandet var man dock ej helt till freds, och från de styrandes sida underlät man att förse lantdagen med viktiga arbetsuppgifter. Sammanstötningar mellan civila och militärer irriterade stämningen, särsk. Zabernaffären (se d. o.). Så kom världskriget, med naturnödvändighet medförande olidliga förhållanden i ett land som E.-L., allra helst som det kom att ligga inom området för krigsoperationerna. Guvernör var sedan 1914 J. v. Dallwitz. Före kriget torde ganska få i rikslandet ha umgåtts med separatistiska planer, men den hänsynslösa inskränkning i den personliga friheten, som militärledningen under krigsåren där genomförde, fjärmade många från Tyskland, särsk. sedan tron på en tysk seger började vackla. Under det att i maj 1912 från lantdagens sida vädjades till rikslandets ombud i Bundesrat att medverka till en utjämning av motsatserna mellan Tyskland och Frankrike, avböjde en av E.-L:s representanter i tyska riksdagen vid dennas sammanträde 24/io 1918 å sina landsmäns vägnar erbjudandet om full autonomi för landet inom rikets ram med en hänvisning till den blivande fredskonferensen. Enl. Versaillesfreden 28/8 1919 art. 51 skulle E. L:s återgång till Frankrike räknas från stilleståndsfördraget u/n 1918. J. E. N. El Schadda'j (hebr.), i sv. bibelövers, återgivet med »Gud den Allsmäktige», ett guds-namn, som enl. 1 Mos. 17:1 (prästskriften) skall ha uppenbarats för Abraham. Etymolo-gien är oviss. I Jes. 13:6, Joel 1:15 sättes det i förbindelse med schödh, »våldsdåd», »fördärv», men dessa ställen tillhöra de i hebreiskan så omtyckta ordlekarna. E. S. hänger samman med gamla kananeiska gudsnamn på El (se d. o.) och torde gå tillbaka till förjahvistisk tid. G. Bsm. Elsevier [-vi'r], nederländsk boktryckarfa-milj, se E 1 z e v i e r. E'lsheimer [-halmar], Adam, tysk målare (1578—1610), utbildades först (under P. Uffen-bach) i sin hemstad Frankfurt a. M., tog sedan intryck av de holländska landskapmålarna, utbildade sin egentliga stil i Italien, framförallt i Rom (där han vistades sina sista 10 år). E. målade mestadels landskap med bibliska el. mytologiska el. genremässiga scener i litet for- A. Elsheimer: Den barmhärtige samariten. Leipzig. mat; staffagefigurerna äro i regel ypperligt inkomponerade i landskapet. Från hans äldre tidi märkes »Johannes predikar» (München). Under senare tid upptog E. det italienska stillandskapet med ruiner etc. Under inflytande av den italienska »tenebrosoriktningen» (Caravaggio) studerade E. ljusdunklet och nådde i dess användning en djup och stämningsfull verkan. Detta blev också hans förnämsta betydelse för den följ, tiden. Sådana bilder äro »Den barmhärtige samariten» (Leipzig), »Herden som blåser skalmeja» (Uffizi, Florens), motiv från Tivoli (Prag). E. var en utmärkt tecknare och en fin raderare, i vars blad landskapet el. genrescenen kommer mera rent fram. I Rom,, där E. dock aldrig kom att spela någon roll, inverkande hans konst på bl. a. P. Lastman, Rubens och sedan på Claude Lorrain; genom, den förstnämnde blev den av stor betydelse för Rembrandt. Monografi av W. von Bode (1920). E:s i Städelsche Kunstinst., Frankfurt a. M.,. förvarade teckningar utgåvos (1922) av H. Weizsäcker. E. W. Elsho'ltzia, se Kryddmynta. ETskamp, Max, belgisk skald (f. 1862), en. av de lyriker, som urspr. framgingo ur kretsen kring »La jeune Belgique» (se Belgien, sp. 469 ff.). E. utgav 1892—95 4 dikthäften, som 1898 nyupplades i en gemensam volym under den för E:s hela författarskap betecknande titeln »La louange de la vie» jämte ett separat 5:e häfte, »Enluminures». Efter 20 års tystnad5 utkom »Sous les tentes de 1’exode» (1921, bibliska motiv) och »Chansons désabusées» (1922). E. besjunger med tillförsikt och öm inlevelse det flandriska småfolket, dess gamla sedvänjor och fromma idéer i en raffinerat naiv diktion, inspunnen i ett nät av mystik och provinsiell egenart, som gör hans poesi, spec. från tidigare skedet, ganska svårtillgänglig. Lff. Elssho'l(t)zia, E 1 s h o 1 (t) z i a, växtsläkte med 1 art i Sverige, se Kryddmynta. — 477 — — 478 —