EMIGRATION vikande varit »beforderlig el. därom haft kun skap>). Efter 1700-talets mitt utfärdades till utvidgande och ytterligare skärpning av de restriktiva utvandringsföreskriflerna den ena förordningen efter den andra. Först under 1800-talets andra decennium upphörde delta lagstiftningsarbete; dock blevo själva lagarna gällande ända fram till 1860, då passtvånget upphävdes. Så förblevo helt till denna tid 1768 års förordnings bestämmelser om dryga böter samt, vid tredje resan, dödsstraff för den, som olovligen drager ur riket, åtm. formellt sett vid gällande kraft, och först på 1840-talet hade man upphävt den i samma förordning föreskrivna skyldigheten att ställa borgen el. deponera viss penningsumma vid företagande av utrikes resa. I realiteten torde dock redan dessförinnan de restriktiva lagarna ha förlorat det mesta av sin effektivitet. över huvud torde man kunna säga, att under 1800-talets första hälft ulvandringsfrihetens princip blivit i de flesta europeiska länder om icke uttryckligen erkänd, så faktiskt införd. Under 1850—60-talen torde dess grundsats vara allmänt tillämpad i Europa. Visserligen ha en del restriktioner bibehållits el. nyinförts, så t. ex. i allm. förbud för den, som befinner sig i värnpliktsåldern och icke fullgjort föreskriven militär tjänstgöring, förbud för minderårig att utvandra utan målsmans tillstånd och för utvandring av personer, för vilka häktningsorder utfärdats. På sina håll (t. ex. i Schweiz och Ungern samt på senare tid i viss mån i Sverige) ha bestämmelser av en viss stränghet också införts till förhindrande av försörj-ningspliktig persons e., utan att det blivit behörigen ordnat för de kvarvarande anhörigas försörjning. Bestämmelser om att utvandrare skall inneha viss penningsumma förekomma även. Vidare är att nämna förbud för utvandring av person, som för resans betalande förbundit sig till visst arbete efter framkomsten, samt lagstiftningen till förhindrande av den s. k. »vita slavhandeln». Vid sidan av dessa något skiftande och ur numerisk synpunkt icke alltför ingripande restriktiva bestämmelser ha i de flesta länder lagar och författningar tillkommit av en mera positiv art, främst till skydd för dem, som emigrera. I några länder ha särskilda ämbeten och ämbetsverk inrättats för e:s övervakande och reglering, och privata el. halvofficiella organisationer ha bildats för spridande av tillförlitliga underrättelser om förhållandena i in-vandringsländerna och i övrigt för upplysningsverksamhet. Bestämmelser om särskild koncession för emigranlagenlerna, om ekonomisk säkerhet för deras verksamhet, föreskrifter ang. utvandringskonlrakt, utvandringsfartyg och utvandrares befordran (provianlering, läkarvård, besiktning, anmälningsplikt m. m.) ha så gott som överallt införts. I Sverige finnes för närvarande ingen egentlig e.-lag, men väl ett antal lagar och förordningar, som i skilda sammanhang äga betydelse för den, som önskar utvandra. Gällande värnpliktslag stadgar förbud för värnpliktig att utan vidare lämna riket, ett förbud, som dock icke med större stränghet tillämpats och som eljest visat sig lätt alt kringgå och särsk. i äldre tider i mycket stor utsträckning verkligen kringgåtts. Stränga förordningar finnas sedan 1884 om vad med avseende å utvandrares fortskaffande till främmande världsdel bör iakttagas, d. v. s. först och främst beträffande utvandringsrederiernas och utvandraragentu-rernas verksamhet. Sålunda skall tillstånd att utöva verksamhet som utvandraragent meddelas för ett år i sänder av Socialstyrelsen, och sådant tillstånd kan meddelas endast i Sverige bosatta sv. undersåtar, vilka äga medborgerligt förtroende. Utvandraragent, som önskar begagna biträde av ombud, skall härom göra framställning till vederbörande länsstyrelse. Vidare skall utvandraragent hos Socialstyrelsen deponera säkerhet till betydande belopp för de förbindelser, han för utvandrares befordran m. m. ingår. Mellan agent å ena sidan och utvandrare el. dennes målsman å andra sidan skall kontrakt upprättas i enl. med detaljerade bestämmelser (bl. a. innehållande förbud mot avtal om att kostnaden för resan skall efter ankomsten till bestämmelseorten genom arbete avtjänas samt mot att dylikt kontrakt upprättas, ulan att vederbörligt utflyttningsbetyg till främmande land förefinnes), vilket kontrakt jämte utflyttningsbetyg skall företes för polismyndighet el. magistrat samt därvid förses med godkännande anteckning. Noggranna bestämmelser finnas om utvandrarfartyg, dess befäl, besiktning, beskaffenhet, proviantering, utrustning med livräddningsredskap, sjukvårds-avd. och läkarvård m. m. Jämlikt allmän lag finnas vissa bestämmelser med avseende på omyndig persons, särsk. minderårigs, tillstånd att emigrera. Slutl. stadgas genom k. f. 14/a 1917 förbud för vissa underhållningsskyldiga att avflytta från riket. Detta gäller den, som genom domstolsbeslut el. vederbörligen bevittnat avtal är pliktig utgiva underhållsbidrag till barn under 16 år; för tillstånd att emigrera kräves i dylika fall av överexekulor godkänd pant el. borgen för underhållsskyldighetens fullgörande. Ang. amerikanska o. a. lagar med restriktiva — 519 — — 520 —