EMPUSA dagens kommande jaktbyte el. notdräkt, en lottsedel, ett väntat arv. E. spel är ett även-tyrsavtal, aleatoriskt avtal (se d. o.), och köpesumman skall erläggas oavsett om förvärvet inträffar el. ej. E. K. Empu'sa, svampsläkte av klassen algsvampar, fam. Entomophthora'ceæ. E. Muscæ, flugmö-gel, uppträder mot hösten epidemiskt på flugor, som bli fastsittande på fönsterrutor och väggar med uppsvälld bakkropp, breda, vita, av koni-diebärare bildade bälten mellan kroppsringar-na och omgivna av ett vitt stoft av konidier. Andra arter leva på mygg, sågsteklar och gräshoppor. O. Gz. Empye'm. Samlar sig vid inflammation var i en kroppshålighet (se Exsudat), betecknas detta som e., t. ex. e. i lung- el. hjärtsäck, i gallblåsan, i knäleden, i käkhålan o. s. v. E. bör skiljas från abscess (se d. o.), som är en begränsad varansamling i en vävnad med sekundär hålbildning genom vävnadssönderfall, och f 1 e g m o n e (se d. o.), en ej begränsad, spridd varbildning i en vävnad. Ett e. fordrar kirurgisk behandling, vid vilken man som regel i första hand söker bereda avflöde för varet. Vid t. ex. e. i lungsäcken, »var i lungsäcken», göres revbensresektion (se d. o.) för att erhålla tillräckligt avlopp. Samtidigt söker man bekämpa den infektion (av varbakterier, tuberkel-baciller o. s. v.), som varit anledningen till e:s utbildning. T. H-n. Empyré (till grek. empy'rios, brinnande), i den Ptolemaiska världsbilden den översta världsregionen, eldhimlen, där elden tänktes samlad och varifrån ljuset ansågs utströmma; enl. kristen medeltidsfilosofi »det himmelska paradiset», Guds, änglarnas och de saligas boning. — E m p y r e'i s k, himmelsk, överjordisk. W. N. Empyreuma'tiska ämnen äro sådana ämnen med stickande lukt och smak, som erhållas genom torr destillation av organiska föreningar. Wk. Ems. 1) Flod i n. v. Tyskland (längd 335 km.; flodområde c:a 12,000 kvkm.), upprinner på sydranden av Teutoburgerwald, utfaller i Dollart. Mynningen i Nordsjön delas genom ön Bockum i 2 delar, ö. och v. E. Från Schöne-flieht är E. segelbar för mindre fartyg och står i förbindelse med kringliggande flodområden genom talrika kanaler, bl. a. Dortmund—Ems-och Mittellandkanalerna. O. P. 2) B a d E., stad och kurort i prov. Hessen-Nassau, Tyskland, på båda sidor om Lahn; 7,160 inv. (1925). E. har över 20 alkaliska koksaltkällor (24—50°), som höra till de mest betydande balneologiska läkemedel man kän- Vänstra Lahnstranden vid Ems. ner. E. besöktes 1927 av 9,135 kurgäster. — Jfr E m s e r v a 11 e n. O. P, Emseher, biflod från h. till Rhen i Westfalen och Rhenlandet, 98 km. lång, utmynnar vid Hamborn; följes en lång sträcka av Rhen— Hernekanalen. O. P. Emscherbrunn, avlagringsbassäng (se d. o.) i två våningar, avsedd att ur avloppsvatten avskilja uppslammade föroreningar. I den övre våningen rinner avloppsvattnet fram, varvid slammet under vattnets 1 å 2 timmars uppehållstid sjunker till botten och genom springor ned i den undre, större avd., där slammet under någon månads uppehåll förruttnar. Det avtappas tid efter annan och torkar relativt lätt. Förbindelsen mellan de båda våningarna är ordnad på så sätt, att de gaser, som bildas vid förruttnelsen, icke kunna tränga upp genom avloppsvattnet och försämra detta, utan tillvaratagas och nyttjas för uppvärmnings-ändamål. E. konstruerades av Imhoff 1906 för reningsanläggningar inom Emscherområdet och har fått stor användning särsk. i Tyskland och U. S. A. I Sverige användes den bl. a. vid de kommunala reningsanläggningarna i Göteborg, Skara och Växjö. A. J-n. Ems-depe'schen kallas i den historiska diskussionen Bismarcks meddelande om de i Ems förda förhandlingarna mellan Vilhelm I och Benedetti, det franska sändebudet i Berlin. Bis-marck erhöll från konungen ett chiffertelegram, innehållande resultatet av konferensen, med bemyndigande att offentliggöra detsamma, vilket även B. gjorde. Hans metod att låta en del av formuleringen bortfalla gjorde kommunikén ytterst tendentiös i av B. önskad riktning. Kring detta förfaringssätt har en hel litteratur vuxit upp, t. ex. R. Fester, »Die Genesis der E. D.» (1915); F. Oetker, »Die E. D.» (1920); R. H. Lord i »Harvard historical studies», 28 (1924). Benedettis version föreligger i »Ma mission en Prusse» (1871). [Arrh.] Emser, Hieronymus, tysk katolsk teolog och humanist (o. 1478—1527), hertig Georgs av Sachsen sekreterare. E. var en hätsk mot — 535 — — 536 —