EMBRYOSÄCK pollenkorn och fröämne, ävensom befruktnings-förloppet. Embryoutvecklingen inledes därmed, att den befruktade äggcellen omger sig med en membran, förlänger sig i riktningen av embryosäckens (se d. o.) längdaxel och delar sig på tvären. Därvid uppstår ett s. k. proembryo, som vid fortsatt delning ger upphov dels till embryot, dels till en s. k. embryobärare (sus-pensor), vilken förmedlar embryots nutrition. Redan strax efter befruktningen har ur äggcellen utvecklat sig en flercellig, trådformig bildning med klotformig ändcell. Den senare delar sig först på längden, därefter i två mot detta plan vinkelräta riktningar, så att en av 8 s. k. oktantceller bestående kropp uppslår, därefter dela sig de senare genom periklina (se d. o.) väggar, varvid utåt bildas dermatogenet el. anlaget till överhuden; av de inre cellerna uppkomma vid delning parallellt med längdaxeln inåt pleromet el. den blivande centralcylindern, utåt periblemet, som ger upphov till samtliga mellan överhuden och centralcylindcrn befintliga vävnader. Ur den övre hälften av den så bildade cellkomplexen utdifferentiera sig hos de tvåhjärtbladiga växterna två sido-ställda hjärtblad (kotyledoner) och den terminala stamknoppen (plumula), ur den undre, mot embryobäraren vända hälften hypokotyl (se d. o.) och rot (radicula). I bildningen av den senare, vilken städse befinner sig i embryots mot mikropyländan vända del, deltager även embryobäraren, i det att dess närmast intill befintliga cell delar sig och med den övre cellen, hypofysen, ger upphov till rotmössan och rotens delningsvävnad. Embryoutvecklingen hos de enhjärtbladiga växterna skiljer sig härifrån huvudsaki. därigenom, att embryot uppstår ur flera celler i proembryot, i det att änd-cellen bildar endast hjärtbladet, vilket här är ändställt, medan den sidoställda stamspetsen jämte hypokotyl och rotanlag uppkomma ur under ändcellen befintliga celler. — Vid begynnande utveckling av äggcellen förstoras embryosäcken och förtränger i de flesta fall småningom den övriga vävnaden i fröämneskärnan. I några fall blir dock denna bestående och utvecklar sig till en näringsvävnad, perisperm, ss. hos många näckrosväxter, Chenopodia'ceæ och Caryophylla'ceæ. Ur embryosäckens befruktade centralkärna uppstår emellertid genom fri cellbildning embryots eg. näringsvävnad, endo-spermet, i vilken embryot under sin utveckling efter hand skjutes ned genom sträckning och tillväxt av embryobäraren. För upptagandet av näringsämnena komma ofta särsk. sugorgan (haustorier) till utveckling, dels å embryot, dels i form av stora, blåsformiga celler å embryobäraren, dels slutl. i endospermet ss. långa Tetraddelning av embryosäck-modercell hos kottepalm (Za-mia floridana). Utveckling av embryosäcken hos Paris quadrifolia. ez äggcell, s synergider, p+p med varandra sammansmältande polkärnor. fortsättningar från detta, vilka t. o. m. tränga in i fröämnets kärna. — Till de embryonala förloppen höra även ombildningcn av fröäm-neshinnorna till fröskal jämte de förändringar, som inträda i blomman efter äggcellens befruktning, särsk. ombildningen av fruktämnet till frukt m. m. — Hos de nakenfröiga växterna vandrar äggcellens kärna efter befruktningen ned i dess basala del, och därefter uppstå genom upprepad celldelning 4 i ett plan liggande celler, vilka snart uppdela sig i etager. Vissa av de senare utveckla sig till embryobärare, andra till embryoner, vilka sålunda kunna utvecklas flera ur en äggcell. — Jfr Embryosäck, Frukt, Fröj Fröämne och Pol-le n k o r n. O. Gz. Embryona'1, hörande till fosterutvecklingen. Embrj o'nisk, outvecklad, hörande till fosterutvecklingen. Embryosäck, cell hos blomväxterna, ur vilken äggcellen och senare embryot uppstår. E. bildas hos de gömfröiga växterna i fröäm-neskärnans (mak-rosporangiets) centrala vävnad (arke-sporen), därigenom att i denna en komplex av s. k. sporo-gena celler (makro- — 497 — — 498 —