EMIN PASCHA bestämmelser för invandring och invandrare se Immigration. — Litt.: Emigrationsutred-ningens (se d. o.) betänkande med bilagor; Art. »Auswanderung» i »Handwörterbuch der Staatswissenschaflen», 3:e och 4:e uppl; »International migrations», 1—2, utg. av The national bureau of economic research i New York och The international labor office i Genève. S. D. W. Emigrationsutredningen. Genom k. br. 30/i 1907 uppdrogs åt dåv. förste aktuarien, sedermera prof. Gustav Sundbärg att bl. a. verkställa en statistisk-historisk utredning av emigra-tionsfrågan samt avgiva förslag till ändringar i gällande lagstiftning rörande emigrationen. Utredningen skulle också upptaga frågan om emigrationens orsaker. Betänkande i frågan avgavs 1913. I 20 bilagor lämnades dels särsk. statistiska utredningar, dels undersökningar och utlåtanden av ett flertal förf. S. D. W. Emigre'ra (fra. émigrer, lat. emigra're, till lat. e-, ur, ut, och migra're, vandra), utvandra. Émile [emiT], roman av J. J. Rousseau (se denne). EmiTia, släkte av örtartade korgblomstriga växter, närstående och ofta hänfört till Sene'cio. Vanligast är E. fla'mmea, ofta odlad under namn av E. el. Caca'lia sonchifo'lia, en lättodlad ett-årsväxt med prydliga, röda blomkorgar, liknande små borstar. C. G. D. EmiTien, it. Emilia, landskap i n. Italien, omfattar s. ö. delen av Poslätten och n. ö. sluttningarna av Etruskiska Apenninerna, prov. Bologna, Ferrara, Forli, Modena, Parma, Pia-cenza, Ravenna och Reggio nell’Emilia; 22,116 kvkm.; 3,027,009 inv. (1921; 137 inv. pr kvkm.). J. C. Emin bej, M e h m e d, turkisk skald och skriftställare (f. 1869), skapare av den turkiska nationalsången »Ben bir türküm» (»Jag är en turk»), har genom sina folkliga och fosterländska visor framträtt icke blott som en folkets uppburne trubadur utan även som en djärv föregångare i en populär förenkling av den moderna turkiska litteraturens språk. G. Bqt. Emine'ns (av lat. eminè'ntia, eg. höghet, upphöjd ställning), kyrklig titel, som enl. påven Urban VIH:s bestämmelse av 1630 skulle förbehållas kardinaler, andliga kurfurstar och malteserordens stormästare. B. D. A. Emine'nt (lat. e'minens, pres. part, till emi-ne're, framskjuta), framstående, utmärkt, förträfflig. Emine'scu, M i h a i 1, Rumäniens störste diktare (1850—89), d. i ett hospital för sinnessjuka i Bukarest. E., vars levnadsomständigheter, mestadels i nöd och umbäranden, äro föga kända, mottog i sin ungdom djupa in tryck av sin lärare A. Pumnul, en ledande personlighet i det dåv. Rumäniens andliga liv, vilkens död han begrät i dikten »La moartea lui Aron Pumnul». Efter studier i Wien och Berlin, där han förde ett oregelbundet liv, blev han tack vare sin vän och beskyddare Titu Maiorescu en tid bibliotekarie och skolinspektör i lassy, slutl. redaktör för en konservativ tidn. i Bukarest. Hans diktning, liksom hans levnad, företer till synes oförenliga kontraster: han framstår på en gång som representant för sitt folks politiska strävanden och ideal och för en negativ, med Schopenhauers filosofi besläktad pessimism, som går igen hos hans talrika efterföljare. Sin poetiska inspiration hämtar han ur olika källor inom kretsen av ett nästan polyhistoriskt vetande, dessutom ur den rumänska folkpoesien och folksägnen, som han under sitt kringirrande liv i grund lärt känna. E:s i »Convorbiri literare» (se d. o.) och i efemära publikationer spridda lyrik, på vilken hans skalderykte främst grundar sig, innehåller de sublimaste tankar och känslor, klädda i en plastisk och melodiös form. — Urval i övers, i Carmen Sylva, »Rumänische Dichlungen» (1881), i N. lorga, »Études rou-maines», 2 (1924), »Choses d’Orient et de Roumaine» (s. å.) samt i N. lorga och S. Gor-ceix, »Anthologie de la littérature roumaine» (1920). Ps. Emin pascha, eg. Eduard Schnitzer, tysk-judisk forskningsresande (1840—92), studerade medicin och zoologi, gick 1864 i turkisk tjänst, verkade som läkare i Antivari och studerade orientaliska språk. E., som vid 6 års ålder blivit döpt, övergick härunder till islam. Han gjorde resor i Arabien och Syrien, följde 1875 C. Gor don till Egypten och senare ända till Vic torias jön, fick 1876 anställning ss. läkare i Lado i Engelsk-egyptiska Sudan, sändes av Gordon som politisk agent till Uganda och Unyoro och utnämndes 1878 till guvernör över Ekvatorialprov. med titeln bej, pascha 1886. E. vidgade och förvaltade med intresse och klokhet sin prov., utforskade dess natur, etnografi och språk och sökte utrota slaveriet. Genom mahdiupproret 1882 avskars han från förbindelsen med Egypten och Europa och nödgades flytta sitt residens söderut. Juncker lyckades 1886 bringa bud från E. till Europa, — 521 — — 522 —