ENGELBREKTS FÖRSAMLING måhända varit vår mest lästa historiska roman. Även Strindberg har dramatiskt behandlat honom (1901), och 1928 har hans öde lämnat stoff till en opera av Natanael Berg. — Om hans utseende ha vi inga upplysningar; senare statyer äro fantasibilder. — Litt.: H. Schück, »E.» (1915); K. Erslev, »Erik af Pommern» (1901); J. Paul, »E. E. und sein Kampf gegen die Kalmarer Union» (1921); »Sveriges riksdag», 1:1 (av S. Tunberg, 1931); L Andersson, »Källstudier till Sveriges historia» (1928). l.A. Engelbrekts församling, territoriell församling i n. ö. Stockholm; omfattar även n. delen av N. Djurgården; 27,652 inv. (1931). l.M-g. Engelbrektsholmen, liten ö i Hjälmaren, mitt emot Göksholms säteri, Örebro län. Här mördades Engelbrekt Engelbrektsson 27/4 1436. Minnesvården på ön restes 1818. /. M-g. Engelbrektskyrkan i Stockholm. Engelbrektskyrkan i Stockholm är ett verk av L. I. Wahlman, vilken erhållit l:a pris i en 1905 utlyst tävling. Den uppfördes 1910—14 jämte bredvidliggande församlingshus på ett bergsparti, ur vilket den organiskt och mäktigt bygger upp sig. Interiören är av en lugn, samlad effekt, och liksom hela byggnadsverket visar den orientaliska stildrag insmälta i den som helhet starkt originella och personliga utformningen. Kyrkan smyckas med murmål ningar av O. Hjortzberg och F. Månsson samt med skulpturer. — Litt.: L. I. Wahlman, »E. i ord och bild» (1925). Jkr. Engelbrektsson, Olav, norsk ärkebiskop, se Olof Engelbrektsson. Engelbrektsvisan, se Tomas, biskop. Engelhard [-hart], Wilhelm, tysk skulptör och målare (1813—1902), slöt sig till Thor-valdsens riktning och sedan till Schwanthalers romantik, upptog mytologiska motiv i genremässig behandling och tog även intryck av den nordiska romantiken, som representerades av H. V. Bissen och Freund. Bland hans verk märkas Eddafrisen och Schillermonumentet i Marienburg vid Hannover. E. W. Engelhardt, Helvig Conrad Christian, dansk arkeolog (1825—81), adjunkt vid skolan i Flensborg 1851. Som föreståndare för dess fornsakssamling blev E. ledare för undersökningarna av de stora mossfynden i Slesvig från folkvandringstiden (Thorsbjerg, Nydam). Forn-saksmaterialet härifrån förde E. vid krigsutbrottet 1864 till Danmark, men Preussen framtvingade dess återlämnande till Flensborg. E. blev sedan medhjälpare vid Museet for Oldnor-diske Fornsager och ledde utgrävningarna av mossfynden på Fyen (Kragehul, Vimose). E:s publikationer över mossfynden (Thorsbjerg 1863; Nydam 3 1865; Kragehul 1867; Vimose 1869) äro av stort värde. E. blev 1879 fil. hedersd:r i Köpenhamn. N.L.R. Engelhardt, Viktor, tysk kulturfilosof (f. 1891), söker i arbetena »Weltbild und Welt-anschauung vom Altertum bis Gegenwart» (1921), »Die deutsche Jugendbewegung als kultur-historisches Phänomen» (1923) och »An der Wende des Zeitalters» (1925) tillämpa kulturfilosofien på det offentliga livets problem. [G. A.] Engelha'rdtia, växtsläkte av fam. hängeväxter, grupp valnötsväxter, med 11 arter i s. ö. Asien. De äro stora träd, vilkas ved, särsk. av E. spica'ta från n. v. Himalaja och Java, lämnar ett utmärkt timmer. A. V-e. Engelhart, Johan Henrik, läkare och präst (1759—1832), fil. d:r 1778, med. d:r 1780, docent i kemi 1779, adj. i medicin och anatomie prosektor 1784, allt i Lund, 1787 lektor i medicin vid Göteborgs gymnasium, 1788 med. prof, i Lund, där han med stor utmärkelse verkade under ett flertal år. E. prästvigdes 1815, blev kyrkoherde i Fellingsbro i Västmanland 1816, prost 1819. W. N. Engelhart, Thomas von Westen, norsk politiker (1850—1905), höjesteretsadvokat 1876, statsadvokat 1889, amtman 1898, stortingsman 1885, president i Odelstinget 1889 och 1891. E. anslöt sig till vänstern och var 1891—93 medl. av Steens ministär, 1895—98 av Hagerups. En — 583 — — 584 —