ENGSTRÖM Leander Engström: Jägaren. Privat ägo, Stockholm. porträtt o. a.: »Vänner och bekanta» (1896), »Drufklasar och fikonkvistar» (1898), »En gyldene bok» (1897), »Medmänniskor» (1899), »Riksdagsgubbar» (1906). E. är även en förf, av hög rang. Bland mängden av arbeten märkas »Mitt liv och leverne» (1907), »Genom mina guldbågade glasögon» (1911), »Kryss och landkänning» (1912), »Åt Häcklefjäll» (1913), »Medan det jäser» (1918), »Gotska Sandön» (1926), »Anders Zorn» (1929), »Bouppteckning» (1930). E. är en av de mest svenska bland våra förf. Sällan har språket nått en sådan kärv kraft och målande bredd som hos honom. Svensk natur, särsk. skärgården och skogsvildmarken, lever intensivt i hans skildringar, och hans folktyper representera en svenskhet, som sträcker sina rötter djupt ned i det urhedniska. M. Bjn. Engström, Per Leander, målare (1886— 1927). E. var norrlänning men hade trol. också något vallonblod, och hans temperament pendlar mellan det sturskt käcka och det ömt veka. Vid mycket unga år hade E. en underordnad tidningsmannaplats men ägnade all fritid åt målning. Impulsen att helt bli målare lär han ha fått från Osslunds konst, genom vilken han även lärde känna Gauguins dekorativa stil. 1907 kom E. till Stockholm, där han studerade i Konstnärsförbundets skola, och 1909 reste han liksom kamraterna till Paris. Han studerade för Matisse, men starkare intryck tog han av Cézannes konst, och när han 1912 definitivt återvände från Paris, återgav han mellansvenska landskap i en vek, blond ton. Återföreningen med en kärvare, nordligare natur blev betydelsefull, liksom även bekantskapen med Willumsens konst. Efter kriget reste E. till Italien, där han studerade förrenässansens måleri. Hans konst från denna period visar starka färger sammanhållna i stora plan. Efter återkomsten till Sverige röjer han i målningarna ett ingående, realistiskt motivstudium förenat med en romantisk naturkänsla i släkt med Marcus Larssons. Hans figursaker kunna skämmas av brister i teckningen, det är i de klara, färgklingande landskapen han står högst, och han är vår fjällvärlds främste konstnärlige tolk. Jkr. Engström, Otto Ingemar, finländsk läkare (1853—1919), med. d:r 1882, docent i gynekologi 1884, prof. 1892, allt i Helsingfors. E. var lärjunge av Netzel i Stockholm och Martin i Berlin och blev en internationellt känd och erkänd man. Hans förnämsta arbeten röra uterus-myomet, men han arbetade på nästan alla fält av gynekolo-gien. Sina och sina lärjungars arbeten nedlade han i en storartad serie »Mittheilungen aus der Gynækologischen Klinik» (»Engström’s Mittheilungen»). E.E.-M. — 659 — — 660 —