ENKRATITER • Enkaustfk (till grek. kai'ein, bränna), en under antiken och medeltiden bruklig art av måleriet, varvid man använde vax som bindemedel för färgstoffet (se B i vax). Vaxfärgerna kunde ant. användas varma el. kalla. I senare fallet, ävensom då färgen anbringades direkt på grunden och vaxet sedan påfördes, inbrändes vaxet i grunden medelst glödande el. uppvärmda järngrifflar. De äldsta enkaustiska målningarna äro egyptiska mumiebilder. — E n k au s t e'r a, oegentligt uttryck för färg-ning av gipsavgjutningar genom att indränka dem i smält stearinsyra el. paraffin. G. V. Enkelbeckasi'n, fågelart, se Beckasiner. Enkelfotingar, zool., se Tusenfotingar. Enkelnervig, se Blad, sp. 42. Enkelplantering, skogsodlingsmetod, se Skogsodling. Enkhuizen [ä'i)khöiz9n], stad i prov. Noord-Holland, Nederländerna, vid Zuider Zee; 8,852 Stadshuset i Enkhuizen. 1688. inv. (1927). Fiske, fröhandel. Under 1500- och 1600-talet var E. Hollands största fiskeristad och hade i början på 1600-talet trol. 30,000— 40,000 inv. J. C. Enki, religionsv., se E a. Enkla maskiner kallas några inom mekaniken sedan urminnes tider använda apparater avsedda för besparing av kraft. Dit höra hävstången, lutande planet, skruven, blocket och kilen (se d. o.). För dem alla gäller »stati-kens gyllene regel»: vid en mekanisk process vinner el. förlorar man ingenting i arbete. Vad som vinnes i kraft, förloras i väg. A. B. L. Enklang, ital. unisono, mus., uppstår, när flera sång- el. instrumentalstämmor utföra en och samma ton. Kanon i e. är en kanon (se d. o.), där de olika stämmorna följa varandra på samma tonhöjd. Se även Prim och U n i s o n o. • F. S-l. Enkla saker. En från romersk rätt ärvd indelning av föremålen i yttervärlden delar dessa ur jur. synpunkt i e. s. och sammansatta saker. E. s. äro t. ex. en bok, en bagge; sammansatta däremot en boksamling, en fårhjord. Uppdelningen är av betydelse bl. a. vid vissa regler om köp. E. K. Enkla'v kallas en sådan del av ett statligt el. administrativt område, som är skild från dettas huvudområde och omgiven av annat förvaltningsområdes territorium. Avignon i s. Frankrike var under långa tidrymder en påv-lig e. De flesta ex. på e. möta vi i Tyskland, särsk. i gamla tidpr. I det nuv. Tyska riket har man med stöd av riksförfattningen § 18 genom landbyte »länderna» emellan fått en del e. att försvinna. Ett sådant utbyte av områden skedde mellan Sachsen och Thüringen 1928. Även kommunerna ha stundom e. inom angränsande kommuners områden. J. E. N. EnklFtisk (grek. enklitiko's, till enkli'nein, böja el. luta sig mot), språkv., om ord, som så nära ansluta sig till föregående ord, att det mister sin accent, t. ex. min i bror min, där i han där, met, själv, i lat. egomet, till ego, jag, que, och, i lat. sena'tus popu'lusque, senaten och folket. Bestämda slutartikeln -en i sv. är urspr. ett enklitiskt demonstrativpronomen. Ett dylikt ord kallas e n k 1 i't i k a, -k u m el. -kon och själva företeelsen e n k 1 i's. Jfr P r o k 1 i t i s k. E. H. Enko'lpion (grek., »det på bröstet burna»), betecknade under den gammalkristna tiden en på bröstet buren kapsel innehållande reliker; från 900-talet blev e. en av biskoparna i den grek.-katolska kyrkan buren bröstprydnad, vanl. hängande i en kedja och ofta framställd i medaljongform och innehållande en bild av »Panagia», jungfru Maria, el. också ett kors av ädel metall med någon relik el. bild uti. E. W. Enkondrom [-å'm], se Brosksvulst. Enkontoteori, se Kontoteori. Eukorn, enkornigt vete, se Vete. Enkrati'ter (grek. enkrate's, avhållsam), anhängare av en asketisk-vegetariansk strömning inom vissa av urkristendomens och gamla kyrkans församlingar (påvisbar redan i N. T., — 665 — — 666 —