ENEOLITISK TID Endymion. Hellenistisk relief. Kapitolinska museet, Rom. kända arbete är »Lehrbuch der Waldwertrech-nung und Forststatik» (4 Aufl. 1923). F.A.Bn. Endro'mis, fjärilsläkte, se S k ä c k s p i n-n a r e. E'ndrödi, S å n d o r, ungersk skald (1850— 1920), 1878—92 realskolelärare i Nagyvårad (Grosswardein), därefter sekreterare i deputeradekammaren. E:s omfattande lyriska alstring kännetecknas av en rik känsloskala och en uttrycksfull stil. Han utgav även övers. (Heine) samt noveller och litteraturhistoriska arbeten. Bj. C. Endy'mion, grek, myt., en skön yngling, älskades av mångudinnan Selene, fick av Zeus tillåtelse att själv bestämma sitt öde och valde en evig sömn i skönhet i en grotta på berget Latmos i Karien. Den sovande E. är ett i antika konstverk ofta använt motiv. [W. N.] Enebakk, hd i Akershus fylke i Norge, vid sjön öieren s. v. om Oslo; 268,6B kvkm.; 3,362 inv. (1930). T.Am. Eneberg, Waldemar, finländsk ämbetsman och politiker (1840—1904), sekreterare 1876 och direktör 1880 i Finlands statskontor, chef 1883 för Finlands bank. E. var medl. av borgarståndet vid lantdagarna 1885, 1888 och 1891, tillika v. talman och en av fennomaner-nas ledare. Från 1891 till sin död tillhörde han senatens ekonomidep., 1893—97 ss. chef för civilexp., därefter för justitieexp. Han föll med åren alltmera undan för de ryska kraven, i sht under Bobrikovs regim; ss. belöning härför bl. a. adlad (1903). Th. Enebo (E i n b u), Sigurd, norsk astronom (f. 1866), 1916 föreståndare för magnetiska och meteorologiska anstalten i Dombaas. E., som särsk. är känd ss. observatör av föränderliga stjärnor, upptäckte den nya stjärnan i Tvillingarna 12/3 1912. Ch. Eneby, socknar i Östergötland, se Västra E n e b y och östra Eneby. Enebybergs villastad, municipalsamhälle i Danderyds s:n, Stockholms län, inom Stockholms yttre förortsområdes n. ö. del; l,35kvkm.; 1,339 inv. (1931). Genom Stockholm—Roslagens järnvägar är E. v. förbunden med Stockholms ö. station (10 km.). Taxeringsvärde å fastig-hetsskattepliktig fastighet 6,058,600 kr., till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst 1,759,590 kr. (1929). l.M-g. Enehjelm, Alexis af, finländsk sångare (f. 1886). Efter ett par års studier i filosofi och sociologi ägnade sig E. åt sångstudier i München och Wien. Han har framträtt som konsert-, oratorie- och operasångare samt haft engagemang vid finska operan i Helsingfors och vid operan i Darmstadt. 1914—18 var E. lärare vid Helsingfors musikinst. 1925 blev han radioprogramchef i Helsingfors. Han Jjar komponerat ett antal sånger och skrivit en novellsamling. O. A-n. Eneman, M i c h a e 1 Olofsson, orientalist (1676—1714). Student i Uppsala 1695, där han bodde hos O. Rudbeck d. y., med vars dotter han blev gift, fil. mag. 1703, prästvigd 1706, studerade i Greifswald, utnämndes 1707 i Alt-ranstädt till notarie i hovkonsistoriet och 1709 i Bender, dit han följt Karl XII, till legationspredikant i Konstantinopel, där han fortsatte sina studier i orientaliska språk. Med konungens tillstånd reste E. aug. 1711—juni 1713 genom Egypten, Sinai (den vanliga uppgiften att E. var den förste svensk, som besökt Sinai, är dock felaktig; N. M. Kiöping var där 1653), Palestina, Syrien och Cypern. E., som 1712 utnämnts till prof, i orientaliska språk i Uppsala, installerades 1714, men avled 9 dagar senare. E:s beskrivning av resan 1711—13, rik på historiska, arkeologiska och språkliga rön, skulle utges 1740, men tryckningen avbröts; den utgavs 1889 av K. U. Nyländer: »Resa i Orienten». Några resebrev trycktes i Gjörwells »Swenska bibliotheket». E. hemförde orientaliska handskrifter, som förvärvades av Uppsala univ. C. V. J. Eneoli'tisk tid, kopparstenålder, koppa r å 1 d e r, benämnes den neolitiska stenålderns slutskede, kännetecknat av kopparens — 565 — — 566 —