ENESTRÖM den tanken klart uttalades, som fått sin formulering i termodynamikens första huvudsats, den s. k. e.-principen: »E:s summa i ett slutet system är konstant. E. kan omvandlas från en form till en annan men kan icke förstöras och icke heller nyskapas.» Sin första experimentella bekräftelse fick den genom försöken att alstra värme ur arbete (Joule, Colding 1843). I den moderna fysiken har lagen fått en ändrad formulering. Enl. relativitetsteorien (se d. o.) har all e. en viss massa och omvänt; e. kan omvandlas till massa och massa till e. Summan av e. och massa bör därför vara konstant. Studiet av den strålande e. har givit upphov till den av Planck skapade »kvantateorien» (se d. o.). Enl. denna kan e. icke upplagas och avlämnas i hur små belopp som helst. Vid alla atomära e.-utbyten, stötar och strålning, sker e.-utbytet i kvanta, d. v. s. odelbara e.-ele-ment. Jfr Entropi. — Litt.: A. H. H. Tall-quist, »Energi och entropi» (1923), där ytterligare litt.-uppgifter finnas. A. B. L. Energico [enä'rjikå] (ital.), som musikalisk föredragsterm: kraftfullt, eftertryckligt. Energi'd, biol., se Cell, sp. 1072. Energidistribution [-fi'-fo'n], se Elektrisk energidistribution. Energiomsättning [-Ji'-], se Näringsfy-s i o 1 o g i. Ene'rgisk, verksam; ihärdig; viljekraftig. Eneroth. 1) Per Olof Emanuel E., skriftställare, pomolog (1825—81), ägnade sig först åt fria akad. studier och vann 1846 Svenska akad:s pris för den episka dikten »Hake sjökonung», företog 1852 en resa till s. Europa och Brasilien; fil. d:r i Uppsala 1854. E. skrev ett flertal dikter (»Sånger och visor för hemmet och skolan», 1871), ivrade varmt för skol väsendets utveckling (serien »Om folkskolan i Sverige», 1863) och för kvinnofrågan samt författade även texten till »Herregårdar uti Södermanland» (1869). — Sedan E., delvis av hälsoskäl, börjat ägna sig åt trädgårdsodling och för studier på detta område företagit vidsträckta resor till kontinenten och England, kom han att utöva en banbrytande verksamhet inom sv. hortikultur, dels som föreståndare för Sv. trädgårdsföreningens skola och trädgårdar, dels som skriftställare. Han verkade sålunda för trädgårdsodlingens utbredning bland lantbru- karbefolkningen, för trädgårdsskötselns upptagande som läroämne vid folk- och lantbruksskolor samt seminarier, anläggandet av folk-skoleträdgårdar, förbättrande av trädskolesköt-seln samt höjandet av trädgårdsanläggnings-konsten (närmast enl. engelsk smakriktning) och förskönandet av begravningsplatser. De flesta av hans större uppsatser i dessa ämnen ingå i saml. »Trädgårdsodling och naturför-sköningskonst», 1—3 (1857—63). En tid ledde han trädgårdsanläggningarna vid statens järnvägars stationer. Framför allt ägnade E. sitt intresse åt höjandet av landets fruktodling och åt studiet av i Sverige odlade fruktsorter, bland vilka han fann många identiska med kända utländska sorter. Med statsunderstöd utgav han det förtjänstfulla och vackra arbetet »Handbok i svensk pomologi» (2 bd, 1864—66; ny uppl. omarbetad av A. Smirnoff, 5 bd, 1896—1902). Bland hans övriga arbeten märkas »Trädgårdsbok för allmogen» (1857; 4 uppl. 1867), »Om Sweriges frukträdsodling samt om allmänna fruktutställningar» (1862) m. fl. W.N.; C. G. D. 2) A n d r e a E., den föregåendes kusins sondotter, textilpedagog (f. 27/0 1873), genomgick praktisk handarbets- och slöjdutbildning på flera orter samt verkade många år som handarbetslära-rinna (bl. a. vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala), innan hon 1907 grundade ett eget handarbetsseminarium i Stockholm. E. har även genom läroböcker och i pressen verkat för handarbetsundervisningens utveckling. I. Eneroth, Karl Olof, skogsman (f. 2/n 1886), extra jägmästare 1911, t. f. prof, i skogstek-nologi m. m. vid Skogshögskolan 1915—16, intendent vid Stora Kopparbergs bergslags a.-b. 1917, skogschef där 1920—25, t. f. prof, i skogsskötsel vid Skogshögskolan 1927 och ord. prof. 1930. E. har utg. ett flertal uppsatser i skogs-ekonomiska, skogsbiologiska och skogspolitiska ämnen, varjämte han medarbetat vid utgivande av handböcker i skogsteknologi. Särsk. har han sysslat med frågan om betydelsen av skogs-fröets härstamning. F. A. Bn. Enerve'ra (lat. enerva' re), göra nervös,, oroa. Enescu, Georges, rumänsk violinist och tonsättare (f. 1881), lärjunge till Helmesberger i Wien 1887—93, senare i Paris till Massenet, Marsick och Fauré. E. har komponerat kammarmusikverk och flera betydande symfonier. Genom sina allvarliga musikaliska tolkningar av klassikerna har han skapat sig ett aktat namn som en av samtidens bästa violinister. H. M. Eneström, Gustaf Hjalmar, matematiker (1852—1923), från 1901 bibliotekarie hos Högsta domstolen och Regeringsrätten; 1918 fil. he-dersd:r i Lund. E. åtnjöt internationellt anseende för sina forskningar i matematikens historia, — 569 — — 570 —