ENCKES KOMET M. Enckell: Getsemane. skiftet greps han av ett livligt intresse för neoimpressionisternas färgteorier och propagerade för den »renade» färgskalan. Livfulla porträtt och — framförallt — ypperliga dekorativa målningar finnas från hela hans verksamhetstid. Nämnas böra också hans utmärkta kartonger för glasfönster. — Litt.: B. Hintze, »M. E.» (i »Ord och bild», 1927). Jkr. 4) Carl Johan Alexis E., son till E. 1), industrimän, diplomat (f. 1876), underlöjtnant vid Ismaljovska gardet 1896—99, tysk diplomingenjör 1902, industriledare 1907—17, ordf, i Allmänna finska arbetsgivarförbundet 1911— 17, ministerstatssekreterare i Petrograd 1917, utrikesminister 1918—19, 1922 och 1924, minister i Paris 1919—27. E. var Finlands delegat vid fredskonferensen i Paris 1919 och i Nat. förb:s råd vid Ålandsfrågans behandling 1920 —21; han har därefter flera gånger representerat sitt land i Nat. förb. och vid olika konferenser. T h. 5) Oskar Paul E., den föregåendes bror, militär (f. 1878), officer i rysk tjänst 1897, deltog ss. generalstabsofficer i rysk-japanska kriget 1904—05, överste 1912, militärattaché i Rom 1914—18. Efter världskriget återvände E. till Finland och blev t. f. chef för kustförsvaret 1919, generalmajor och chef för generalstaben s. å. samt generallöjtnant 1924, då han erhöll avsked ur aktiv tjänst. E. har utg. »Småstaternas försvarsproblem» (1925). E. Bz. 6) Rabbe Arnfinn E., son till E. 2), förf, och målare (f. 1903). Tvenne diktsamlingar och prosaverken »Tillblivelse» (1929) och »Ljusdunkel» (1930) återge veka naturstämningar, inåtvända drömmerier och omedelbart känsloliv. E:s stil är fylld av ett musikaliskt ljusdunkel. Även hans måleri är utpräglat intimt och har sin styrka särsk. i den lyriska stämningen. E. Ed. Enckes komet upptäcktes 1818 av Pons i Marseille. Dess bana beräknades och undersöktes särsk. noggrant av J. F. Encke (se denne), som bl. a. visade, att kometen var identisk med kometer observerade 1805, 1795 och 1786. E. k. beskriver en avlång bana med en excentricitet av 0,847 och en omloppstid av 3,3 år; dess minsta avstånd från solen är 0,338 jordbaneradier. Encke fann, att kometens omloppstid ständigt avtog, med ungefär 2/4 tim. vid varje omlopp, vilket han förklarade med att den var utsatt för ett märkbart motstånd i världsrymden vid sin rörelse kring solen. Dess bana har senare undersökts av Asten och Backlund, varvid det visat sig, att Enckes resultat om omloppstidens variationer i väsentliga avseenden måste modifieras. Den definitiva lösningen av problemet om det resiste-rande mediet i världsrymden och E. k. har ännu icke blivit funnen. Ch. En corps [ä kå'r] (fra.), i sin helhet, fulltaligt. En creux [ä krö'], se Relief. Encri'nus, fossilt släkte av hårstjärnor, som förekommer i triasbildningarna, särsk. i musselkalken. Stjälkleden av E. Hliifo'rmis, de s. k. t r o k i t e r n a (till grek, trochos, hjul), bilda där flera m. mäktiga kalk-stensbankar, som kallas E.-kalk, enkrinitkalk el. tro-kitkalk. K. A. G. Ency'klika (till grek, kyk-los, cirkel; lat. li'tteræ en-cy'clicæ), rundskrivelse, numera nästan endast använt om vissa påvliga skrivelser, i regel ställda till kyrkans biskopar i gemen (någon gång till ett enskilt Encrinus liliiformis */s storlek. — 551 — — 552 —