ENGELSK-EGYPTISKA SUDAN En dylik stor epidemi spred sig 1529 över Tyskland, Skandinavien och Ryssland samt skördade många dödsoffer. Sjukdomen tillhörde möjligen influensasjukdomarnas grupp. E. L. Bn. Engelska systrar, se Engelska damer. Engelsk egyptiska Suda'n, officiellt Anglo-Egyptian Sudan, områden i Östafrika, tillhörigt Egypten och Storbritannien, men helt och hållet under det senares förvaltning. E. S. sträcker sig mellan 4° och 23° 30' n. br. och 19° samt 38° 40' ö. Igd. Det gränsar i n. till Egypten, i ö. till Röda havet och Abessinien, i s. till Uganda och Belgiska Kongo, i v. till Franska Ekvatorialafrika. E. S:s areal är 2,610,979 kvkm. med ett uppskattat inv.-antal av 5,579,776 (1929). Huvudstad är Kartum med 42,240 inv. (1929). E. S. bildar ett ofantligt bäcken, vars djupaste del genomflytes av Nilen. Högland finnes endast i gränsområdena. Sålunda stiger terrängen på vattendelaren mellan Nilen och Kongo till 700 å 1,000 m., medan v. om Nilen väldiga slättland utbreda sig, som först längst i v. lämna plats för Darfurs bergland. Detta består av unga vulkankäglor, vilka resa sig från en granitsockel. Den högsta delen heter Djebel Marra (3,010 m.). I n. v. intages E. S. däremot av den Libyska öknens ofantliga sand- och hällmarker, som äro sammansatta av kritformationens nubiska sandsten och längst i n. fortsätta även på ö. sidan om Nilen. Först i närheten av Röda havet stiger här terrängen på nytt och bildar ett av kristalliniska skiffrar och granit uppbyggt bergland, Djebel Erba (2,269 m,), vilket sammanbinder Etbai-bergen i Egypten med Abessiniens högland. Sudanbäckenets s. och inre delar bilda däremot en endast 200—500 m. hög, jämn platå, över vilken höja sig isolerade bergrester av hårdare material, som motstått denudationen, under det att det mindre motståndskraftiga förstörts. — Klimatet är tropiskt. Om vintern härskar n. o.-passaden i hela området, om sommaren däremot endast i n. I mellersta och s. E. S. blåser då s. o.-monsunen ung. till 15° n. br. Denna vind medför nederbörd, och eftersom monsuntidens längd tilltar mot s., består E. S. av en s. del med lång regntid och en n. praktiskt sett fullständigt regnlös, medan mellersta E. S. utgör en långsam övergång mellan dessa. Sålunda har Mon-galla på 5° n. br. 906 mm. regnmängd, som huvudsaki. faller under april—okt. Kodok på 10° n. br. har 699 mm., vilket inträffar 15 maj—15 okt. Kartum på 15° 30' erhåller endast 131 mm., vilket inträffar under juli—aug. I s. är t^mp.-variationen mycket liten men större längre norrut. Mongalla har i medeltal 24,8° under den kallaste mån. (aug.) och 28, under den varmaste (mars), men Berber på 18° n. br. har 20,e° i jan. och 35,50 i juli. — E. S. genomflytes av Nilen, som kommer från de stora östafrikanska sjöarna. I s. är landets lutning ringa, och floden omgives därför av ofantliga kärrmarker, i vilka flodloppet nästan försvinner. I det nordliga ökenartade området förlorar floden större delen av sin vattenmassa genom avdunstning. Oaktat det stora tillskottet av vatten från Sobat och Bahr el-Ghazal är Vita Nilen därför knappast segelbar till Kartum. Här förstärkes den emellertid genom att Blå Nilen från Abessiniens högland förenar sig med densamma och längre ned genom inflödet av den från samma håll kommande Ätbara. Nedanför Kartum försvåras trafiken på floden genom serier av forsar och strömvirvlar, Nilens s. k. katarakter, av vilka den översta, benämnd den 6:te, möter strax nedanför staden. Nilen passerar ytterligare tre dylika, innan den når gränsen mot Egypten. Den n. hälften av E. S. intages av Saharas n. ö. del. Den s. hälften är däremot rikt bevattnad, i vissa trakter tätt skogbevuxen. Mellan dessa huvudområden utbreder sig en övergångsvegetation av stäpper. Mellan öknen och det odlingsbara landet vid Nilen består vegetationen av grässtäpp (Pa'nicum tu'rgidum) med inblandade torniga vinterkala buskar, Aca'cia mellifera och nu'bica, Balani'tes ægy'ptica. Längre söderut övergår växttäcket till savann med höga gräs och däri inströdda buskar och träd, ss. boababträet (Adanso'nia digita'ta), dumpalmen (Bora'ssus flabellifo'rmis), torniga aka-sior (A. verek och leioca'rpus), omkr. Blå Nilens nedre lopp dessutom det afrikanska ma-hognyträdet (Khaya senegale'nsis). Längs flodloppen sträcka sig smala band av galleriskog (Aca'cia nilo'tica och a'lbida, pilar, Salix saf-saf, dumpalmer). I den fuktiga södern dominerar skogen med bl. a. oljepalmen (Elæ'is guinæe'nsis), Ra'phia Monbutto'rum och Ki'ck-xia latifo'lia, av vilken man erhåller kautschuk. Under träden växa scitaminéer och lianer, t. ex. Lando'lphia owarie'nsis, som även är en viktig kautschukväxt. Befolkningen är synnerligen olikartad. I s. bo negerfolk ss. dinka, vilka idka åkerbruk och boskapsskötsel omkring Bahr el-Ghazal, och schilluk omkr. Vita Nilen. På vattendelaren mot Kongo leva niamniam. Inv. i n. Nil-dalen benämnas ofta nubier och äro ett semi-tiskt-hamitiskt biandfolk. Ett annat dylikt är bisharin, som tala ett hamitiskt färgat språk och bebo landet mellan Nilen och Röda havet. Inv. i Darfur och Kordofan äro till största delen negrer med en fåtalig arabisk överklass. — 613 — — 614 —