ENBLADSTRYCK smak och en rätt förståndsodling», 1815, »Äreminne öfver Magnus Stenbock», 1817). Invald i Sv. akad. 1824, utarbetade E. på dess uppdrag »Sv. språklära» 1836). H. E. Enbladstryck, se Ettblads tryc k. En bloc [ä blå'k] (fra.), i klump. Enblom. 1) Rudolf Samuel E., arkitekt (f. 25/8 1861), verksam i Stockholm; 1899 överlärare vid Tekniska skolan, 1912 lärare vid Tekniska högsk., sedan 1925 föreståndare för Byggnads-yrkesskolan. E. har bl. a. utfört ritningar till Veterinärinst. (jämte L. Peterson) och Nobel-inst. för fysik. G. W. W. 2) F r e d r i k E., den föregåendes kusin, civilingenjör, ämbetsman (f. 1714 1865), 1890 löjtnant, 1926 överste i och 1929 t. f. chef för Väg- och vattenbyggnadskåren. E. var 1893—95 arbetschef för Stockholms stads elektricitetsverks nybyggnader och 1897 —98 byråingenjör å stadens byggnads-kontor; blev 1899 di-striktsingenjör i mellersta, 1905 distrikts-chef i s. och 1908 i mellersta väg- och vattenbyggnadsdistrikten; 1918 t. f. och 1922 ord. byråchef i samt 1926 t. f. chef för Väg-och vattenbyggnadsstyrelsen. E.har uppgjort förslag till och kontrollerat utförandet av en mängd anläggningar av järnvägar, vägar, farleder, hamnar och broar m. m., bl. a. ång-färjehamnen i Trälleborg. E. har varit led. i flera kommittéer, ss. för ny väglag, östkustbanan, förordning om motorfordon, vägtrafikstadga m. fl.; har utfört uppdrag ss. sakkunnig i vattenrättsmål, led. i Tekniska högsk :s byggnadskommitté 1912, arméns kasernbyggnadsnämnd 1914 och Kanalkommissionen 1916. E.R.S. Enbom, Pehr Ulrik, skald (1759—1810). Föga betydande som diktare, företrädde E. den sentimentala och frihetssvärmande litteraturriktningen i slutet av 1700-talet. Han översatte Gessners idyller och skrev bl. a. känslosamma prosadikter, »Kärleks- och religionssånger» (1794). Bland övriga arbeten märkas »Skaldestycken i strödda ämnen» (3 h., 1796—1806) och skådespelet »Fabriksflickan» (1796). Entusiastisk vapendragare åt Thorild, blev E. svårt förlöjligad av Leopold i den kända »Visan om Per Enebom» (1795). Sjng. Enbom, Christina Wilhelmina, operasångerska, sopran (1804—80), 1821—56, med undantag av c:a 13 år, anställd vid Kungl. teatern. E. ägde en utomordentligt vacker stämma, dock i avsaknad av grundligare skolning. Som hennes främsta roll räknas Nattens drottning i »Trollflöjten». E. framträdde även som konsertsångerska. G. M. Enbyggare, m o n o i k växt, är en sådan växt, som på ett och samma individ bär han- och honblommor. En tvåbyggare el. dioik växt utvecklar å samma individ endast han- el. honblommor. Hos en mångbyggare el. p o 1 y g a m växt finnas såväl tvåkönade som enkönade blommor (han- el. honblommor el. bådadera) på samma individ. O. Gz. Enbär, Enbärs-, se E n. En camarade [ä kamara'd] (fra.), eg.: som kamrat, förtroligt. EncefaliT, encephali'tis, hjärninflammation, sammanfattande benämning för inflammatoriska sjukdomar i hjärnan. Om varbakterier i samband med yttre våld mot skallen med sön-dertrasning av hjärnan direkt el. genom blodvägarna från sjukdomshärdar i kroppens inre inkommit i hjärnan, uppstår här en inflammation, som kan gå till varig nersmältning (hjärn-abscess, se d. o.). Vanligare äro icke-variga e. i samband med akuta infektionssjukdomar, ss. influensa, tyfus, scharlakansfeber, smittkoppor, lunginflammation, kikhosta och mässling, el. förgiftningar (koloxid, salvarsan och köttförgiftning). E. uppträder som en komplikation till dessa sjukdomar med huvudvärk, kräkningar, sömnighet, omtöckning, kramper samt tecken på inflammation i hjärnans hinnor (se Hjärnhinneinflammation). I den tidiga barnåldern kunna e. uppträda, som leda till utvecklingsrubbningar med för-lamningstillstånd, som följa barnet genom livet. Alkoholism, särsk. hos brännvinsdrinkare, ger ofta inflammatoriska förändringar i hjärnan särsk. kring ögonmuskelkärnorna (se H j ä r-n a). Den viktigaste och mest kända formen under senare år är den epidemiska, som ger sig till känna genom förlamningar särsk. i ögonmusklerna och starkt sömnbehov (se S ö m n s j u k a). S. I-r. Enceinte [äsa't] (fra., inhägnad), kärnfäst-ning, en fästnings inre försvarslinje, avsedd att utgöra ett stöd för försvaret av de yttre försvarsområdena samt att förtaga verkan av en genombrytning av huvudförsvarslinjen, fort-linjen. A äldre fästningar utgjordes e. vanl. av en sammanhängande fästningslinje, hänförande — 547 — — 548 — Lars Magnus Enberg.