ENCYKLOPEDISTER verks, ehuru man i allm. hellre valt ett större antal uppslagsord än att sammanföra stoffet under stora artiklar. Typisk för en modern e. i ovannämnda bemärkelse är ock den omsorg, som nedlägges på ill.-material och utstyrsel f. ö. I de flesta kulturländer utgivas f. n. stora moderna e.; nedan uppräknas de viktigaste. Danmark: »Salmonsens store illustre-rede Konversationsleksikon» (19 bd, 1893—1911; 2 Udg. 26 bd, 1915—30); England: »Encyclopæ-dia britannica» (grundad och utg. av W. Smel-lie, A. Bell och C. Macfarquhar i Edinburgh 1768—71; 14 ed. 1929); Frankrike: P. Larousse, »Grand dictionnaire universel du 19:e siècle» (15 bd, 1864—76, 2 suppl., 1878—90, samt »Re-vue encyclopédique», 1890—1900), »Larousse du 20:e siècle» (1928 ff.); Italien: »Enciclope-dia italiana di scienza, lettere ed arti» (1929 ff.); Jugoslavien: »Narodna enciklope-dija» (1925 ff.); U. S. A.: »New international encyclopædia» (1902 ff.); Polen: »Encyklo-pedja powszechna» utg. av S. Orgelbrand (senaste uppl. 16 bd, 2 suppl., 1898—1912); Ryssland: »Bolsjaja sovetskaja enciklopedija» (1926 ff.); Spanien: »Enciclopedia universal ilustrada europea-americana» (1905 ff., hittills ett 70-tal bd); Tjeckoslovakien: »Encyclopédie tchechoslovaque» (1923 ff.) och »Masarykuv slovnik naucny» (1925 ff.); Tyskland: Brock-haus’ (se d. o.) och Meyers (se B i b 1 i o-graphisches Institut). Äldst bland svenska e. är Ä. Rålambs »Adelig öfning», av vilken 1690—94 utkommo d. 1 (matematik), 4 (geografi, statskunskap), 8 (fortifikation), 10 (skeppsbyggen), 13 (ekonomi), 14 (trädgårdsskötsel och kokkonst). En brett anlagd e. planlades av C. C. Gjörwell (»Svensk encyclopedie innefattande alla vetenskaper och konster»), men endast h. 1 utkom (1781). Liknande syfte hade samme förf:s »Historiskt lexicon bestående af de anmärkningar, hvilka blifvit utgifne till de i Stock-kolm utkommande tidningar och dagblader» (3 bd, 1788—89). Den första sv. realencyklope-dien (»Conversationslexikon», 4 bd, 1821—26, 4 suppl. 1831—39) var en övers, i sammandrag av Brockhaus’ tyska. Självständigare voro »Svenskt konversations-lexikon» (utg. av P. G. Berg, 4 bd, 1845—50) och »Konversations-och universallexikon» (utg. av M. Schück, 4 bd, 1857—66). Bland moderna sv. e. må nämnas »Nordisk familjebok» (18 bd, 1876—94, 2 suppl., 1896—99; 2 uppl., 38 bd, 1904—26; 3 uppl., 1923 ff.), »Bonniers konversationslexikon» (12 bd med suppl., 1922—28), »Tidens lexikon» (1925—27), »Lindblads lexikon» (1925 ff.), »Norstedts uppslagsbok» (1927) samt »Svensk uppslagsbok» (1929 ff.). — Bland sv. speciallexika kunna bl. a. nämnas E. Nyström, »Biblisk ordbok» (6 uppl. 1926), »Gebers han-delslexikon» (1923—27), G. Thomaeus. »Allmänt konstlexikon» (2 bd, 1926), J. Nerén, »Motoren-cyklopedi» (1927), T. Norlind, »Allmänt musiklexikon» (2 uppl. 1927—28), C. Kjellin, »Illustrerat varulexikon» (1927) m. fl. Sv. uppslagsböcker förtecknas av B. Möller i »Katalog över böcker, som folk- och skolbibl. kunna erhålla i statsbidrag. Grundkatalog 2. Tillägg 1» (1926). W.N. Encyklopedi'ster [ag-], vedertagen benämning för den inflytelserika krets av filosofer, facklärda och förf., som medarbetade i den av Diderot och d’Alembert ledda stora franska encyklopedien, vilken 1751—80 utkom med 35 bd. Spetsarna, jämte de nämnda, voro Montes-quieu, Voltaire, Rousseau, Turgot, Holbach och Grimm (se dessa). Dessa radikala och frihets-törstande andar, hos vilka skeptiska, sensualis-tiska och materialistiska uppfattningar korsade varandra, hyllade och utbredde i allt väsentligt den franska upplysningsfilosofiens läror. Se Upplysningsfilosofien. A. N. Encyste'rad säges en sådan organism vara, som är omgiven av en motståndskraftig membran och för ett latent liv. Se Anabios. H.W. Endagsflugor, se Dagsländor. Endase'h, e n d a z e, längdmått i Levanten. 1 pik e. (även dra) i Turkiet = 0,053 m., i Egypten = 0,03m m., i Tunis = 0,07 m., i Grekland = 0,M8 m. N. L. R. Ende, Hans a m, tysk målare, se A m Ende. Endeavor [indä'va], se Christian en-dea v o r society. E'ndemann. 1) Wilhelm E., tysk jurist (1825—99), 1862 prof, och hovrättsråd i Jena, 1876 i Bonn. E. var anhängare till den historiska skolan och avvisade med skärpa varje konstruktiv-dogmatisk betraktelse av rättsutvecklingen. I denna anda skrev han »Studien in der romanisch-kanonistischen Wirtschafts-und Rechtslehre» (2 bd, 1874—83) samt bl. a. »Der deutsche Civilprocess» (3 bd, 1878—79), »Die Entwicklung des Beweisverfahrens im deutschen Civilprocess seit 1495» (1895). E.K. 2) Friedrich E., den föregåendes son, rättslärd (f. 1857), prof, i Berlin 1888, i Königs-berg 1892, i Halle 1895, i Heidelberg 1904—24. E. var den förste, som gjorde den nya tyska civillagboken till föremål för en systematisk vetenskaplig behandling, i den mycket använda »Lehrbuch des bürgerlichen Rechts» (3 bd, 9 Aufl. 1922). E.K. Endemi' (till grek, en-, i, och demos, folk). En sjukdom säges vara endemisk el. uppträda — 555 — — 556 —