ENGELBRECHT stor del ännu kvarstående, tillkommo under hans ledning. Särsk. gav han Senatstorget dess prägel med senatshuset (stadsrådsborgen) och universitetshuset på ömse sidor och den på en terrass liggande Niko-laikyrkan (invigd först 1852). E:s förnämsta arbete är universitetshuset, både vad anläggningen i det hela — med den jo-niska fasaden — och detaljerna beträffar; vesti-bulen och den halvrunda aulan äro särdeles ståtliga. Universitetsbibl. och observatoriet i Helsingfors äro också av E., liksom presidentens palats. E. har även utfört några arbeten på landsbygden. E. W. Engel, Karl, tysk-engelsk musikhistoriker (1818—82), sedan 1850 i London, där han flitigt medarbetade i »Musical times» och andra facktidskr. samt utgav betydande arbeten om musik och musikinstrument hos olika folkslag. [F. S-l.] Engel, Ernst, tysk statistiker (1821—96), 1850—58 chef för Sachsens statistiska byrå, Bekant är E:s konstaterande av att den % av inkomsterna, som användes till livsmedel, sjunker, när inkomsterna stiga (E n g e 1 s lag). Bland hans skrifter märkas »Der Preis der Arbeit» (1866, 2 Aufl. 1872), »Die deutsche Industrie» (1880, 2 Aufl. 1881). T. E-r. Engel, E d u a r d, tysk-judisk litteraturhistoriker (f. 1851), skrev de omtvistade »Geschichte der französischen Literatur» (1882) och »Geschichte der englischen Literatur» (1883) samt drev även språklig puristisk propaganda, »Deutsche Stilkunst» (1911), »Sprich Deutschl* (1917), »Entwelschung» (1918) m. fl., samtliga utkomna i ett flertal uppl. Rth. Engel, Georg, tysk-judisk förf. (f. 1866), framträdde först som realistisk hembygdsskild-rare: »Das Hungerdorf» (1893). Störst spridning fingo romanerna »Hann Klüth der Philo-soph» (1905, talrika senare uppl.) och »Der Reiter auf dem Regenbogen» (1908). E. har även skrivit skådespel. A. Bd. Engelberg [-bärk], kurort i kantonen Obwal-den, Schweiz, s. om Vierwaldstättersjön; 2,350 inv. (1920). E. ligger 1,019 m. ö. h., är genom elektrisk järnväg förbundet med Stansstad. Benediktinklostret i E., grundat 1120, härskade till 1798 över Engelbergdalen. O. P. Engelberg. Engelbert, tysk biskop (1185—1225). 1216 ärkebiskop av Köln, blev E. under kejsar Fredrik H:s frånvaro i Italien 1220 riksföreståndare i Tyskland. 1222 krönte han i Aachen till tysk konung kejsarens son Henrik, vars uppfostran han haft om hand. Sedan 1218 i besittning av grevskapet Berg, blev han 1225 mördad på anstiftan av en släkting. Ehuru aldrig formligen erkänd ss. helgon, åtnjöt han från 1620 dyrkan i Köln. — Litt.: H. Foerster, »E. von Berg, der Heilige» (1925). [H.Bg.] Engelbrecht. 1) William Edmund Isidor E., skådespelare och teaterledare (1855—1904), var 1874—79 anställd vid Stora teatern i Göteborg, 1879—86, 1889—91 och 1898—99 vid Nya (Svenska) teatern i Stockholm, 1891—92 vid Operans dramatiska avd., 1896—98 vid Vasa-teatern och 1899—1904 vid Svenska teatern i Helsingfors samt ledde 1886—89 och 1892—95 eget sällskap. Starkt temperament och en klangfull, väl skolad stämma buro hans framställningskonst. Bland hans roller märkas Hamlet, prinsen i »Emilia Galotti», Egmont, Faust, Posa i »Don Carlos», Axel i »Axel och Valborg», Håkon i »Kungsämnena», Bernick i »Samhällets pelare», d:r Stockman i »En folkfiende», Mäster Olof, Lyckoper och Cyrano de Bergerac. E. var sedan 1881 g. m. E. 2). G. K-g. 2) Anna Maria Elisabet (Ann a-L i s a) H w a s s e r-E., f. Hwasser, den föregåendes hustru, skådespelerska (1861—1918), dotter till Elise Hwasser (se denna). E. debuterade 1879 på Dramatiska teatern och var 1880—86 samt 1889—91 anställd vid Nya (Svenska) teatern. Hon spelade 1886—89 och 1892—95 vid makens sällskap och ledde senare egna turnéer i Sverige och Finland. E:s konst vittnade om Uppslagsbok. VIIL 19 — 577 — — 578 —