ENAFORS hålla o. 1 % flyktig olja, druvsocker i växlande mängder (7—42 %), o. 3 % organiska syror m. m. och användes i veterinärpraktiken och folkmedicinen som magstärkande, urindrivande och väderdelande medel. Enbär användas även som tillsats till mäsken vid framställning av enbärsbrännvin (genever) samt till maltet vid beredning av enbärsdricka. — En-b ä r s o 1 j a, Aethero'leum juni'peri, är en färglös el. svagt gulaktig vätska med om terpentin erinrande lukt och brännande, bitter smak. Den användes huvudsaki. blandad med terpentin utvärtes som hudretande liniment. — E n-bärssirap (enbärsmos), Sy'rupus juni'-peri, är av färsk honungs konsistens, brun till färgen samt luktar och smakar starkt av enbär. Den beredes av krossade enbär, som övergjutas med kokande vatten, varefter det silade utdraget indunstas. Användes som urindrivande medel. — Även e n v e d, Lignum juni'peri, särsk. från roten, har medicinsk användning i vissa kryddblandningar. J. H. Enafors, järnvägsstation och turistort 13 km. ö. om Storlien, Jämtland, vid Enaälven. Utgångspunkt för utflykter till Snasahögarna (6—7 tim. upp och nid) och Sylarna (Syl-fjällets turiststation 28 km. från E. över Snasahögarna, 34 km. över Handöl). Bild se sp.542. J.C. Enali'der, havsgräs, ett övervägande av blomväxter (Potamogetona'ceæ och Hydrocha-rita'ceæ) bestående växtsamhälle på sand- el. lerbotten i havet. Dithörande växter ha långa, krypande rotstockar och bandformiga, helbräd-dade blad samt bilda gräsgröna, submersa ängar, i våra hav huvudsaki. bestående av Zoste'ra mari'na. O. Gz. Ena'llage (lat.; grek, -ge'), eg. förväxling, utbyte av ett ord mot ett annat av samma ordklass. Jfr H y p a 11 a g e. W. N. Ena'nder, Samuel, teolog (1607—70), mag. i Uppsala 1632, företog en utrikes bildnings-resa 1635—37, blev lektor i filosofi i Linköping 1634, i teologi 1641, kyrkoherde i Söderköping 1643. I stor gunst hos Karl Gustav, utnämndes E. till hovpredikant 1647, superintendent i Kalmar 1650, biskop i Linköping 1655, adlades 1658 Gyllenadler, men behöll namnet E., var prästeståndets talman 1660 och 1664, då han energiskt bedrev undersökningen av J. E. Ter serus’ och J. Matthiæ villomeningar. C. V. J. Ena'nder, Johan Alfred, svensk-amerikansk tidningsman (1842—1910), f. i Härja, Västergötland, utvandrade till Amerika 1869 och var i nära 40 år utgivare av »Hemlandet», sedermera »Gamla och Nya Hemlandet». E. räknas som den förnämste inom den svenskamerikanska pressen. 1921 avtäcktes på Oak hills kyrkogård i Chicago på hans grav en Johan Alfred Enander. stor bautasten, till vilken otaliga svenskar bidragit med vardera 1 cent. K. A. Hj. Ena'nder, Sven Johan, prästman, botanist (1847—1928), prästvigd 1883, kyrkoherde i Lillhärdals pastorat i Härjedalen 1889; led. av A. k. 1903—08; fil. he-dersd:r vid Lunds univ. 1918. Som botanist har E. särsk. ägnat sig ål släktet Salix och för studiet av dess arter företagit vidsträckta utrikes resor, ss. till England, Novaja Zemlja och Kolahalvön, Ryssland, Sibirien, Kina, Japan, Nordamerika och Grönland. Han utgav det viktiga ex-sickatverket »Salices Scandinaviæ exsicca-tæ» (3 fasc., 1905— 10) och till Linnéfes-ten i Uppsala 1907 ett kritiskt arbete »Studier över Salices i Linnés herbarium». O.Gz. Enantiomo'rfa former, enantiomorfi' (till grek, ena'ntios, motsatt). Hos hemiedriskl (se d. o.) utvecklade kristaller kan vid ytornas bortfallande symmetrien försvinna, så att varken symmelriplan el. centra förefinnas; då blir den ena hemiedriska formen en spegelbild av Enantiomorfa kristallformer av kvarts. Vänster- och högerkristall. Bokstäverna beteckna mot varandra svarande ytor. den andra, så att man kan särskilja en höger-och en vänster-form. K. A. G. Enantiosty'1 kallas en blomma, t. ex. hos Ca'ssia-arter, i vilken ståndare och pistill före pollinationen böja sig åt olika sidor i blomman, varigenom självbefruktning förhindras. A. V-e. — 543 — — 544 —