EMMELIA v.-biflod till Reuss; kommer från Emmental-alperna och mynnar nedanför Luzern. I.M-g. Emme'lia (lat.; grek. emme'leia), dans i långsam takt, plägade utföras av kören i det forngrekiska dramat. W. N. Emmena'goga, medel som anses kunna framkalla el. förstärka menstruationsblöd-ningen, om dennas uteblivande beror på sjukliga rubbningar. E. E.-M. E'mmentalalperna, n. delen av Bernalperna i Schweiz, s. ö. om Bern. Högsta toppar: Brien-zer Rothorn (2,353 m.), Tannhorn (2,223 m.) vid sjön Brienz, Pilatus (2,133 m.). l.M-g. E'mmentalost, se Schweizerost. Emmerich [ä'mari^], Anna Katarina, tysk nunna (1774—1824), mest känd på gr. av sina uppseendeväckande stigmatisationer (se d. o.). 1802 intogs hon i klostret Agnetenburg vid Dülmen, där hon vistades till 1812, då detta kloster upphävdes av franska erövrare. Hon mottogs då- av en fransk präst, abbé Lambert, hos vilken hon fick rika tillfällen till kontemplativt liv. 1812 fick hon sin första stigmatisation, bestående av sårmärken på händerna och fotterna samt ett Y-formigt kors på sidan. Sedan levde hon under oavbrutna extaser till 1819, då en vetenskaplig kommission utsågs för att undersöka hennes stigmatisation, som väckt utomordentligt uppseende. Kommissionen kunde dock icke komma till något resultat i fråga om fenomenens äkthet men torde också ha gått något för bryskt till väga, varför blödningarna i stigmatasåren för en tid upphörde. De återkommo dock följ, år och fortsatte sedan med smärre avbrott till E:s död. — E:s extaser voro beledsagade av visioner, huvudsaki. berörande Jesu och jungfru Marias liv. De upptecknades av Clemens Brentano (se denne) och ha utkommit i flera uppl., senast 1923. De uppvisa en frodig fantasi och ha utan tvivel starkt påverkat de efterföljande stigmatiserades visioner inom den katolska kyrkan. — Litt.: E. Briem, »Stigmatisationer och visioner» (1929). Efr.B. Emmerymedaljen [ämeri'-], präglad i guld el. silver, tilldelas vanl. sjökaptener som belöning för långvarigt och förtjänstfullt arbete inom yrket. E., som utdelas av Patriotiska sällskapet sedan slutet av 1700-talet, tillkom genom medel, donerade av sv. konsuln i Dun-kerque, F. F. J. Emmery (d. 1786). T.Hrn. Emmet [ä'mit]. 1) Robert E., irländsk patriot och upprorsman, politiker (1778— 1803), ägnade sig efter oavslutade univ.-studier helt åt politiska stämplingar i det ytter-ligtgående irländska nationalistpartiets tjänst, företog resor på kontinenten och sammanträffade därvid 1802 med Napoleon och Talley- rand, vilkas understöd han sökte vinna för en planerad irländsk resning. Utan tillräckliga förberedelser reste han så i spetsen för ett hundratal anhängare upprorsfanan 23/7 1803. Några blodsdåd följde, och en kortvarig panik utbröt, men E. häktades och fick sona sitt brott med döden. B. 2) Thomas Addis E., den föregåendes bror, politiker (1764—1827), var 1798 en av ledarna för en irländsk nationalistkomplott men undslapp med fängelsestraff och slutade sina dagar ss. advokat i New York. B. Emmetropi', det normala ögats ljusbrytning, varvid ögat vid ackommodationsvila är inställt för seende på långt avstånd. Wk. Emmich [ä'mi£], Albert Theodor Otto von, tysk militär (1848—1915), officer vid inf. 1867, överste och regementschef 1897, generalmajor 1901, general av inf. och chef för 10:e armékåren (Hannover) 1909. E., som med utmärkelse deltagit i 1870—71 års fälttåg, förde vid världskrigets utbrott sin ännu ej färdig-mobiliserade armékår över belgiska gränsen och intog 7/8—ie/8 1914 Liège. I april 1915 överflyttades E. med 10:e armékåren till östfronten och ll:e armén, varest han med framgång deltog i slaget vid Gorlice-Tarnov Va—Va och i striderna vid Lemberg 17/ø—22/e s. å. E. adlades 1912. E. Bz. Emniån, se E m å n. Emodi'n, benämning på ett antal isomera trioximetylantrakinoner, C15H10O, antracende-rivat, som förekomma i aloe, frangulabark, rabarberrot, sagradabark, sennablad samt i bären av Rhamnus catha'rtica. De förekomma dels i fri form, dels som glykosider, ur vilka de frigöras i tarmen genom klyvning och vilka betinga dessa drogers laxerande verkan. J. H. E moll, ital. mi minore, fra. mi mineur, eng. e minor, mus., tonart med treklangen e—g—h som centralklang. Förtecken: ett $ (fiss). Parallelltonart är g dur. Se Tonart, Tona-litet, T o n i k a och Treklang. [F. SJ.] Emollie'ntia, lenande, uppmjukande medel. E. äro avsedda för uppmjukning av huden och slemhinnorna el. för förhindrande av retande inverkan. Hit räknas alla indifferenta fettäm-nen, ss. talg, ullfett, valrav, vaselin, lanolin, oliv- och linolja m. fl., vilka uppmjuka huden el. den ytliga slemhinnan, skydda och täcka; — 527 — — 528 —