EMME utsändning av strålning (se A t o m, Elektromagnetisk strålning och L j u s). Ofta användes ordet e. som namn på Newtons teori om ljuset som en ström av utslungade partiklar. A. B. L. Emitte'ra (lat. emi'ttere), utfärda, utsläppa, t. ex. nya obligationer el. aktier, se Emission. EMK, förk. för elektromotorisk kraft. Emma (obekant ursprung, möjl. namnet Emma), ett slags stoppad, högryggad vilstol; känd åtm. sedan 1830 talet. Emma, drottning av England och Danmark (d. 1052), dotter till hertig Richard I av Nor-mandie, blev efter stridigheter mellan Norman-die och England 1002 g. m. sistn. lands konung Elhelred (se denne) och efter hans död 1017 med Knut den store, konung av England och Danmark. Bland hennes söner märkas i det förra äktenskapet Edvard Confessor, i det senare Hardeknut. Under Knuts regering övade hon vid hans sida ett icke obetydligt inflytande såväl i utrikes- som inrikespolitiskt avseende. Efter hans död 1035 sökte hon få Hardeknut erkänd ss. konung i England men lyckades endast förmå Wessex att för en kortare tid hylla honom; även Wessex anslöt sig dock efter en lid till Knuts son i en tidigare förbindelse, Harald. Först efter dennes död 1040 blev Hardeknut med E:s hjälp Englands konung. Då denne 1042 dog och E:s son med Ethelred, Edvard, bestigit tronen, miste hon sitt inflytande och en stor del av sina gods. Genom E:s två äktenskap inleddes den nära beröring mellan Normandie och England, som 1066 utmynnade i Vilhelm Erövrarens tåg. Sena källor berätta rikt utbroderade anekdoter om E., om brott, som hon skall ha begått, och lidanden, som hon oskyldig skall ha fått utstå. De förtjäna ingen tilltro. På E:s tillskyn -dan har författats en biografi över Knut den store (»Gesta Cnutonis regis», utg. av M. C. Gertz i »Scriptores minores historiæ danicæ», 2, 1918—22), en viktig källskrift till Nordens historia under 1000-talet. B. Emma, holländsk drottning (f. 1858), andra dotter till furst Georg av Waldeck-Pyrmont, 7/i 1879 g. m. konung Vilhelm III av Nederländerna, i vilket äktenskap endast en dotter, Vilhelmina, föddes. Efter makens död 1890 blev E. Nederländernas regentinna, intill 1898, då dottern uppnådde stadgad myndighetsålder. [B.| Emmaboda, sedan Vi 1930 köping i Visse-fjärda sm, S. Möre hd, Kalmar län, vid gränsen mot Kronobergs län; 1,43 kvkm.; 1,062 inv. (1931). E., som är station på Karlskrona— Växjö järnväg och ändpunkt för Kalmar—E. järnväg, ligger ung. lika långt från Växjö, Karlskrona och Kalmar (57 km.). Snickeri-, möbel- och velocipedfabriker, stenhuggeri, fönsterglasbruk, kristallsliperi, tapetfabrik. E. har 4-klassig högre folkskola, apotek och provinsialläkare. Taxeringsvärde å fastighetsskatte-pliktig fastighet 1,667,580 kr., till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst 714,420 kr. (1930). JC. E'mmahaven [-fan], hamn på v. kusten av Sumatra, uthamn till huvudstaden Padang. Under de senaste åren har hamnen utvidgats och gjorts fullt modern. Export av kol från Oem-bilingruvorna. O. P. ETnmat, geogr., se E m m e. E'mmaus, enl. Luk. 24:13 ff. (berättelsen om att Jesus uppenbarar sig på vägen till E., sär-stoff hos Luk.) en ort belägen 60 stadier (12 Rembrandt: Kristus i Emmaus. 1648. Louvren. km., i olika handskrifter olika uppgifter om avståndet) från Jerusalem. Man har trott sig återfinna detta E. i det nuv. 'Amwäs el. troligare i El-Kubèbe, ehuru ingenderas avstånd från Jerusalem helt stämmer med uppgiften hos Luk. — E. är även namn på flera mis-sionsstationer t. ex. i Natal, Västindien. Trans-vaal. — E. (el. Emaus) vid Norrtälje är Sveriges första arbetshem för kvinnor (grundat 1905 av Maria Winqvist), reglerat ss. arbetshem av K. m:t 1923, äges av K. F. U. K:s centralförening, Stockholm. S. N. Emme, två alpfloder i Schweiz. 1) Grosse E. (Emma t), 73 km. lång h.-biflod till Aar, upprinner i Emmentalalperna och mynnar nedanför Solothurn. I E:s biflod Ilfis’ dalgång ligger Langnau, stapelort för Emmentalosten. 2) K 1 e i n e E. (W a 1 d e m m e), 60 km. lång — 525 — — 526 —