ENGELSKT RÖTT e. t. en entusiastisk förespråkare i J. J. Rousseau och dennes beskyddare markis de Girardin. Stilen utvecklades här i sentimental riktning, och trädgårdarna överlastades med detaljer, avsedda att väcka vissa stämningar hos besökaren el. föranleda honom till filosofiska betraktelser. Minnesstenar, eremitgrottor, dystra hålvägar och djupsinniga inskriptioner på klipphällarna voro vanliga. Ett bekant ex. på denna stil har man i Parc Monceau (Paris, anlagd o. 1780). En liknande utveckling undergick stilen samtidigt i Tyskland under inflytande av Goethe och Hirschfeld (se denne). 1 förra hälften av 1800-talet fick furst Pückler (se denne) ett stort inflytande på gott och ont över de tyska trädgårdsanläggningarna. Han anlade en utomordentlig park i landskaps-stil på sitt gods Muskau men lyckades mindre väl i försöken att tillämpa e. t. i huvudbyggnadens omedelbara omgivning, där han planterade blommor och buskar i fantastiska grupper, karakteristiska för den s. k. tyska träd-gårdsstilen. I Sverige infördes e. t. av arkitekten F. M. Piper (se denne); dennes mest kända verk torde vara parken vid Haga och vissa delar av anläggningarna vid Drottningholm. Även i Sverige undanträngdes barockens anläggningar vid slott och herresäten av e. t., och många värdefulla anläggningar förstördes ännu intill slutet av 1800-talet för att bereda rum för eng. parker. Även i de minsta trädgårdar härskade den eng. parkstilen el. riktigare dess tyska avart. — Den kraftigaste oppositionen mot överdrifterna i e. t. uppstod i England i slutet av 1800-talet, främst genom ett arbete av arkitekterna Blomfield och Thomas, »The formal garden in England» (1892), som följdes av en häftig polemik. Det förtjänar nämnas, att moderna trädgårdsanläggningar i England i regel omfatta regelbundna partier närmast omkr. boningshusen, även om den kringliggande terrängen behandlas i eng. parkstil. — Litt.: A. Amhurst, »A history of gardening in England» (1896); M. L. Gothein, »Geschichte der Gartenkunst» (1914); C. W. Schnitler, »Trädgårdskonstens historia i Europa» (1917); C. G. Dahl, »Henry Milner och engelsk parkkonst» (i »Lustgården» 1920). C.G.D. Engelskt rött, se Caput mortuum. Engelskt salt, farm., se Bittersalt. Engelskt skinn, textil., se Mollskinn. Engelsted, M a 11 h e Odin, dansk målare (1852—1930), en av stiftarna av Den frie Ud-stilling i Köpenhamn. E. debuterade 1891 som genremålare och framträdde senare som rade-rare. E. målade också porträtt, landskap och religiösa bilder. Han är representerad i Nationalmuseum med »Åkallan på Moria berg». M.Bjn. Engelstoft. 1) L a u r i d s E., dansk historiker (1774—1851), 1802 adjunkt, 1803 e. o. prof, i historia och geografi vid Köpenhamns univ. E. är av betydelse som en av de första representanterna i Danmark för den natio-nalitetsrörelse, som växte upp i Europa i Napo-leonkrigens fotspår. I sina skrifter behandlade han med förkärlek ämnen, som lämpade sig för betraktelser i nationell anda. E. Blp. 2) Christian Thorning E., den föregåendes systerson och adoptivson, kyrkohisto-riker (1805—89), 1834 e. o. och 1845 ord. prof, vid Köpenhamns univ., 1851 biskop över Fyns stift, 1863—64 kultusminister i Monrads ministär. E. har bl. a. utg. »Liturgiens el. Altarbogens og Kirkeritualets Historie» (1840) samt en mängd uppsatser ang. dansk kyrkohistoria i den av honom och C. E. Schar-ling 1837—61 utg. »Theologisk Tidsskr.»; av E:s övriga uppsatser märkes en biografi över Paulus Eliæ (i »Nyt historisk Tidsskr.», 2, 1848). E. ägnade sig även åt topografiska och genealogiska undersökningar. S-r. 3) P o v 1 E., den föregåendes sonson, historiker (f. 1876), cand. mag. 1906, från 1931 huvudredaktör (jämte S. Dahl) för det planerade »Dansk biografisk Leksikon». E. har i »Det danske Folks Historie», 4, 7 och 8 (1928— 29) skildrat Kristian IV:s tidevarv och perioden 1848—70, redigerade (jämte S. Dahl) 1918—26 det mönstergilla »Dansk biografisk Haandleksikon» och är sedan 1925 (jämte Dahl) redaktör för den danska folkbiblioteks-tidskriften »Den nye Litteratur». C. Engerdal, hd i Hemark fylke, ö. Norge, s. om sjön Femunden; 2,202,5i kvkm.; 1,353 inv. (1930). T. Am. Engert, Wilhelm von, österrikisk ingenjör (1814—84), prof, i maskinlära i Graz, konstruktör av lokomotiven för Semmering-banan (i Schweiz), den första bergbana med stark stigning. Lok av denna typ, »System E.», ha kommit till användning vid många liknande banor. E. tog även verksam del i arbetet med Donau-regleringen. R. Engert, J o s e p h, tysk katolsk religions-filosof (f. 1882), prof, i Regensburg. E. studerade för Külpe, vars filosofiska realism han förenade med sin katolska ståndpunkt, skrev mot Haeckels monism, mot Reimarus’ deism samt om de religiösa begreppens psykologi och pedagogik jämte teologisk kunskapslära. E.v.A. Engeström, von, ätt stammande från klockaren Åke Jönsson i Munka-Ljungby, Lunds stift. Dennes sonson var nedannämnde E. 1), vars barn 1751 adlades von E. Från en broder till E. 2)—E. 5), Jonas von E. (1737—1807), — 631 — — 632 —