ENDOENZYM Endoenzy'm, enzym (se d. o.), som förekom- • mer i cellernas inre. Endofy'ter (entofyter) kallas inuti en värdväxt levande parasitiska växter, ss. Raff-le'sia och vissa svampar, hos vilka endast fortplantningsorganen utvecklas på värdväxtens yta. O. Gz. Endogami' kallas den hos många primitiva och även högre stående folk gängse seden att ingå äktenskapliga förbindelser endast med kvinnor tillhörande den egna stammen el. gruppen. Jfr E x o g a m i. G. B-r. Endoge'n. 1) Bot. E. kallas en växtdel, då den anlägges i det inre av andra vävnader, vilka den vid sin utveckling måste genombryta; exogen, då den anlägges i de yttersta vävnaderna. O. Gz. 2) Geol., sammanfattande benämning på de krafter, som med utgång från jordens inre utöva sin verkan på jordskorpan. E. krafter äro bl. a. vulkanismen och de bergsbildande krafterna. — Motsats exogen, exogena krafter. K. A. G. Endoge'n bildning är hos kärlkryptogamer och blomväxter roten, då den uppstår ss. sido-rot el. birot, ävensom biknoppar, vilka anläggas på annan plats än i vecket av ett blad. Exogena bildningar åter äro stammar och blad, som uppstå i skottets tillväxtpunkt, ävensom hår och i några fall även rötter, t. ex. hos ängskrassen vid bildning å stammen. Bålen hos lavarna är en e. b., då svamphyferna utveckla sig i det inre av algcellkomplexen, en exogen b., om de befinna sig på utsidan av denna. Jfr E n d o g e n. O.Gz. Endoge'n omsättning kallas nedbrytningen av kroppens egen substans till skillnad från födans, vilkens omsättning kallas exogen. Den urinsyra, som utsöndras genom njurarna, härstammar till ung. hälften från egna nuklein-syrehaltiga äggviteämnen (endogen urinsyre-bildning); andra hälften stammar från födans nukleinsyror (exogen urinsyrebildning). Wk. Endoios [-åi'ås], grekisk skulptör, verksam ung. vid mitten av 6:e årh. f. Kr. Bland arbeten, som tillskrivas honom, märkes en sittande Athena (utan huvud och armar) i Akropolis-museet i Aten. Både i modelleringen av kroppen och i den uttrycksfulla rörelsen visar detta arbete en påtaglig frigörelse från arkaisk bundenhet. M. Bjn. Endokardi't, endocardi'tis, inflammation av den hjärtats håligheter beklädande hinnan (endocardium), varigenom s. k. klaffel ofta uppstå. Se Hjärtsjukdomar. Wk. Endoka'rp, bot., se Frukt. Endokri'na körtlar. Kroppens körtlar äro av två huvudtyper, dels utåt secernerande, d. v. s. sådana, som avsöndra sitt sekret genom särsk. utförsgångar till kroppsytan el. till någon av kroppens i förbindelse med yttervärlden stående håligheter, ss. tarmkanal, luftvägar o. s. v., dels inåt secernerande el. e. k., d. v. s. sådana, som sakna utförsgångar och avsöndra sitt sekret in i blodet el. lymfan. E. k. äro sköldkörteln, bisköldkörtlarna, tallkottkörteln, hjärn-bihanget, binjurarna samt delar av bukspottkörteln och de manliga och kvinnliga köns-körtlarna (se d. o.). E. k. äro ant. cystöst el. trabekulärt byggda. I förra fallet bestå de av rikliga, av körtelceller begränsade cystor (se d. o.) av rund, oval el. mera långsträckt form, vilka äro fyllda av sekret, i senare fallet ligga körtelcellerna ordnade i tättliggande med varandra förbundna balkar el. trabekler. Blandformer mellan dessa båda typer finnas även. Karakteristisk är den rikliga halten av blod-och lymfkärl, vilka således här spela roll av »körtelutförsgångar». De bildade sekretämnena kallas hormoner el. inkret och äro av den allra största betydelse för vår kropp. Genom dem påverkas i hög grad våra organs och vävnaders funktioner liksom kroppens tillväxt och ämnesomsättning överhuvudtaget. Ss. ex. på sådana hormoner kunna nämnas adrenalin, insulin, pituitrin, thyreotoxin. Jfr Inre sekretion. T. H-n. Endokrinologi' är läran om de endokrina körtlarnas byggnad och funktion samt om rubbningar inom det endokrina körtelsystemet. Endoly'mpha [-fa], den vätska, som utfyller hinnlabyrintens gångar i innerörat. E. innehåller salter och spår av äggviteämnen. Endometri't, endometri'tis, inflammation el. katarr i livmoderns slemhinna, visande sig genom oregelbundna blödningar el. flytning. E. är i vissa fall primär och beroende på infektion med olika slags bakterier, i andra fall sekundär, framkallad av sjukliga tillstånd på andra ställen, svulster, njursjukdomar o. s. v. Stundom uppträda de nämnda symtomen, utan att en verklig e. föreligger, ofta beroende på psykiska orsaker, överansträngning, antikon-ceptionella åtgärder m. m. E. E.-M. Endomy'ces, svampsläkte av en med jästsvamparna närbesläktad fam. av säckspor-svamparnas grupp och innefattande saprofy-tiska svampar med trådlikt, förgrenat mycelium. Hos flera till detta släkte hänförda arter äro endast s. k. Oi'dium-former (se d. o.) kända, ss. torsksvamp (Oi'dium a'lbicans), som framkallar vita beläggningar i munhålan hos barn, och mjölkmögel (()i'dium lactis), som åstadkommer svag alkoholjäsning i mjölk. O. Gz. Endomyceta'ceæ, svampfam. av gruppen Exoa'sci, ordn. Euascomyce'tes, omfattande — 559 — — 560 —