EMPTIO sätt beskriva dem. Riktningen, grundad av R. Avenarius (se denne), vilken även skapade termen e., har företrätts av bl. a. J. Petzoldt, R. Willy, F. Carstanjen och bekämpats av O. Ewald och W. Wundt. — Litt.: J. Petzoldt, »Einführung in die Philosophie der reinen Er-fahrung» (2 bd, 1900—04); A. Pelazza, »R. Avenarius e 1’empiriocriticismo» (1909); A. Nyman, »Kunskapsbiologi och deskriptionsteori hos R. Avenarius» (1914). A.N. Empirism (till grek. empeiri'a, erfarenhet) är inom filosofien namn för den åskådning, som i motsats till rationalismen (se d. o.) vill härleda all mänsklig kunskap från erfarenheten. I denna låter e. alla våra förnimmelser, begrepp, kategorier och axiom (se d. o.) bottna; även tankelagarna bero enl. vissa former av e. på omfattande induktionei' från det givna. Kunskapens gränser få sammanfalla med erfarenhetens gränser; dess giltighet består endast så länge erfarenheten bekräftar dess satser. Själen betraktas därmed ss. ur-sprungl. en tom tavla (abra'sa ta'bula), på vilken erfarenheten ristar sin skrift. — E. uppvisar olika typformer. Alltefter den olika vikt, som lägges vid den yttre och den inre erfarenheten, tillspetsas den till s e n s u a 1 i s t i s k e., som söker härleda allt ur sinneskunskapen (se Sensualism), el. antager den formen av en kritisk e., vilken starkare betonar den inre erfarenhetens betydelse, liksom den bearbetning, som tanken underkastar varseblivningar-nas råstoff. — E. genomlöper hela filosofien. Redan Kyreneskolan, stoikerna och epikuréerna ha bekänt sig till den. Under medeltiden stå Wilhelm av Occam och Roger Bacon (se dessa) e. nära. Sin huvudväg får den också genom den engelska filosofien, med Bacon av Veru-lam, Locke, Hume och Mill. En fransk sidogren med Condillac, La Mettrie, Holbach utbildar under 1700-talet e. i sensualistisk riktning. En radikal e. har i vår tid företrätts av W. James (se denne), en k r i t i s k av bl. a. E. Dühring och R. Ardigö (se dessa). E. närstående nyare former äro p o s i t i v i s m och e m p i r i o k r i t i c i s m (se d. o.). E. har utvecklats under ständiga brytningar med rationalismen och först av Kant sammanförts i en storslagen syntes med denna, den s. k. kriti-cismen (se d. o.). — E m p i r i's t, anhängare av e. A. N. Empis, flugsläkte, se Dansflugor. Empla'strum (lat.), plåster. Employé [äplpaje'] (fra., till employer, använda, anställa), tjänsteman, biträde. Empo'r betecknar särsk i gammalkristen och medeltida kyrklig konst en galleriartad överbyggnad över sidoskepp el. andra yttre delar av en kyrka, öppnande sig, t. ex. med triforier, åt de centrala delarna (mittskepp el. kor); ung. = en konstnärligt behandlad, med själva bygg- Emporer i katedralen i Santiago di Compostela. nåden direkt sammanhängande läktare (se bilderna från Saloniki och Ravenna vid art. B y-s a n t i n s k konst). I den orientaliska kyrkan användes e. som kvinnoavd. (gynekaion). Ofta är e. anordnad som loge-byggnad (t. ex. för härskaren el. kyrkans patronus). E. W. Empora'grius, Eric Gabrielsson, teolog (1606—74), fysices prof, i Uppsala 1637, teol. prof. 1641, överhovpredikant 1645, led. av kommittén för kyrkolagens revidering, biskop i Strängnäs 1664 efter den kalvinistvänlige Joh. Matthiæ, som genom E:s’ ingripande blev avsatt. E. var ss. biskop nitisk och ortodox. Han utgav bl. a. en katekes (1669), som på änkedrottningens initiativ blev förbjuden, emedan hustrun i förklaringen till 10 :e budet säges vara mannens förnämsta lösöre. C. V. J. E'mptio, em tio (lat.), köp, köpekontrakt. — E. rei futu'ræ el. spera'tæ, romersk rätts-term, köp av en ännu ej befintlig sak, t. ex. ett ej framfött föl el. årets växande gröda å viss areal. För att köpet skall fullbordas och köpesumman betalas, förutsättes att fölet framfödes vid liv, att grödan ej förintas (av eld el. hagel ö. <L). E. spei, romersk rättsterm, köp av utsikten (chansen) till ett blivande förvärv, t. ex. — 533 — — 534 —