ENHUBER Engströmer, Thore, jurist (f. 6/« 1878), jur. d:r 1908, docent s. å. i speciell privaträtt, prof. i processrätt 1912, allt i Uppsala. E. har mycket anlitats som biträde i dep. för utredningar i skilda lagstiftningsfrågor 1912 —26, deltog från 1915 i den förberedande utredningen ang. rät-tegångsreformen och var 1919—26 led. i [-processkommissionen.-] {+processkommissio- nen.+} Bland E:s skrifter märkas »Om för- säkringsgifvares förpliktelse», 1 (1908), »Vitt-nesbeviset» (1911) samt åtskilliga mindre avh. i anledning av rättegångsreformen. Processkommissionens stora betänkande 1926 är undertecknat av E. E. K. EnharmoTiisk, mus., överensstämmande. 1) E. kallas toner, som t. ex. på pianot företrädas av samma tangent, men f. ö. i notskrift och absolut tonhöjd äro olika, som ciss — dess, f—eiss, o. s. v. (se Tempererad stämning). En sådan omtydning av en ton kallas i harmoniläran e. förväxling och visar sig alltså däri, att en el. flera toner (t. ex. i ett ackord) få annan beteckning (t. ex. e — g — b — dess som e — g — aiss — ciss). — 2) E. tetrakord, antik grekisk fyra-tonsskala, som innehåller kvartstoner. P. Gr. Enheterna, D e tre. Fransk-klassicismens 3 grundfordringar på en regelrätt tragedi voro: dubbelintrig el. episoder fingo ej inkräkta på huvudhandlingen (handlingens enhet), som måste utspelas inom 24 timmar (tidens enhet) på samma plats (rummets e n-h e t). G. A-m. Enhetsladdning, fys., eleméntarladd-ning, se Elektron. Enhetspatron. Vid handeldvapen, kulsprutor och snabb-eldskanoner äro Genomskärning av enhetspatron. projektil, laddning och hylsa (patronhylsa) med tändmedel förenade till en e., varigenom laddandet kan ske snabbare än vid pjäser, där ammunitionen är delad och projektilen först måste införas i loppet (ansättas), innan laddningen (och laddningshylsan) införes. Kastpjäser och tyngre kanoner (över 10 cm. kaliber) ha i regel icke e. Ett slags e. voro de under Gustav II Adolfs tid i sv. art. införda »geswinta skotten» för framladdningskanoner. R.Sbg. Enhetsprisaktiebolaget Epa, se E p a. Enhetsskola kallas ett skolsystem, som är anordnat efter en hela skolundervisningen omfattande, enhetlig plan, så att undervisningen till en början är gemensam för alla och de olika bildningslinjerna bli grenar på en gemensam stam. Motsatsen till e. är parallellskola. Redan Comenius (se denne) hade e. på sitt skolprogram. — Sedan den lagstadgade folkskolan (se d. o.) i Sverige 1842 blivit beslutad, har e:s idé som sina förnämsta representanter haft T. Rudenschöld, P. A. Siljeström och F. Berg (se dessa). Första steget till e:s förverkligande togs 1909, då riksdagen beslöt, att den nyinrättade kommunala mellanskolan (se d. o.) skulle bygga på den obligatoriska folkskolans översta klass. Enl. förslag av dåv. ecklesiastikministern V. Rydén beslöt 1918 års riksdag dels att göra fortsättningsskolan (se d. o.) obligatorisk som påbyggnad till den obligatoriska folkskolan, dels att de praktiska ungdomsskolorna (se d. o.) skulle bygga på folkskolans översta klass el. fortsättningsskolan. Genom 1927—28 års skolreform har folkskolan i ännu större utsträckning än tidigare blivit grundskola för den högre skolundervisningen. Realskolans l:a klass liksom den kommunala och den högre flickskolans bygger på genomgången 4:e el. 6:e klass i någon av folkskolans A- el. B-former, och det. 6-klassiga lycéet, som leder till studentexamen, grundas på genomgången 6:e klass i folkskola. — På den 4- el. 5-åriga realskolan, på den kommunala mellanskolan samt på 4:e, 5:e el. 6:e klass av den •kommunala flickskolan bygger det 3- el. 4-åriga gymnasiet, som leder fram till studentexamen. Enl. riksdagsbeslut 1930 skall vid vissa flick--lärov. försöksvis anordnas en förenad linje, som i sin 1 :a klass bygger på genomgången 4:e folkskoleklass och som på sin väg upptar lärjungar även från folkskolans 6:e årsklass. — Litt.: B. J:son Bergqvist, »Sveriges ungdomsskolor» (1931). N.Lhl. Enhjärtbladiga växter, se Monocotyle-d o n æ. Enhovade, se Hästdjur. Enhuber [è'nhöbar], Karl von, tysk målare (1811—67), utbildades i München, där han — 661 — — 662 —