EMPIRESTIL olika slags omslag, ss. havregröt, blyvatten, våtvärmande m. fl. verka likartat. Till invärtes e. räknas slemmiga medel, ss. althæarot, gummi, salepknölar m. m., vilka skydda slemhinnornas yta mot retande ämnen, hämma uppsugningsprocesserna och dämpa nervimpulserna. E. L. Bn. Emollition [-Jo'n] (till lat. emolli're, uppmjuka), uppmjukning, söndersmältning av vävnad på gr. av lokal näringsrubbning. E. kan inträda i ett flertal vävnader. Vanligast är hjärnuppmjukning, emolli'tio ce'rebri, vilken uppkommer vid blodpropp (se d. o.) el. embo-lus i hjärnans kärl. En e. resulterar ofta i cystbildning (se C y s t a). T. H-n. Emolume'nter (lat. emolume'nta), förr: biinkomster, sportler. Emotion [-Jo'n] (lat. emo'tio, till emove're, rubba, flytta el. dyl.; jfr. Motion), sinnes-el. själsrörelse; känsloakt. — Adj.: e m o t i o-n e'l 1. Empe'dokles från Agrigentum, grekisk filosof (o. 492—424 f. Kr.). Högättad och slösande rikt utrustad med andliga och lekamliga företräden, tillbakavisade E. den krona, hans landsmän erbjödo honom, och föredrog att, hedrad som en halvgud, ss. siare och undergörare genomvandra sitt hemland, Sicilien. Träffande har han av Renan karakteriserats som en blandning av Newton och Cagliostro. Sin död fann han, antagl. drabbad av landsförvisning, i Peloponnesos. — I sin filosofi söker E. förbinda Parmenides’ och Herakleitos' läror. I elementen jord, vatten, luft och eld ser han de 4 »rötterna» till allt. Förändring, uppkomst och undergång bero endast på olika blandning, sammankomst el. förspridning av dessa i sig själva oföränderliga element. Samtidigt skiljer E. kraften från stoffet och antager två varandra motsatta grundkrafter, kärleken (fili'a), som förbinder, och hatet el. tvisten (neikos, eris), som spränger isär stoffen. Allteftersom den ena el. den andra av dessa båda världskrafter växelvis vinner överhand, sammanslutas elementen i salig, orörlig harmoni el. splittras de kaotiskt från varandra. Vårt eget världstillstånd ligger någonstädes på vägen mellan dessa båda ytterpunkter, mellan vilka världsprocessen pendlar. Samma grundmotiv genomgår E:s’ tydning av kunskapen och förnimmelsen. Ty liksom i kraft av kärleken lika dragés till lika, så förnimmes också lika endast av lika. — De levande varelsernas uppkomst och ändamålsenlighet har E. sökt förklara på ett sätt, som pekar fram mot läran om det naturliga urvalet (se Utvecklingsläran). Av de ursprungi. var för sig alstrade organdelarna — ögon, skuldror, extremiteter etc. — bildades, allteftersom de sammanfördes av slumpen, allahanda gyttringar och mönstra. De organförbindelser, som därvid passade samman och befunnos livsdugliga, blevo beståndande och fortplantade sig, alla övriga utgallrades. — Sin filosofi har E. nedlagt i två lärodikter, »Om naturen» (»Peri fyseos») och den s. k. »Reningssången» (»Katharmoi»; lat. »Carmen lustrale»); av de o. 5,000 verser, dessa diktverk omfattade, äro ett 450-tal bevarade. E:s fascinerande profetgestalt har inspirerat Hölderlin till det dramatiska brottstycket »Der Tod des E.» och Curti till »Das Fest des E.» (1909). — Litt.: H. Diels, »Die Fragmente der Vorsokratiker», 1 (4 Aufl. 1922); E. Bignone, »I poeti filosofi della Grecia: Empedocle» (1916); R. Rolland, »E. av Agrigentum och hatets tidsålder» (1920). A.N. E'mperger, Fritz von, österrikisk ingenjör (f. 1862), en av banbrytarna för järnbetongtek-nikens teoretiska och praktiska utveckling. E. har jämte en mångfald andra skrifter utg. »Handbuch für Eisenbetonbau» (1907—09, senaste uppl., 14 bd, 1921—30), tidskr. »Beton und Eisen» (sedan 1901) samt den årl. utkommande »Betonkalender» (sedan 1906). G. W. W. Emper Strasse [jträsa], geogr., se E n n e-per Strasse. E'mpetrum, växtsläkte, se Kråkbär. Emphyse'm, se E m f y s e m. Emphyse'ma infectio'sum, E. i. tara'ndi, renpest (se d. o.); e. i. bovis, mjältbrands-emfysem (se d. o.). Emphyteusis [-fyTéu-] (grek., uppodling), en jordlegoform under antiken, ung. ärftlig och förytterlig åborätt. Brukaren ålåg att väl uppodla jorden och erlägga ett fastställt landgille (canon, pe'nsio) samt vid försäljning en ringa rekognitionsavgift (2 %) men kunde i övrigt fritt sälja, pantsätta el. testamentera hemmanet. E. uppträder först i Egypten och Grek land å tempelgods samt stads- och statsdomä-ner. Från dessa länder infördes det till kejsarens och större privata gods i Italien, Nordafrika o. a. romerska prov., där det övergår i kolonatet (se d. o.) och i medeltidens feodala godssystem. ’ E. K. E'mpidæ, flugfam., se Dansflugor. Empire [fra. äpi'r, eng. ämpaFa, jfr I m p e-r i u m], kejsardöme. Empirestil [sv. uttal aijpi'r-], kejsarstil, även Napoleonstil, betecknar den stränga nyklassicism, som efter förberedelser under Ludvig XVI:s tid och direktoriet utbildades i Frankrike under första kejsardömet, snart behärskade större delen av Europa och U. S. A. samt dominerade särsk. i den stora byggnadskonsten till 1800-talets mitt (se Byggnads — 529 — — 530 —