ÉLYSÉEPALATSET borgen E., en av Tysklands bäst bevarade medeltida borgar (ill. se pl. vid art. Borg). [S.] ElueidaTius, se Lucidarius. Elucidation [-fo'n] (senlat. elucida'tio, till lu'cidus, lysande), eg. upplysning; tilläggs-traktat. EludeTa (lat. elu'dere), narra, gäcka; listigt kringgå, sälta sig över. E'lul, 6:e månaden av det judiska kyrkoåret. EIu'r, stad i Indien, se E 11 o r e. Eluvia'lbildning, eluvialhorisont, geol., en bildning, som uppstått ss. en förvittringsrest, sedan lösliga beståndsdelar upplösts och bortförts (se B 1 e k s a n d). K. A. G. Eluvialhorisont, se Eluvialbildning. Elu'vium, kvarblivande vittringsåterstoder, som i tropiska och subtropiska land, ofta till stor mäktighet, täcka berggrunden; hit höra de i troperna mycket utbredda jordarterna laterit och terra rossa (se d. o.). K. A. G. Elvas [ä'lvaj], stad och fästning i distriktet Portalegre, ö. Portugal, nära spanska gränsen, vid järnvägen Lissabon—Madrid; 11,747 inv. (1920). Det omgivande låglandet är mycket fruktbart och bekant för sin olivodling. O. P. Elvatusen jungfrur, Legenden om, se Ursula, helgon. E'lverum, hd i Hedmark fylke i ö. Norge på ö. sidan av Glömma; 1,303,98 kvkm.; 11,531 inv. (1930). T. Am. E'lvestad, Sven, norsk förf. (f. 1880), har under pseud. Stein Riverton utg. en mängd kriminal- och detektivromaner, de flesta övers, till sv., samt under eget namn några med mera litterär pretention: »Ångsten» (1910; sv. övers. 1911); »De fortaptes hus» (1912; sv. övers. »De hemlösas boning», 1914). F.S-n. E'lvius, Pehr, matematiker och astronom (1710—49), efter studier för bl. a. A. Celsius, Klingensljerna och Polhem anställd i Bergskollegium 1738, led. av Vetenskaps-akad. 1739, dess ständige sekreterare 1744, höll ss. sådan föreläsningar i matematik och naturvetenskap samt genomdrev anläggandet av ett akad:s observatorium (1748), vars fullbordan han dock icke fick uppleva. Bland E:s’ skrifter märkas »Ma-thematisk tractat om effecler af vatndrifter» (1742), »Dagbok öfver dess resa till Trollhättan» (utg. av C. Hårleman, 1750), en övers, av Clairauts geometri (1744), latinska dissertatio- Katedralen i Ely. ner samt uppsatser i Vetenskapsakad:s och Uppsala vetenskapssocielets handlingar. W. N. Ely [i'li], stad i grevsk. Isle of Ely (963 kvkm., 73,817 inv. 1921), s. ö. England, vid Ouse, 24 km. n. n. ö. om Cambridge; 7,690 inv. (1921). Handel med frukt och grönsaker; sockerfabrik. E. är biskopssäte. Katedralen, som har en utomordentligt skön belägenhet och hör till Englands vackraste, började byggas vid 1000-talets slut men blev, efter ombyggnad, färdig först vid medeltidens slut. Den visar i v. och s. partierna en rik romansk stil med arkaturer och bågverk, men den övervägande prägeln är gotisk. Berömt är det höga mitttornet (från 1300-talet); i det inre öppnar sig i mitten en härligt belyst oktogon, som i det yltre flankeras av fyra smäckra hörnturel-ler. O. P.; E. W. E'lymas, kallas Bar-Jesus (se denne) i Apg. 13:8, enl. vilket ställe ordet har betydelsen »mager», trollkarl. E. är icke egennamn utan en äretitel, som betecknar Bar-Jesus som en trollkonstnär av rang i besittning av en särskild »vishet». G. Bsm. E'Iymus arena'rius, se Strandråg. Elyria [ili'ria], industristad i Ohio, U. S. A., v. s. v. om Cleveland; 25,633 inv. (1930). Tillverkning av lantbruksmaskiner. J. C. Elyséepalatset, fra. Palais national de l’Ély-sée [palä' nasjånaT do lelize'], den franska republikens presidentresidens i Paris, beläget vid Faubourg S:t Honoré med park åt Champs- Uppslagsbok. VIII. — 481 — 1« — 482 —